Egyptiska revolutionen 2011

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Egyptiska revolutionen 2011
Tahrir Square during 8 February 2011.jpg
Demonstranter på Befrielsetorget i Kairo den 8 februari 2011.
Plats  Egypten
Datum 25 januari 2011 – 30 juni 2012
Karaktär Civil olydnad, civilt motstånd, demonstration, kravaller, strejker
Syfte Hosni Mubaraks avgång. Demokrati[källa behövs].
Resultat Störtandet av Mubaraks regim
  • Upphävandet av konstitutionen, upplösningen av parlamentet;[3]
  • Upplösningen av NDP, fd styrande partiet i Egypten, och överföring av partiets tillgångar till staten;[5]
  • Åtal väckt mot Mubarak, hans familj samt hans tidigare ministrar;[6][7][8]
  • 31-åriga undantagstillståndet hävt;[9]
Döda 1146[10][10][11]
Skadade 6467[12]
Gripna 12000[13]

Egyptiska revolutionen 2011 (Arabiska: ثورة 25 يناير thawret 25 yanāyir, 25 januari revolutionen) var en serie gatudemonstrationer, protester och incidenter av civil olydnad som började med ett folkligt uppror rum i Egypten den 25 januari 2011 och som pågick fram till den 30 juni 2012 då den demokratiskt valde Muhammad Mursi installerades som ny president.

Detta har av en del kallats för hibiskusrevolutionen.[14][15] Demonstrationerna och upploppen började ett par veckor efter protesterna i Tunisien 2010–2011 som har kallats för jasminrevolutionen och anses ha lett till protesterna i arabvärlden 2010–2011, bland annat i Egypten, och många demonstranter bar också Tunisiens flagga som en symbol.[16] Missnöjet kretsade särskilt kring juridiska, politiska och ekonomiska frågor, bland annat polisbrutalitet,[17] undantagstillstånd,[17] brist på fria val, korruption, restriktioner på yttrandefriheten, hög arbetslöshet, låg minimilön,[17] bostadsbrist, inflation i matpriserna och dåliga levnadsförhållanden.[18] Mohamed ElBaradei, sedd som den mest troliga kandidaten till en eventuell interim-president, meddelade att han inte ansåg att president Hosni Mubarak borde ställa sig till förfogande efter att hans mandat går ut i september. ElBaradei uttryckte också en önskan om att Mubarak bör lyfta undantagstillståndet, och kalla till fria val.[19] Den 11 februari meddelade vicepresident Omar Suleiman att Hosni Mubarak hade avgått som president och att landets militärledning övertagit styret.

Händelseförlopp[redigera | redigera wikitext]

Demonstrationer den 25 januari 2011, dagen som blev kallad "Vredens dag".
Demonstrationer den 25 januari.
Paramilitär kravallpolis, den 25 januari.
Barack Obama talar med den egyptiske presidenten Hosni Mubarak under protesterna, 28 januari.
Egyptiska soldater ser på under demonstrationer på Tahrirtorget i Kairo den 29 januari.
Politisk satirisk teckning som visar att Mubarak har kapat internetuppkopplingen till Egypten och hur Egypten försöker kapa kopplingen till Mubarak.

Lokala protester har varit vanliga i många år, men större protester och upplopp bröt ut i hela landet från och med den 25 januari 2011, som har kommit att kallas "vredens dag". Det var ett datum satt av egyptiska oppositionsmedlemmar och andra för en större demonstration, samma datum som den nationella högtiden "Polisdagen".[17] Protesterna som hittills ägt rum under 2011 har beskrivits "sakna motsvarighet" i Egypten,[20] och "den största uppvisningen av folkligt missnöje i mannaminne".[21] Det har varit de största demonstrationerna i Egypten sedan brödupproren 1977.[21] För första gången har egyptier från olika socioekonomiska bakgrunder och religioner gått ihop i protester.[21][22]

