Eivind Berggrav

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Eivind Berggrav år 1940

Eivind Berggrav, född 25 oktober 1884, död 14 januari 1959, var en norsk biskop och teologisk författare, son till Otto Jensen, far till Dag Berggrav.

Berggrav tog en teologie kandidatexamen 1908, och var därefter lärare vid Eidsvolds folkhögskola. 1918 blev han kyrkoherde i Hurdal och Feiring i Oslo stift. 1923 utnämndes han till teologie hedersdoktor vid Lunds universitet, och blev 1925 präst vid Botsfengselet i Oslo och teologie doktor vid Oslo universitet samma år. 1928-1937 var han biskop i Hålogalands stift med Tromsø som biskopssäte, och därefter biskop i Oslo stift.

Berggrav var verksam inom den kristna studentrörelsen och hävdade under sin tid som aktiv där den fria forskningens rätt. Som teolog ägnade han sig främst åt religionspsykologin. Han redigerade Kirke og kultur 1909-14, (tillsammans med Thorvald Klaveness), 1915-1922 och från 1925.

Bland hans skrifter märks Krigerliv og religiösisitet (1915), Religionens terskel (1924), Den religiöse fölelse (1927) samt Fangens sjel (1928).

Källor[redigera | redigera wikitext]