Ekokardiografi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ekokardiografi
Ultraljudsbild av hjärtat.

Ekokardiografi eller hjärt-sonografi är en ultraljudsbaserad medicinsk undersökningsmetod för att studera hjärtat. Tekniken ger en omedelbar avbildning av hjärtat i olika vyer som kan sparas som stillbilder eller rörliga sekvenser. I kombination med dopplerteknik kan man även visualisera blodföde i hjärtat med färgkodning av flödets riktning och hastighet. Man kan även mäta flödeshastigheter i olika delar av hjärtat, till exempel för att diagnosticera klaffsjukdomar, och med vävnadsdoppler kan man studera hur snabbt olika delar av hjärtat rör sig. Senare varianter av ekokardiografi-utrustningar kan även skapa en simulerad tredimensionell realtidsvisning. Ekokardiografi ger en precis, icke-invasiv och snabb bedömning av hjärtats funktion. En hjärtspecialist kan med denna metod bland annat snabbt bedöma hjärtklaffar, hjärtrummens dimensioner och graden av hjärtmuskelns sammandragningar.

Typer av mätningar[redigera | redigera wikitext]

Det vanligaste ekokardiogrammet är ett transtorakalt ekokardiogram, förkortat TTE, som registreras genom en ultraljudsgivare eller prob som hålls mot patientens bröstkorg. En annan variant är transesofageal ekokardiografi, förkortat TEE, vilken innebär att en speciellt anpassad ultraljudsgivare införes i patientens matstrupe där man kommer nära inpå baksidan av hjärtat och kan registrera mycket detaljerade bilder av vissa delar av hjärtat, bland annat aorta, lungartärer, hjärtklaffar, samt vänster och höger hjärtförmak. Jämfört med TTE som enkelt kan utföras utan smärta för patienten så kräver TEE vanligtvis en lätt bedövning och ett lokalt smärtstillande glidmedel för matstrupen. Till skillnad från transtorakal ekokardiografi betecknas TEE som en invasiv metod, eftersom mätningen sker inne i kroppen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den svenske läkaren Inge Edler beskrev den första versionen av ekokardiografen, M-mode, 1953 tillsammans med Hellmuth Hertz och de räknas därför som ekokardiografins upphovsmän. Edler använde ekokardiografen till pre-operativa undersökningar av mitralisklaffen i hjärtat, och kallas ofta för ekokardiografins fader.[1]

Brukare[redigera | redigera wikitext]

Ekokardiografi utförs vanligtvis av kardiologer, kliniska fysiologer och fysiologanalytiker.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”The Origin of Echocardiography”. A Tribute to Inge Edler. National Center for Biotechnology Information, U.S. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2170493/. Läst 3 maj 2013.