Egon Larsson

Från Wikipedia
Egon Larsson
Egon Larsson i Blåjackor på Oscarsteatern 1951.
Egon Larsson i Blåjackor på Oscarsteatern 1951.
FöddEgon Malte Larsson
30 oktober 1914
Matteus församling, Stockholm, Sverige
Död7 februari 1989 (74 år)
Maria församling, Helsingborg, Sverige
Aktiva år1933–1988
MakaGun Larsson
(1941–1968)
Eva Larsson
(1971–1989)
BarnGunilla Larsson
Chatarina Larsson
Lalle Larsson
IMDb SFDb

Egon Malte Larsson, född 30 oktober 1914 i Matteus församling i Stockholm, död 7 februari 1989 i Maria församling i Helsingborg,[1] var en svensk operettsångare, skådespelare, dansare, regissör, koreograf, kompositör och textförfattare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Larsson var son till Erik Martin Larsson (1885–1948) och Ida Persson (1882–1960). Han studerade mellan 1930 och 1931 vid Kungliga Teaterns balettskola. Därefter dansstudier hos Sven Tropp. Mellan 1933 och 1935 var han engagerad vid Oscarsteatern i Stockholm dit han återkom både som regissör och koreograf vid flera tillfällen under karriären. Han var operettcharmör på Stora Teatern i Göteborg, Hippodromteatern i Malmö och Södra Teatern i Stockholm.[2]

Han hade stora framgångar på Scalateatern i Stockholm både som regissör och skådespelare, här kan nämnas bland annat Min syster och jag, Kung för en natt och Alltsedan Adam och Eva. Egon Larsson var under många år anställd av Sandrews som regissör, koreograf och skådespelare på Oscarsteatern i Stockholm, där han fick sitt smeknamn - "Mr Oscars". Senare engagerades han av Malmö Stadsteater och blev dess komiska ankare i många år.

På äldre dar bosatte han sig i Helsingborg där han bland annat svarade för koreografin till några av Nils Poppes lustspel på Fredriksdalsteatern. Han gjorde också koreografier till två revyer "Varvet runt" samt "Svea allting flyter" på Skånska Teatern i Landskrona.

Han började också i Helsingborg ett framgångsrikt samarbete med Nöjesteatern, som då var verksamt i Helsingborgs konserthus. Han fick ett nära samarbete, mer eller mindre som far och son med Anders Aldgård som resulterade i flera stora succéer. När Nöjesteatern kom till Malmö och Pildammsteatern var Egon Larsson dess regissör och ansvarig för teaterns exempellösa framgång som bland annat resulterade i etableringen i Malmö i och med övertagandet av Nya Teatern, numera Nöjesteatern.

Larsson hade två döttrar med sin första hustru sångerskan Gun Larsson, nämligen skådespelarna Gunilla och Chatarina Larsson. Han hade en son med sin andra hustru sångerskan Eva Larsson, pianisten och kompositören Lalle Larsson.

