Eira Hellberg
| Eira Hellberg | |
 | |
| Född | 14 december 1884[1] Hudiksvalls församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 24 juni 1969[2] (84 år) Sofia församling, Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Författare, journalist |
| Föräldrar | Otto Hellberg[1] |
| Redigera Wikidata | |
Aurora Amalia Eira Maria Hellberg (pseudonymen Jaya), född 14 december 1884 i Hudiksvall, död 24 juni 1969 i Sofia församling i Stockholm, var en svensk journalist och författare.[3]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Eira Hellberg var dotter till överläkare Otto Hellberg och hans fru Maria Hallman. Hon genomgick Karlstads elementarläroverk för flickor och gymnasieutbildning i Stockholm.
Under första världskriget bildade Hellberg den frivilliga försvarsorganisationen Kvinnorna och landet. Hon var även verksam inom Kvinnornas Uppbåd.[4]
Eira Hellberg är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.[5]
Anställningar[redigera | redigera wikitext]
- Aftonbladet 1910–1913,
- Nya Dagligt Allehanda 1914–?,
- Stockholms Dagblad
Författarskap[redigera | redigera wikitext]
- Reseskildringar och korrespondenser från Balkankriget 1912.
- Krigskorrespondent 1915–1918
- Klarsyn och mediumutbildning 1929?
Böcker[redigera | redigera wikitext]
- Hos de kungliga, 1913
- En haremsflickas brev, 1919
- Det nakna trädet, 1919
- Sällsamma protokoll, 1919
- Telepati och occultism, 1921
- När gränsen glider, 1923
- Lilla hushållets kokbok,1928
- Vägen till det okända (Lärobok), 1929
Filmografi[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Hudiksvalls kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/HLA/1010078/C I/5 (1879-1894), bildid: A0014807_00147, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 7 juli 2019, ”161,dec,14,,1,....Eira”.[källa från Wikidata]
- ^ Eira Hellberg, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ ”Eira Hellberg”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=57418. Läst 24 juni 2013.
- ^ Kronberg, Klas, red (2016), Sömmerskor, tornsvalor och soldater - kvinnors försvarsarbete i Sverige sedan första världskriget. Stockholm: Armémuseum. Sid. 35.
- ^ SvenskaGravar
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
|