Ekorrbäver

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ekorrbäver
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Aplodontia rufa
Aplodontia rufa
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Underordning Ekorrartade gnagare
Sciuromorpha
Familj Aplodontiidae
Släkte Aplodontia
Art Ekorrbäver
A. rufa
Vetenskapligt namn
§ Aplodontia rufa
Auktor Brandt, 1855
Utbredning
Aplodontia rufa distribution map.png
Hitta fler artiklar om djur med

Ekorrbäver (Aplodontia rufa) är ett djur i underordningen ekorrartade gnagare som förekommer i Nordamerika. Trots namnet är den inte närmare släkt med bävrar. Djuret är den enda arten i sitt släkte och även i familjen Aplodontiidae.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Angående utseende liknar ekorrbävern i viss mån en bisamråtta som saknar svans. Den har en klumpig kropp med korta extremiteter. Öronen och ögonen är små och nästan osynliga i pälsen. Kroppslängden ligger vid cirka 40 centimeter. Därtill kommer en 2 centimeter lång svans. Med en genomsnittlig vikt av 800 gram (i undantagsfall upp till 1,8 kg) är ekorrbävern jämförelsevis tung i gruppen gnagare.

Den korta pälsen har en gråbrun till rödbrun färg. Äldre exemplar är vanligen mörkare än unga individer.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Artens utbredningsområde sträcker sig som en remsa längs Nordamerikas västkust. Området börjar i södra British Columbia och går fram till mellersta Kalifornien. Trots det engelska namnet "Mountain Beaver" undviker ekorrbävern Klippiga bergen och vistas helst i låglänta regioner. Habitatet utgörs av skogar med tät undervegetation som erbjuder många gömställen. Djuret lever alltid i närheten av vattenansamlingar. Boet byggs vid kanten av floder och träskmarker.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Ekorrbävern bygger ett tunnelsystem där varje gång ungefär har 20 centimeters diameter. I boets centrum finns en kammare men djuret vistas vanligen i närheten av någon utgång. Systemet städas och förstoras hela tiden. På så sätt uppstår "döda" (oanvända) gångar som ibland blir bostad åt kaniner och andra ekorrartade gnagare. Ekorrbäver går inte i ide men den skapar större förråd av föda före vintern. Djuret är aktivt både på dagen och på natten.

Födan består av alla olika slag gröna växtdelar. Bara under vintern äter ekorrbävern även bark och kvistar. För att nå blad klättrar ekorrbävern bland kvistarna men har även förmåga att komma upp på mindre trädstammar.

Ekorrbävern lever utanför parningstiden ensam och försvarar sin bo mot artfränder. Parningstiden ligger mellan januari och mars och direkt efteråt går hannar och honor skilda väger. Efter dräktigheten som varar i cirka 30 dagar föds två eller tre ungar. Ungdjuren är blinda och öppnar ögonen efter ungefär femtio dagar. De dias cirka åtta veckor där de stannar i bon. Ungarna är efter två år fullt utvecklade och könsmogna. Medellivslängden ligger mellan 5 och 6 år.

Ekorrbäver och människor[redigera | redigera wikitext]

Djuret anses inte skadligt för jordbruket då ekorrbävern huvudsakligen vistas i träskmarker. Men enligt olika berättelser äter de skott av unga träd när populationen tillfällig ökar.

Å andra sidan resulterar torrläggningen av olika träskmarker i minskningen av ekorrbäverns bestånd. Två underarter, A. r. nigra som förekommer i Mendocino County och A. r. phaea som lever kring San Francisco-viken, listas för närvarande av IUCN som sårbar.

Systematik och evolution[redigera | redigera wikitext]

Ekorrbävern har inga släktingar bland de nu levande gnagarna. Den är en av de äldsta släktgrenarna i ordningen. Fossil av familjen Aplodontiidae är kända redan från eocen. Familjen uppkom troligtvis i Nordamerika och fanns under oligocen och miocen även i Eurasien. I denna region dog familjen ut före pliocen och ekorrbävern är idag den sista överlevande i familjen.

Även för några av familjen Aplodontiidaes föregångare finns fossil. Gruppen Ischyromyidae (eller Paramyidae) fanns redan i paleocen och tillhör de äldsta kända gnagarna. Denna grupp omfattade fram till eocen många olika arter. Andra taxa som var mycket vanliga under miocen var Allomyidae och Mylagaulidae. Den senare gruppen kännetecknades av horn på näsan. Alla nämnda grupper sammanfattas under ett taxon med namnet Protrogomorpha som står vid gnagarnas basis. Släktskapsförhållanden förtydligas i följande kladogram.

Protrogomorpha
 |-- Ischyromyidae
 `-- Aplodontoidea
      |-- Allomyidae
      `-- N.N.
           |-- Mylagaulidae
           `-- Aplodontiidae

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

En av ekorrbäverns parasiter, Hystrichopsylla schefferi, är med en längd av 9 mm världens längsta kända loppa.

Hos chinook–indianerna kallas ekorrbävern Sewellel, en beteckning som allt mer får användning i den engelskspråkiga litteraturen. Chinookfolket bearbetar djurets päls till kläder.

Det vetenskapliga namnet Aplodontia betyder ungefär "med enkla tänder".

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899
  • Malcolm C. McKenna, Susan K. Bell: Classification of Mammals: Above the Species Level. Columbia University Press, 2000 ISBN 0231110138

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Aplodontia rufaIUCN:s rödlista, auktor: Fellers, G.M., Lidicker Jr., W.Z., Linzey, A.V., Williams, D.F. & Hammerson, G. 2008, besökt 9 juni 2009.