Den 29 januari hade åtminstone 105 dödsfall bland protesterande rapporterats (27 i Suez, 33 i Alexandria, 45 i Kairo), tillsammans med 10 poliser. 750 poliser och 1500 protesterande hade då skadats.[23] Huvudstaden Kairo har beskrivits som "en krigszon", [24] och i hamnstaden Suez har våldsamma sammandrabbningar ofta utspelat sig. Den egyptiska regeringen har försökt bryta upp och isolera protester med olika metoder. Kravallpolis har besvarat protesterna med sköldar, gummikulor, batonger, vattenkanoner, tårgas och i vissa fall skarp ammunition.[25] Till största delen har besvarandet varit icke-dödligt, även om dödsfall har inträffat.[26][27][28]

Regeringen stängde av åtkomsten till Internet helt den 1 februari och belade landet med utegångsförbud,[29] och hävdade att minimerandet av störningar från protesterna är nödvändigt för att upprätthålla ordningen och förhindra en resning av fundamentalistiska islamistiska grupper.[30] Det internationella gensvaret inför protesterna har till större delen varit stöttande, med regeringar och organisationer som förespråkar icke-våld på båda sidor av konflikten och en fridfull rörelse för reform. Protesterna har fått uppmärksamhet över hela världen på grund av den ökande integrationen av Twitter, Facebook, YouTube och andra sociala medier som har gett aktivister och åskådare möjligheten att kommunicera, koordinera och dokumentera händelserna. I takt med att publiciteten har ökat har den egyptiska regeringen i hög grad försökt begränsa åtkomsten till internet, särskilt åtkomsten till sociala medier. I tid till planerade protester den 28 januari började en "blackout" av all trafik över mobilnätet, men innan gryningen nästa morgon rapporterades det att blockeringen hade hävts.[31]

Den 1 februari meddelade de olika oppositionsgrupperna att de bildat ett skuggparlament, kallat Folkets Parlament, för att organisera oppositionen bättre samt för att diskutera vad som bör hända om president Mubarak tvingas bort från makten. En kommitté bildades också för att föra "parlamentes" talan. I kommittén ingår bland andra representanter för det största oppositionspartiet Muslimska Brödraskapet och oppositionsledaren Mohamed ElBaradei.

Samma dag sammankallade oppositionen till en jättedemonstration, som kom att bli kallad "March of the Millions" . Enligt Al Jazeera befann sig cirka 1 miljon människor ute i Kairo och demonstrerade på eftermiddagen, en siffra som enligt dem växte till cirka två miljoner människor.

Förändringar i regimen[redigera | redigera wikitext]

President Mubarak försökte till en början blidka demonstranterna med en rad omfattande förändringar inom regimen. Den 29 januari meddelade Mubarak att den hatade premiärministern Ahmad Nazif fått sparken och ersatts med Ahmad Shafiq och att denne fått uppdrag att bilda en ny regering. Vidare utnämndes för första gången en vice-president och det blev Omar Suleiman, tidigare chef för underrättelsetjänsten.

Mubarak meddelade också genom ett TV-sänt tal till nationen den 1 februari att inte avsåg att kandidera till president vid valen i september 2011 men att han ämnade sitta kvar tills dess, detta var emellertid ett mycket impopulärt beslut och det ledde till att demonstrationerna mot regimen, trots en del tafatta försök från myndigheterna att stoppa utvecklingen, ökade ännu mer i styrka under dagarna som följde. Nio dagar senare, den 10 februari, höll Mubarak ett nytt TV-tal där han åter talade om att han inte skulle ställa upp till omval men att han skulle sitta kvar tills valet i september, vilket utlyste en ny våg av missnöje bland demonstranterna. Dagen därpå, den 11 februari, meddelade dock den nyutnämnde vicepresidenten Omar Suleiman att Mubarak hade valt att avgå. Den egyptiska militärledningen tog över ledningen i landet i väntan på att demokratiska val skulle hållas.

