Egerton 2-papyrusen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Egerton 2-papyrusen, verso

Egerton 2-papyrusen (även Egerton evangeliet) är en liten samling papyrusfragment med texter från ett tidigare okänd Evangelium. Fragmenten innehåller en av de äldsta bevarade texter ur ett evangelium från tiden för Urkristendomen. Manuskripten dateras till cirka 200-talet e.Kr. och förvaras idag på British Library i London.[1][2][3][4]

Manuskripten[redigera | redigera wikitext]

Egerton 2-papyrusen är en starkt fragmenterad samling. Texterna är skrivna på Klassisk grekiska. Papyrusarken dateras, baserad på paleografi, till cirka mellan 100-talet och 200-talet e. Kr. Samlingen omfattar 4 fragment med sammanlagd cirka 2 000 bokstäver i 400 ord fördelade på 94 rader.[1][2][3][4]

  • Fragment 1, storlek 11,5 × 9,2 cm, verso rader 1-24, recto rader 25-48
  • Fragment 2, storlek 11,8 × 9,7 cm, recto rader 49-66, verso rader 67-82
  • Fragment 3, storlek 6,0 × 2,3 cm, verso rader 83-88, recto rader 89-94
  • Fragment 4, endast brottstycken

Texterna kan delas i 5 perikoper med paralleller i andra skrifter i Nya Testamentet:

Rad 7 till 17: texten beskriver ett samtal mellan lagmän om ett brott begånget av Jesus, liknar Johannesevangeliet 5:39, 5:45 och 9:29.

Rad 25 till 34: texten beskriver ett försök att arrestera Jesus, liknar Johannesevangeliet 7:30, 7:44, 8:20, 8:59, 10:31 och 10:39 samt Lukasevangeliet 4:30.

Rad 35 till 47: texten beskriver en helbrägdagörelse där Jesus botar en leprasjuk, liknar Matteusevangeliet 8:2-4, Markusevangeliet 1:40-44 och Lukasevangeliet 5:12-14 och 17:12-19

Rad 50 till 66: texten beskriver falska anklagelser mot Jesus, liknar Matteusevangeliet 22:15-22, Markusevangeliet 12:13-17 och Lukasevangeliet 20:20-26

Rad 67 till 82: texten beskriver en mirakelhandling av Jesus vid floden Jordan, liknar dock inget annat av de kända evangelierna.

Rad 83 till 94: texten beskriver troligen ytterligare falska anklagelser mot Jesus, liknar dock inget annat av de kända evangelierna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Manuskripten upptäcktes under okända omständigheter i Egypten och införskaffades 1934 av British Museum.

1935 publicerades den första översättningen i boken "Fragments of an Unknown Gospel and other Early Christian Papyri" av Theodore Cressy Skeat och Harold Idris Bell utgiven av Oxford University Press i London.[1][5]

1987 upptäcktes ytterligare ett fragment tillhörande Egerton 2 papyrusen bland samlingarna vid Kölns universitet i tyska Köln. Detta Fragment 5 (Papyrus Köln 255) har en storlek om 5,5 × 3,0 cm och passar ihop med Fragment 1.[1]

Manuskriptens arkivnummer i British Library är P. Lond. Christ 1-4 och visas på "John Ritblat Gallery".[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Universität Bremen, Tyskland (läst 4 juni 2010)
  2. ^ [a b] Early Christian Writings (läst 4 juni 2010)
  3. ^ [a b] K C Hanson.com (läst 4 juni 2010)
  4. ^ [a b] "Fragments of an Unknown Gospel and other Early Christian Papyri", T C Skeat, H I Bell (läst 4 juni 2010)
  5. ^ "Bell,%20H.%20Idris%20(Harold%20Idris),%20Sir,%201879-1967"&offset=10&max=12 National Library of Australia (läst 4 juni 2010)
  6. ^ British Library papyruskatalog (läst 4 juni 2010)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]