Egon Larsson är begravd på Kvibergs kyrkogård i Göteborg.[3]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Koreografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1933 Pirat De tre musketörerna (Die drei Musketiere)
Rudolf Schantzer, Ernst Welisch och Ralph Benatzky		 Nils Johannisson Oscarsteatern[4]
1942 Medverkande Glada gatan, revy
Ch. Henry och Einar Molin		 Gideon Wahlberg Odeonteatern, Stockholm[5]
1943 Medverkande Marsch till Söder, revy
Dardanell, Dix Dennie, Åke Balltorp		 Karl Kinch Södra Teatern[6]
1946 Medverkande Ett lysande elände, revy
Karl Gerhard		 Hasse Ekman Oscarsteatern[7]
Sam Eskapad
Lajos Lajtai och Staffan Tjerneld		 William Mollison Oscarsteatern[8][9]
1947 Medverkande Trivsel-Sverige, revy
Karl Gerhard		 Gösta Terserus Oscarsteatern[10]
1948 Medverkande Stockholm hela dan, revy
Kar de Mumma		 Douglas Håge Södra Teatern[11]
1949 Medverkande Söder ställer ut, revy
Kar de Mumma, Nils Perne och Sven Paddock		 Sven Paddock
Egon Larsson		 Södra Teatern[12]
1950 Medverkande Farväl till 40-talet, revy
Kar de Mumma		 Sven Paddock Södra Teatern[13]
1951 Sam Blåjackor (Boys in Blue)
Lajos Lajtai och Lauri Wylie		 Sven Aage Larsen Oscarsteatern[14]
1954 Boni Kanscianu Csardasfurstinnan (Die Csárdásfürstin)
Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach		 Egon Larsson Oscarsteatern[15]
1955 Celestin Lilla helgonet (Mam'zelle Nitouche)
Hervé, Henri Meilhac och Albert Millaud		 Ivo Cramér Oscarsteatern[16]
1956 Boris Adzinidzinadze Can-Can
Cole Porter och Abe Burrows		 Ivo Cramér Oscarsteatern[17]
1957 Cirkusprinsessan (Die Zirkusprinzessin)
Emmerich Kálmán, Julius Brammer och Alfred Grünwald		 Egon Larsson Oscarsteatern[18]
Jimmy Smith No, No, Nanette
Vincent Youmans, Otto Harbach, Frank Mandel och Irving Caesar		 Egon Larsson Oscarsteatern[19]
1958 Joseph Calicot Madame Pompadour
Rudolf Schanzer, Ernst Welisch och Leo Fall		 Ivo Cramér Oscarsteatern[20]
1961 Leopold Vita hästen (Im weißen Rößl)
Hans Müller och Ralph Benatzky		 Egon Larsson Oscarsteatern[21]
1962 K.G. Balck Tre valser (Drei Walzer)
Oscar Straus, Paul Knepler och Armin Robinson		 Ivo Cramér Oscarsteatern[22]
1963 Domare Corrumpus Lås in Era döttrar (Lock up your daughters)
Laurie Johnson, Lionel Bart och Bernard Miles		 Ivo Cramér Oscarsteatern[23]
1964 Robert Far i luften (Boeing-Boeing)
Marc Camoletti		 Egon Larsson Lisebergsteatern
Senare flyttad till ABC-Teatern[24]
1968 Galanta intriger (The Beaux' Stratagem)
George Farquhar, Ernst van Altena, Jack Popplewell och Jurriaan Andriessen		 Egon Larsson Malmö stadsteater[25]
1973 Leva loppan (La puce à l'oreille)
Georges Feydeau		 Andris Blekte Malmö stadsteater
1977 Spanska flugan (Die spanische Fliege)
Franz Arnold och Ernst Bach		 Olle Johansson Helsingborgs stadsteater[26]
1978 Åh, vilket härligt krig! (Oh, What a Lovely War!)
Charles Chiltom och Joan Littlewood 		Jan Lewin Helsingborgs stadsteater
1979 Giovanni Vi betalar inte, vi betalar inte (Non si paga! non si paga!)
Dario Fo		 Hans Polster Helsingborgs stadsteater[27]

Regi (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Teater
1949 Söder ställer ut, revy
Kar de Mumma, Nils Perne och Sven Paddock Södra Teatern
Regi tillsammans med Sven Paddock[12]
1953 Grattis, grattis, revy
Folkan
1954 Csardasfurstinnan
Die Csárdásfürstin		 Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach Oscarsteatern[15]
1956 Scala i gala, revy
Scalateatern[28]
1957 Cirkusprinsessan
Die Zirkusprinzessin		 Emmerich Kálmán, Julius Brammer och Alfred Grünwald Oscarsteatern[18]
No, No, Nanette
Vincent Youmans, Otto Harbach, Frank Mandel och Irving Caesar Oscarsteatern[19]
1958 Skratta gärna åt oss, revy
Scalateatern[28]
1961 Alltsedan Adam och Eva
Lige siden Adam og Eva		 Poul Sørensen och Erik Fiehn Scalateatern[28]
Vita hästen
Im weißen Rößl		 Hans Müller och Ralph Benatzky Oscarsteatern[21]
1964 Far i luften
Boeing Boeing		 Marc Camoletti Lisebergsteatern
Senare flyttad till ABC-Teatern
1965 Ta av dej skorna, revy
Povel Ramel och Beppe Wolgers Turné[29]/
Idéonteatern[30]
1968 Galanta intriger
The Beaux' Stratagem		 George Farquhar, Ernst van Altena, Jack Popplewell och Jurriaan Andriessen
Översättning Olov Jonason och Gunnar Wersén		 Malmö stadsteater[25]
1971 Vår i luften
Boeing Boeing		 Marc Camoletti
Översättning Lennart Lagerwall		 Malmö stadsteater
1978 Caviar och spagetti
Caviale e lenticchie		 Giulio Scarnicci och Renzo Tarabusi
Översättning Folke Hamrin		 Helsingborgs stadsteater
1980 Omaka par
The Odd Couple		 Neil Simon
Översättning Torsten Ehrenmark		 Malmö stadsteater
1981 Sten Stensson Stéen går igen Carro Bergkvist och Arne Wahlberg Fredriksdalsteatern

Koreografi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater
1948 Stockholm hela dan, revy
Kar de Mumma Douglas Håge Södra Teatern[11]
1949 Söder ställer ut, revy
Kar de Mumma, Nils Perne och Sven Paddock Sven Paddock
Egon Larsson		 Södra Teatern[12]
1951 Blåjackor
Boys in Blue		 Lajos Lajtai och Lauri Wylie
Översättning S.S. Wilson och Roland Levin		 Sven Aage Larsen Oscarsteatern
1956 Boyfriend
The Boy Friend		 Sandy Wilson
Översättning Gösta Rybrant		 Lars Barringer Upsala-Gävle stadsteater[31]
1981 Sten Stensson Stéen går igen Carro Bergkvist och Arne Wahlberg Egon Larsson Fredriksdalsteatern