Militärledningen blev hårt kritiserad både utanför och inom landet. USA hotade att dra in sitt bistånd sedan militärledningen slog till mot amerikanska demokratiorganisationer i Egypten.[32] Egyptier demonstrerade i protest mot uteblivna reformer och även mot den massaker som skedde vid en fotbollsmatch där säkerhetsstyrkor anklagades för att ha varit passiva.[33]

Mubarak ställs inför rätta[redigera | redigera wikitext]

Den 13 april 2011 häktades Mubarak på grund av anklagelserna om förskingring, korruption och brott mot mänskliga rättigheter under sin tid som president.[34]

Han dömdes till livstids fängelse den 2 juni 2012 för att ha mördat demonstranter vid upproret.[35]

Parlamentsval[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 2011 och början av 2012 hölls val till det Egyptiska parlamentets underhus. De var uppdelat på tre omgångar där olika geografiska områden röstade i de olika omgångarna. I första omgången av valet fick muslimska brödraskapets parti Frihets- och rättvisepartiet 37% medan salafistpartiet Al-Nur fick 24%[36]. Bland övriga partier fick inget mer än 10%. I den andra omgången fick Frihets- och rättvisepartiet 36% och salafistpartiet 29%. Inget av de övriga partierna fick över 10% av rösterna[37]. Efter tredje omgången när rösterna från de olika valen slagits samman blev Frihets- och rättvisepartiet största parti med 37,5% av rösterna medan salafistblocket fick 28% av rösterna.

Fördelningen i parlamentet gav Frihets- och rättvisepartiet 46% av platserna, salafistblocket 24%. Nationalliberala partiet fick drygt 7% av platserna medan Egyptiska blocket fick drygt 6%.

Presidentval[redigera | redigera wikitext]

Första omgången av presidentvalet hölls i maj 2012. De två som gick vidare till andra valomgången var islamisten Muhammad Mursi som fick 24,3% och den förre Mubarakmedarbetaren Ahmad Shafiq som fick 23,3%. På tredje plats kom arabsocialisten Hamdin Sabahi med 20,4%, på fjärde plats islamisten Abd al-Munim Abu al-Futuh med och 17,2% och därefter den förre utrikesministern Amr Moussa med 10,9%.[38]. I andra valomgången segrade Frihets- och rättvisepartiets kandidat Muhammad Mursi. Denne tillträdde som president den 30 juni 2012.

Protester uppstod mot Muhammad Mursis presidentskap och den 3 juli 2013 avsattes han av militären och landet leddes nu på nytt av de väpnade styrkornas högsta råd och dess ordförande Abdul Fatah al-Sisi tillsammans med den militärt tillsatta presidenten Adli Mansour. Efter att han vunnit presidentvalet den 28 maj 2014 tillträdde Abdul Fatah al-Sisi som president den 8 juni.

Internationella reaktioner[redigera | redigera wikitext]

Överstatliga organisationer[redigera | redigera wikitext]

  • Europeiska unionen Catherine Ashton sade att egyptiska regeringen bör lyssna till folket, lösa problemen och respektera deras rätt att demonstrera. Hon uttryckte en önskan för egyptiska myndigheter att "respect and to protect the right of Egyptian citizens to manifest their political aspirations".[39]
  • Förenta nationerna Ban Ki-moon sade att världens ledare skulle se de egyptiska protesterna som en chans att ta hand om de "legitima besvär" det egyptiska folket har. Han uttryckte också en önskan för lokala myndigheter att undvika våld. Navi Pillay sa att större delen av frustrationen bottnar i undantagstillstånden och sade att regeringen bör tillåta tillgång till internet och mobila nätverk. Hon sa också att åtgärder bör vidtas för att säkra rätten till offentlig samling.[40]

Mellanöstern[redigera | redigera wikitext]

