Eksem

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Eksem
Klassifikation och externa resurser
Typisk, mild dermatit
ICD-10 L20 -L30
ICD-9 692
OMIM 603165
DiseasesDB 4113
MedlinePlus 000853
eMedicine Derm/38  Ped/2567

Eksem är en icke smittsam hudsjukdom som orsakas av nedsatt barriärfunktion och inflammation i överhuden. Eksem är en så kallad dermatit, och begreppet eksem används om flertalet hudutslag som karaktäriseras av rödhet, uppsvullnad, klåda och torrhet, och eventuell skorpbildning, blåsbildning, fjällning, bristningar och blödningar. Läkta sår kan ibland få en avvikande färg, men ärrbildning är sällsynt.

Symptom[redigera | redigera wikitext]

Eksemet yttrar sig ofta med dessa symptom:

Indelning[redigera | redigera wikitext]

Eksem indelas oftast i dessa olika typer:

  • Kontakteksem (kontaktdermatit): Finns i två former: allergisk som resulterat i en immunreaktion (cellförmedlad allergi) mot ett allergen som kan vara nickel eller liknande, samt irriterande kontakteksem som är ett resultat av direktkontakt med någon form av irriterande ämne. Vissa substanser är både allergen och irriterande (t ex våt cement). Omkring tre fjärdedelar av alla kontakteksem är irriterande, som även är den vanligast yrkesrelaterade hudsjukdomen. Ett kontakteksem är reversibelt under förutsättning att det skadliga ämnet kan undvikas och avlägsnas från individens miljö.
  • Atopiskt eksem (böjveckseksem, atopisk dermatit): Atopiska eksem är en kronisk hudsjukdom som är genetiskt betingad. Den anses alltså ha en ärftlig komponent och är vanlig i vissa familjer där individer även har astma och hösnuva. Utslag med klåda är särskilt förekommande i ansiktet, hårbotten, nacke, armveck, knäveck och baktill. Atopiskt eksem hör genetiskt ihop med IgE-förmedlade allergiska sjukdomar som astma och allergisk rinit.
  • Exfoliativ dermatit: Förknippad med hår- och nagelavfall, förgrovad ytterhud på handflator och fotsulor samt klåda.
  • Dermatitis herpetiformis: En ovanlig form av hudinflammation med klåda och variga blåsor orsakad av glutenintolerans.
  • Perioral dermatit: Knottriga utslag runt munnen som övergår i blåsor och fjälliga rodnader. Förekommer framförallt hos yngre kvinnor.
  • Seborroisk dermatit: Dermatit på hårbotten.
  • Intertrigo: En ytlig hudinflammation på hudytor som står i kontakt med varandra, t ex skinkor, armhålor, tår. Fetma är vanlig orsak.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Eksem behandlas med steroider (till exempel hydrokortison) och underhålls med mjukgörande krämer eller salvor. Hudinflammationer torkar ofta ut huden, därför är det av stor vikt att hålla området fuktigt vilket i sin tur kan skynda på läkandeprocessen. Individer med anlag för eksem rekommenderas att undvika allt som torkar ut huden, inklusive vanlig tvål.

Antihistaminer kan tillfälligt användas vid sömnsvårigheter på grund av allvarlig nattlig klåda. Antihistaminer har ingen direkt effekt på själva klådan vid eksem, utan det är den sövande effekten som man drar nytta av[källa behövs].

Hudinflammationer som eksem behandlas ofta med hjälp av krämer och salvor som innehåller glukokortikoider. För mildare former av eksem kan en svag steroid användas (t ex hydrokortison), medan svårare former kräver starkare varianter. Steroider botar inte eksemet men minskar inflammationen vilket gör att de akuta symptomen minskar. När behandlingen med steroider upphör kommer eksemet att långsamt uppträda igen. Steroider har dessutom många funktioner förutom att dämpa en inflammation vilket gör att individen får biverkningar vid långvarig användning (t ex hudförtunning, viktökning, infektioner orsakade av svamp och bakterier). Steroider ska därför endast användas kortsiktigt när de verkligen behövs.

Kliandet av eksemet ökar risken för infektioner och 9 av 10 eksem är infekterade av bakterier och svampar[1]. Infektionen försvårar läkningen. Om eksemet är infekterat kan antibiotika vara nödvändigt.

På senare tid har en ny grupp av läkemedel lanserats, så kallade immunomodulatorer. [källa behövs] I Sverige heter läkemedlet Protopic och hämmar immunförsvaret genom att minska utsöndringen av cytokiner från leukocyter. Vissa instanser, däribland amerikanska FDA, menar att den typen av produkter ska användas med försiktighet eftersom det finns antydningar om att de kan ge upphov till lymfom, lymfnodscancer.[källa behövs]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Abeck, D., Mempel, M. , Staphylococcus aureus colonization in atopic dermatitis and its therapeutic implications. Br J Dermatol, 1998. 139(Suppl 53): p. 13-6.