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  2. ^ ”Egon Larsson”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=61493&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3degon+larsson%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 6 juli 2014. 
  3. ^ SvenskaGravar
  4. ^ Rosengren, Margit (1948). Oförgätligt glada stunder...: Ett livs roman i få sekunder. Stockholm: C. E. Fritzes bokförlag AB. sid. 190. Libris 784760 
  5. ^ Lbk (27 september 1942). ”'Glada gatan' på Odéonteatern”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-09-27/262/13. Läst 31 januari 2016. 
  6. ^ Oscar Rydqvist (2 januari 1943). ”Tre revypremiärer”. Dagens Nyheter: s. 26. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-01-02/1/26. Läst 31 januari 2016. 
  7. ^ Sten af Geijerstam (2 mars 1946). ”Oscars: 'Ett lysande elände'”. Dagens Nyheter: s. 5. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1946-03-02/60/5. Läst 6 februari 2016. 
  8. ^ ”Eskapad”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25005&pos=46. Läst 26 juni 2015. 
  9. ^ Gerd Ribbing (26 september 1946). ”Eskapad på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1946-09-26/262/14. Läst 31 augusti 2015. 
  10. ^ ”'Trivsel-Sverige' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 32. 8 februari 1947. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1947-02-08/37/32. Läst 15 augusti 2015. 
  11. ^ [a b] Sten af Geijerstam (2 januari 1948). ”Revypremiärer på Södran, Folkets hus och Odéon: Södran: 'Stockholm hela dan'”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1948-01-02/1/14. Läst 10 februari 2016. 
  12. ^ [a b c] Perpetua (2 januari 1949). ”Revynytt på tre fronter: Ögonfägnad på Södran”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1949-01-02/1/12. Läst 14 februari 2016. 
  13. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 26. 17 februari 1950. http://arkivet.dn.se/tidning/1950-02-17/46/26. Läst 5 augusti 2017. 
  14. ^ ”Blåjackor”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25021&pos=13. Läst 3 juni 2015. 
  15. ^ [a b] ”Czardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25017&pos=23. Läst 24 juni 2015. 
  16. ^ Folke Hähnel (20 augusti 1955). ”'Lilla helgonet' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-08-20/224/6. Läst 31 augusti 2015. 
  17. ^ Folke Hähnel (17 mars 1956). ”'Can-Can' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-03-17/75/12. Läst 22 augusti 2015. 
  18. ^ [a b] Hl (16 februari 1957). ”'Cirkusprinsessan' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1957-02-16/46/10. Läst 31 augusti 2015. 
  19. ^ [a b] ”No No Nanette”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25018&pos=108. Läst 15 juni 2015. 
  20. ^ ”Madame Pompadour”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25019&pos=94. Läst 26 juni 2015. 
  21. ^ [a b] Folke Hähnel (7 december 1961). ”Värdshuset Vita Hästen åter öppnat på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-12-07/332/16. Läst 22 augusti 2015. 
  22. ^ ”Tre valser”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24986&pos=156. Läst 11 juni 2015. 
  23. ^ Folke Hähnel (22 februari 1963). ”Oscars: Sedesam våldtäktsmusical”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-02-22/52/18. Läst 31 augusti 2015. 
  24. ^ Hans Axel Holm (13 februari 1965). ”Publikpjäs på ABC-teatern”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1965-02-13/42/10. Läst 18 juli 2019. 
  25. ^ [a b] Sven Barthel (11 februari 1968). ”Fatal stillöshet”. Dagens Nyheter: s. 17. http://arkivet.dn.se/tidning/1968-02-11/40/17. Läst 23 januari 2017. 
  26. ^ Lars Ring (13 februari 1994). ”Överdådig kostymprakt fest för ögat: Visuell sensualism kvalitet som räcker långt i Östgötateaterns Maria Stuart”. Svenska Dagbladet: s. 21. https://tidningar.kb.se/1767385/1994-02-13/edition/11656/part/3/page/3. Läst 2 mars 2020. 
  27. ^ Ruth Halldén (22 september 1979). ”God farsafton”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1979-09-22/257/14. Läst 16 juni 2018. 
  28. ^ [a b c] Mago (1988). Klä av, klä på... Tecknat och antecknat. Stockholm: Författarförlaget. Libris 7596353. ISBN 9170545723 
  29. ^ Barbro Hähnel (17 maj 1965). ”Texttorka men fin musik i 'Ta av dej skorna'”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-05-17/132/19. Läst 22 januari 2016. 
  30. ^ Barbro Hähnel (25 september 1965). ”Skärpt ton på Idéon”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-09-25/260/14. Läst 22 januari 2016. 
  31. ^ Hl (17 maj 1956). ”Crazyoperett i Uppsala”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1956-05-17/132/14. Läst 29 januari 2022. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Egon_Larsson&oldid=54013748”