  • Israel Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och det israeliska utrikesdepartementet meddelade den 28 januari att de håller nära uppsikt över situationen i grannlandet, men att de inte tar ställning politiskt.[41] Associated Press rapporterade att säkerhetsansvariga anonymt uttryckt oro för att våldet kunde hota relationerna med sin viktiga allierade och att våldet kunde spridas till Palestina.[42] Binyamin Ben-Eliezer sa att "allt vi kan göra är att uttrycka vårt stöd för Mubarak och hoppas att upploppen lugnt passerar".[43]

Europa[redigera | redigera wikitext]

  • Finland Alexander Stubb ringde sin egyptiske motsvarighet för att uttrycka Finlands önskningar om att konflikten kan lösas fredligt. På finländska utrikesministeriets webbplats säger Stubb bland annat att "alla bör nu sträva efter att räta upp situationen snabbt så att inga fler dödsfall eller skador behöver inträffa. Finland fördömer användandet av våld." Han uttryckte också bekymmer inför blockeringen av kommunikationer.[44]
  • Norge Jonas Gahr Støre uppmanade egyptiska myndigheter att undanhålla sig från våld, tillåta fredliga protester, och respektera grundläggande politiska och ekonomiska rättigheter.
  • Sverige Carl Bildt kritiserade Egypten för att ha blockerat tillgången till Internet, och jämförde det med Myanmar 2007. "I längden är fri tillgång till information bättre för tilltro och stabilitet än restriktioner och förbud."[45]

Ideella organisationer[redigera | redigera wikitext]

  • Human Rights Watch sa att egyptisk polis eskalerat användandet av våld gentemot till stor del fredliga demonstrationer och kallade det "fullständigt oacceptabelt och oproportionerligt".[46]

