Eino Hanski

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Eino Hanski, född 17 juli 1928 i dåvarande Leningrad, död 17 augusti 2000 i Göteborg, var en ingermanländsk-svensk författare, dramatiker och skulptör.

Hans far var en finsk arbetare som 1921 flydde undan förföljelsen av kommunister i Finland. Modern var karelska. Eino Hanskis modersmål var ryska.

Med sin mor och syster tvingas han fly från det av tyskarna belägrade Leningrad. Flykten undan svält, krig och förföljelse tog honom via Ukraina, Polen och Finland slutligen till Sverige 1945 i en skraltig fiskebåt. Belägringen och flykten därifrån beskriver han levande och medryckande i romantriologin De långa åren.

I Sverige kom han att bosätta sig i Göteborg, där han mestadels bodde på Pölgatan. Sysselsättningarna varierade. Eino Hanski försörjde sig i perioder som skogsarbetare, industriarbetare (bland annat på SKF) och hamnarbetare; han arbetade på ungdomsgård, som fotograf och som vandrarhemsföreståndare.

Författaren[redigera | redigera wikitext]

Han debuterade som författare 1965 och skrev en mängd böcker om framförallt ryska och karelska livsöden. I Masha-serien berättar han sin föräldragenerations historia. De som reste sig, gjorde ryska revolutionen och sen fick leva under dess likmaskar, de nya herrarna. Den sista avslutande delen av serien hann inte Eino Hanski färdigställa innan han dog.

Bilden av Sovjetunionen, och indirekt Sverige, nyanseras utan varken hyllningsrop eller skräckberättelser i Eino Hanski i Sovjet och i Onda själar.

I Brödrabataljonen utgår Eino Hanski från egna och andras erfarenheter, efterforskningar och intervjuer, för att teckna en berättelse om några ingermanländares öden under andra världskriget. Han arbetade även på en bok om svenska motståndsmän i det nazistiska Norge.

Hanski har även arbetat med insamling till nödlidande i Sankt Petersburg. Hans böcker har fått stor spridning via en framgångsrik bokklubb. I slutet av sitt liv hade han sin ateljé vid Delawaregatan i Göteborg.

Författaren var anmärkningsvärt nog ordblind.

Skulptören[redigera | redigera wikitext]

Eino Hanski var även skulptör. Han har bland annat tillverkat en staty av Sten-Åke Cederhök som är placerad på Liseberg i Göteborg, samt en skulpturgrupp om Leningrads belägring av tyskarna.

Han utförde även Evert Taube vid GöteborgsOperan. Taube blickar mot barndomsön Vinga med penna och block. Insamlingen rönte bidrag från Länsstyrelsen, näringsliv och privatpersoner. Vid invigningen återfanns syskonen Barbro Undset och Gösta Taube samt representanter från Göteborgs och Bohus län och Göteborgs kommun.

På bronsplattan står: "Evert Taube född 12/3 1890, Stora Badhusgatan 7, Göteborg. Statyn i skala 1/1 (168 cm hög) utförd av Eino Hanski. Rest den 10/8 1996 av Västanvind, Astri & Evert Taubes vänner." Varje år hyllas Evert Taube på sin födelsedag med blommor, sång och musik på platsen.

Sjömannen avtäcktes på Kulturreservatet Gathenhielm på Reservatets Dag den 1 september 1996, alltså några veckor efter Evert Taube. Konstverket är en hyllning till sjöfolk. Den bekostades med medel ur Charles Felix Lindbergs donationsfond.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Den långa vintern (1965)
  • Den långa resan (1967)
  • Den långa väntan (1968)
  • Revolutionens barn (1971)
  • De långa åren (1972)
  • Eino Hanski i Sovjet (1974)
  • Timmar av frihet (1974)
  • Barfotamiljonärer (1978)
  • Brödrabataljonen (1979)
  • Det rosa kriget (1980)
  • Onda själar (1981)
  • Heimopataljoona (1982)
  • Levande skuggor (1984)
  • Vapauden tunnit (1986)
  • Drömlös (1987)
  • Bilder från S:t Petersburg (1992)
  • År av längtan (1993)

Pjäser[redigera | redigera wikitext]

  • Ta för dig! (1982)

Skulpturer[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Eino Hanski.