Eilert ”Garvis” Määttä
| Eilert ”Garvis” Määttä | ||
| Ishockey, herrar | ||
| Silver | Innsbruck 1964 | Ishockey |
| Världsmästerskap | ||
| Silver | Österrike 1967 | Ishockey |
| Brons | Finland 1965 | Ishockey |
| Silver | Sverige 1963 | Ishockey |
| Guld | USA 1962 | Ishockey |
| Guld | Sovjetunionen 1957 | Ishockey |
| Svenska mästerskap | ||
| Silver | Skellefteå AIK 1958 | Ishockey |
| Brons | Skellefteå AIK 1960 | Ishockey |
| Silver | Skellefteå AIK 1961 | Ishockey |
| Silver | Skellefteå AIK 1963 | Ishockey |
Yngve Eilert ”Garvis” Määttä, född 22 september 1935 i Kiruna, död 7 maj 2011 i Södertälje,[1] var en svensk före detta ishockeyspelare fostrad i Kiruna AIF. Han var elitspelare i Skellefteå AIK och Södertälje SK och ishockeytränare för bland annat Södertälje SK och Djurgårdens IF. Han spelade 117 A-landskamper för Sverige. Han är Stor Grabb nummer 57 och blev invald i Hockey Hall of Fame 2012.
Eilert Määttä blev "Garvis" med hela svenska folket vintern 1957 efter att ha slagit in kvitteringen till 4-4 mot Sovjet på Leninstadion inför 50 000 ryssar. Tre Kronor behövde minst oavgjort för att ta VM-guldet och Garvis mål avgjorde saken. Garvis hade tidigare spelat fram till 4-3-målet när han tolv minuter från slutet tog saken i egna händer. Garvis började spela ishockey i Kiruna AIF varifrån ryktet om hans talang spreds till allsvenska Skellefteå AIK. Han flyttade inför säsongen 1956/57 till Västerbotten och slog igenom direkt utan att ha spelat i vare sig junior- eller ungdomslandslag. Snabbt skapades den berömda "myggkedjan" med Garvis som högerforward, "Akka" Andersson som center och Karl-Sören Hedlund som vänsterforward. Redan första säsongen i Skellefteå fick Garvis göra debut i Tre Kronor – och bara några veckor senare bar det av till VM i Moskva. 1962 fick han uppleva en ny VM-triumf i Colorado Springs. Määttäs kedja med Tumba som center och Uno "Garvis" Öhrlund som vänsterforward gjorde 21 mål och släppte in noll. Ett rekord som står sig än idag. Säsongen 1963/64 kom han till Södertälje där brodern Sören spelade sedan några år tillbaka. Här övergick Garvis efter tre säsonger till att spela högerback och som sådan avslutade han sin karriär i Tre Kronor med ett VM-silver i Wien 1967. Garvis fortsatte i SSK t.o.m. säsongen 1971/72 varefter han varvade ner i Åkers IF. Garvis Määttä var den förste ishockeyspelaren från Kiruna som värvades till en klubb i högsta serien. Många skulle följa efter honom.
Efter sin aktiva tid var Garvis Määttä under många år verksam som tränare. Han matchade Södermanland till distriktets första TV-puckseger 1978 och tränade dessutom Pojklandslaget, Södertälje SK:s juniorlag, Djurgårdens IF, Södertälje SK, SPAIF, Åkers IF och Huddinge IK. ”Garvis” bodde sista åren i Södertälje och efterlämnade två barn, medieprofilen Carola Määttä och Erika Määttä.
Klubbar [redigera]
Statistik [redigera]
Nationella meriter: Spelade 16 säsonger i högsta serien och 14 i SM: 364 matcher – 176 mål – 164 assists – 340 poäng
Landskamper: Spelade i Tre Kronor mellan 1956/57 och 1966/67 110 A-landskamper, 32 mål – samt 15 övriga matcher (mot klubblag etc.) med A-landslaget, 11 mål
Referenser [redigera]
- ^ ”Legendaren Eilert ”Garvis” Määttä död”. aftonbladet.se. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/landslag/trekronor/article13001837.ab. Läst 10 maj 2011.
- Svenska ishockeyspelare
- Spelare i Södertälje SK
- Spelare i Skellefteå AIK
- Spelare i Kiruna AIF
- Svenska olympiska silvermedaljörer
- Olympiska silvermedaljörer 1964
- Tävlande vid olympiska vinterspelen 1964 från Sverige
- Mottagare av Stora Grabbars och Tjejers Märke
- Män
- Födda 1935
- Avlidna 2011
- Världsmästare i ishockey
- Europamästare i ishockey
- Personer i Sverige under 1900-talet