Politiska aktivister[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Egypt's prime minsiter quits, new govt soon-army”. Forexyard.com. http://www.forexyard.com/en/news/Egypts-prime-minsiter-quits-new-govt-soon-army-2011-03-03T093300Z. Läst 5 mars 2011. 
  2. ^ http://www.latimes.com/news/nationworld/world/la-fg-egypt-return-20110220,0,2291595.story
  3. ^ Reuters (29 November 2010). ”Egypt's military moves to dissolve parliament, suspend constitution”. Haaretz. Arkiverad från originalet den 14 February 2011. http://web.archive.org/web/20110214075534/http://www.haaretz.com/news/international/egypt-s-military-moves-to-dissolve-parliament-suspend-constitution-1.343140. Läst 24 februari 2011. 
  4. ^ ”Egyptian state security disbanded”. Al Jazeera. 15 Mar 2011. Arkiverad från originalet den 16 March 2011. http://web.archive.org/web/20110316103017/http://english.aljazeera.net/news/middleeast/2011/03/20113151885983516.html. Läst 15 mars 2011. 
  5. ^ Egypt dissolves former ruling party http://english.aljazeera.net/news/middleeast/2011/04/2011416125051889315.html
  6. ^ ”Al-Ahram Weekly | Egypt | How the mighty have fallen”. Weekly.ahram.org.eg. 2 February 2011. Arkiverad från originalet den 1 May 2011. http://web.archive.org/web/20110501064050/http://weekly.ahram.org.eg/2011/1036/eg31.htm. Läst 23 mars 2011. 
  7. ^ Kirkpatrick, David D. (13 March 2011). ”Prosecutors Order Mubarak and Sons Held”. The New York Times. Arkiverad från originalet den 1 May 2011. http://web.archive.org/web/20110501014551/http://www.nytimes.com/2011/04/14/world/middleeast/14egypt.html?_r=1. Läst 13 april 2011. 
  8. ^ ”Mubarak to be tried for murder of protesters”. Reuters. 24 May 2011. Arkiverad från originalet den 31 May 2011. http://web.archive.org/web/20110531105100/http://www.reuters.com/article/2011/05/24/us-egypt-mubarak-idUSTRE74N3LG20110524. Läst 24 maj 2011. 
  9. ^ Egypt's state of emergency ends after 31 years”. The Daily Telegraph (London). 31 May 2012. http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/africaandindianocean/egypt/9303195/Egypts-state-of-emergency-ends-after-31-years.html. 
  10. ^ [a b] ”846 killed in Egypt uprising”. 20 April 2011. Arkiverad från originalet den 20 April 2011. http://web.archive.org/web/20110420102838/http://www.haaretz.com/news/international/government-fact-finding-mission-shows-846-killed-in-egypt-uprising-1.356885. Läst 20 april 2011. 
  11. ^ ”Activists on Facebook: the military killed 99 and wounded 2702 in 10 months”. Tahrirnews.com. 30 December 2011. http://tahrirnews.com/?p=106867. Läst 6 januari 2012. 
  12. ^ ”Egypt’s revolution death toll rises to 384”. Al Masry Al Youm. 22 February 2011. Arkiverad från originalet den 27 February 2011. http://web.archive.org/web/20110227092359/http://www.almasryalyoum.com/en/node/326562. Läst 22 februari 2011. 
  13. ^ http://www.thenational.ae/thenationalconversation/comment/egypts-army-fails-to-grasp-the-post-mubarak-realities
  14. ^ http://www.dn.se/nyheter/fragesport/vilka-revolutioner-kan-du
  15. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/birgitta-olsson-forhoppningsvis-borjan-pa-slutet-av-diktaturer-i-arabvarlden
  16. ^ Eltahawy, Mona (2011-01-26). ”Will Egypt's protests go the way of Tunisia's revolution?”. Washington Post. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2011/01/25/AR2011012507200.html. Läst 29 januari 2011. 
  17. ^ [a b c d] AFP (2011-01-25). ”Egypt braces for nationwide protests”. France24. Arkiverad från originalet den 2011-02-01. http://web.archive.org/web/20110201013309/http://www.france24.com/en/20110125-egypt-braces-nationwide-protests. Läst 29 januari 2011. 
  18. ^ Siddique, Haroon (2011-01-25). ”Protests in Egypt and unrest in Middle East – as it happened (Live Blog)”. Guardian. http://www.guardian.co.uk/global/blog/2011/jan/25/middleeast-tunisia. Läst 29 januari 2011. 
  19. ^ ”AFP – ElBaradei: Egyptians should copy Tunisian revolt”. AFP. 2011-01-25. Arkiverad från originalet den 2011-01-23. http://web.archive.org/web/20110123022242/http://www.google.com/hostednews/afp/article/ALeqM5joGJ9JWnttO1zBMsqU8wJqD2qscA?docId=CNG.7ffd4f2e62ccb3576e8e09bd39028670.721. Läst 25 januari 2011. 
