Egon Möller-Nielsen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tufsen (1949) i Humlegården i Stockholm
Soffa i stengöt (1957) på station T-centralen, övre plattformen för de röda och gröna linjerna, i Stockholm
Ägget (1952) i Tessinparken på Gärdet i Stockholm
Djurriksdag i Danderyd

Egon Møller-Nielsen, född den 9 maj 1915 i Köpenhamn, död den 27 september 1959 i Stockholm, var en dansk-svensk arkitekt och skulptör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Egon Møller-Nielsen föddes som son till Niels Møller och Agnes Mary Gunnild Topshøj. Han tog studentexamen 1934 i Köpenhamn. Därefter studerade han under perioden 1934-37 på skulptur- och arkitekturlinjen på Kunstakademiet i Köpenhamn. År 1940 flydde han efter den tyska ockupationen från Danmark till Sverige. Han var under de sista två åren av sitt liv, 1957-59, huvudlärare i skulptur på Konstfackskolan. Han samarbetade bland annat med den finländske arkitekten Alvar Aalto.

Egon Møller-Nielsen är känd för sina abstrakta skulpturer i surrealistisk stil, framför allt för de lekskulpturer han introducerade från 1949 i samarbete med Stockholms stadsträdgårdsmästare Holger Blom och som fått många efterföljare. Han arbetade också med scenografi och illustrerade en barnbok.

Konstens mission: att bringa oss tillhanda till livet - att "levandegöra" tinget. Att återfinna barnets primitiva känslokontakt med tillvaron.
— Egon Møller-Nielsen[1]

Hans dotter Mona tillsammans med Birgit Åkesson har varit gift med Carl Fredrik Reuterswärd.

Offentliga verk[redigera | redigera wikitext]

  • Domarring, granit, (1945), Rålambshovsparken i Stockholm
  • Tufsen (ibland Tuffsen) (1949), lekskulptur i konststen (marmorkross i betong), bland annat i Humlegården i Stockholm, stadsparken i Lund, i Droskanparken vid Tjärhovsgatan/Södermannagatan i Stockholm, i Markbacken i Örebro, i Kyrkbyns lekpark vid Äringsgatan i Lundby i Göteborg, Lekparken Skånegläntan på Södermalm i Stockholm samt Norr Mälarstrand i Stockholm[2]
  • Solur (1950) på fasaden till Ulriksbergsskolan, Växiö
  • Ägget (1952), två versioner lekskulptur i konststen, bland annat i Tessinparken, Sjöskumsvägen/Fagersjövägen i Hökarängen i Stockholm och i Kungsparken i Göteborg
  • Utsmyckning av korridorvägg i Vällingby skola (1954), keramik, tillsammans med Elis Eriksson, Sten-Erik Fryklund och Anders Liljefors
  • Organiskt formade soffor i stengöt (1957), övre planet på tunnelbanestationen T-Centralen (röd och grön linje) i Stockholm
  • Djurriksdag, brons, uppsatta 1966 i Kvarnparken i Danderyd
  • Domarring (1968), brons, parkleken Farstaängen/Färnebogatan i Farsta i Stockholm
  • Domarring (1972), brons, plaskdammen, Stora sällskapets väg 10-18 i Bredäng i Stockholm,

Fotogalleri[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tanken och handen - Konstfack 150 år, Stockholm 1994, ISBN 91-7125-018-2, sidan 225
  2. ^ Tegeströms Konstgjuteri AB uppger på sin hemsida att företaget tillverkat fyra kopior på beställning av Stockholms Stad, vilka levererats till Stockholm (2 ex), Örebro, Malmö och Kristinehamn (men denna blev sprängd i bitar runt 2000-talet). [1]. Ett exemplar av Tufsen i Kristehamn har vandaliserades (Värmlands Folblad 2003-05-15) och har utrangerats. En andra omgång lekskulpturer göts år 2000.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]