  20. ^ Murphy, Dan (25 januari 2011). ”Inspired by Tunisia, Egypt's protests appear unprecedented”. The Christian Science Monitor. http://www.csmonitor.com/World/Backchannels/2011/0125/Inspired-by-Tunisia-Egypt-s-protests-appear-unprecedented. 
  21. ^ [a b c] Kareem Fahim and Mona El-Nagaar (25 januari 2011). ”Violent Clashes Mark Protests Against Mubarak’s Rule”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2011/01/26/world/middleeast/26egypt.html. 
  22. ^ ”Egyptian Youths Drive the Revolt Against Mubarak”. New York Times. 27 January 2011. http://www.nytimes.com/2011/01/27/world/middleeast/27opposition.html. Läst 27 januari 2011. 
  23. ^ ”Protesters back on Egypt streets”. Aljazeera English. 29 January 2011. http://english.aljazeera.net/news/middleeast/2011/01/201112974149942894.html. Läst 29 januari 2011. 
  24. ^ ”Protests in Egypt and unrest in Middle East – as it happened”. Guardian newspaper. 25 January 2011. http://www.guardian.co.uk/global/blog/2011/jan/25/middleeast-tunisia. Läst 26 januari 2011. 
  25. ^ ”Crisis in Cairo: The Latest from Egypt in Turmoil”. Time Magazine. 28 January 2011. http://www.time.com/time/world/article/0,8599,2044923,00.html. Läst 29 januari 2011. 
  26. ^ ”Egypt protests live blog”. The Guardian. 26 January 2011. http://www.guardian.co.uk/world/blog/2011/jan/26/egypt-protests#block-11. Läst 26 januari 2011. 
  27. ^ Tencer, Daniel (2011-01-14). ”Reports of ‘massacre’ in Suez as protests in Egypt move into third day”. Raw Story. http://www.rawstory.com/rs/2011/01/reports-massacre-suez-protests-egypt/. Läst 28 januari 2011. 
  28. ^ ”Egypt protests claims two more lives”. CBC News. 26 January 2011. http://www.cbc.ca/world/story/2011/01/26/cairo-police-protest.html. Läst 26 januari 2011. 
  29. ^ Voice of America 'A Trusted Source'
  30. ^ Caraley, Demetrios (2004). American hegemony: preventive war, Iraq, and imposing democracy. Academy of Political Science. ISBN 1-8848-5304-8 
  31. ^ Joe Brooks (2011-01-28). ”Blackberry and cell service returns to Egypt”. Wireupdate.com. http://www.washington-report.org/backissues/0794/9407060.htm. Läst 28 januari 2011. 
  32. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/usa-hotar-dra-in-militart-stod_6835089.svd
  33. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/massanklagelser-efter-fotbollsvald_6927471.svd
  34. ^ Mubarak har häktats http://www.expressen.se/nyheter/1.2400446/hosni-mubarak-och-sonerna-haktade
  35. ^ SvD
  36. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/islamister-framat-i-egyptiskt-val_6683920.svd
  37. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/islamister-vann-igen-i-egypten_6732027.svd
  38. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/protest-mot-shafiq-efter-egyptenval_7234653.svd
  39. ^ ”Egypt protesters clash for 2nd day with police”. http://hosted.ap.org/dynamic/stories/M/ML_EGYPT_PROTEST?SITE=DCTMS&SECTION=HOME&TEMPLATE=DEFAULT. 
  40. ^ http://www.presstv.ir/detail/162435.html
  41. ^ Agencies, News (20 January 2011). ”PM Netanyahu: Israel will monitor but not comment on Egypt protests - Haaretz Daily Newspaper | Israel News”. Haaretz.com. http://www.haaretz.com/news/diplomacy-defense/pm-netanyahu-israel-will-monitor-but-not-comment-on-egypt-protests-1.339895. Läst 29 januari 2011. 
  42. ^ Israel silent over Egypt protests”. Associated Press. 29 January 2011. http://www.google.com/hostednews/ap/article/ALeqM5g7bZEz0wOwtiHUPRpYY1NTG2YQVQ?docId=b2b9acdbd23144e1a56fa248589c402c. Läst 29 januari 2011. 
  43. ^ Ben-Eliezer: All we can do is express support for Mubarak”. The Jerusalem Post. 27 January 2011. http://www.jpost.com/Headlines/Article.aspx?id=205362. Läst 27 januari 2011. 
  44. ^ ”Statement on the situation in Egypt by Foreign Minister Alexander Stubb - Ministry for Foreign Affairs of Finland: Current affairs”. Formin.finland.fi. http://formin.finland.fi/Public/default.aspx?contentid=211714&nodeid=15145&culture=en-US. Läst 29 januari 2011. 
  45. ^ ”Foreign Minister Carl Bildt on the events in Egypt”. regeringen.se. 2011-01-28. http://www.regeringen.se/sb/d/7967/a/159996. Läst 29 januari 2011. 
  46. ^ Fresh protests erupt in Egypt”. Al Jazeera English (online). 28 Jan 2011. http://english.aljazeera.net/news/middleeast/2011/01/201112810059478272.html. Läst 29 januari 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]