Elías Figueroa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Elías Figueroa
Elías Figueroa.jpg
Personlig information
Fullständigt namn Elías Ricardo Figueroa Brander
Smeknamn Don Elías, Muralla Roja
(Röda muren), Míster Lujo
Födelsedatum 25 oktober 1946 (68 år)
Födelseort Chile Valparaiso, Chile
Längd 1,85 m
Position Mittback
Seniorklubbar*
År
1965–1967
1965
1967–1971
1971–1977
1977–1980
1980–1981
1982
Totalt
Klubb
Chile Santiago Wanderers
Chile Unión La Calera (lån)
Uruguay Peñarol
Brasilien Internacional
Chile Palestino
USA Fort Lauderdale Strikers
Chile Colo-Colo
SM (GM)
54 0(0)
30 0(0)
241 0(6)
336 (26)
118 0(6)
22 0(0)
17 0(0)
818 (38)
Landslag
År
1966–1982
Landslag
Chile Chile
SM (GM)
70 0(2)
Uppdrag som tränare
1994–1996 Chile Palestino
* Antal matcher och mål i seniorklubbar räknas endast för de inhemska ligorna.

Elías Ricardo Figueroa Brander, eller "Don Elias", född 25 oktober 1946 i Valparaíso, Chile, är en före detta professionell chilensk fotbollsspelare.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

De tidiga åren[redigera | redigera wikitext]

Figueroa föddes i Valparaiso men på grund av hälsoskäl flyttade familjen till grannstaden Quilpue. Tidigt trodde man att han inte skulle kunna syssla med sport, men vid 8-årsåldern började han spela fotboll där han kunde förbättra sin kondition. Fram till 14-årsåldern spelade han för klubben tills han skrev på för Santiago Wanderers ett år senare.

Han imponerade så mycket att han gick snabbt från de lägre ungdomssektionerna till första laget. Som utlånat debuterade han i första divisionen med Unión La Calera den 26 april, 1964. Året därpå återvänder han till Santiago Wanderers vid 18-årsåldern och blev given i startelvan. Han blir uttagen till VM i England 1966, redan här skulle han kallas för Don Elias.

Utomlandsskarriären[redigera | redigera wikitext]

1967 värvas han av uruguayanska laget CA Peñarol där han under sina 5 år vann första divisionen 1967 och 1968, Supercupen 1969 och utsedd till turneringens bäste spelare 3 gånger. Han blev även utsedd varje år i Uruguay som den bäste i sin position. Det var då bland annat spanska storklubben Real Madrid och brasilianska SC Internacional visade intresse, vilket det sistnämnda värvar honom.

På den tiden fanns de bästa spelarna i Brasilien bland dem Pelé, det var därför Figueroa valde klubben från Porto Alegre. Där ledde han klubben till en dubbel, Inter vann Brasileirao 1975 och 1976 där han i finalen gjorde sin berömda mål "gol iluminado" ("illuminerade målet"), i samma ögonblick som han nickar in bollen så når en solstråle honom, som om det kom från en högre makt.

Här vann Figueroa allt inom individuell prestation som: guldbollen som bäste spelaren i Brasilien 1975, många silverbollar som den bäste försvararen, det gjorde också till att han blev utsedd till Sydamerikas bästa fotbollsspelare 3 gånger i rad 1974, 1975 och 1976.

Redan i VM i Tyskland 1974 blev han vald till den bäste mittbacken, dessutom årets spelare av FIFA mellan 1975 och 1976 och varje år ansågs han vara världens bästa försvarare och sydamerikas bästa 1974, 1975 och 1976.

Trots hans stora framgångar i Brasilien så väljer han att återvända till hemlandet Chile, men till allas förvåning väljer han lilla klubben Palestino, där han återigen gjorde små lag till stora. Med Palestino vinner han Copa Chile och året därpå det chilenska mästerskapet.

Efter ekonomiska problem väljer han att spela för Fort Lauderdale Strikers i NSL (USA). Bara en säsong varar äventyret i USA innan han skriver på för Colo-Colo i ett 3 månaders kontrakt . Den 1 januari, 1983 väljer han att lägga skorna på hyllan och spela sin sista match mellan Colo-Colo och Universidad de Chile som slutar 2-2.

Klubbar[redigera | redigera wikitext]

Klubb Land År
Unión La Calera Chile Chile 1965
Santiago Wanderers Chile Chile 1965-1967
CA Peñarol Uruguay Uruguay 1967-1971
SC Internacional Brasilien Brasilien 1971-1977
Palestino Chile Chile 1977-1980
Fort Lauderdale Strikers USA USA 1980-1981
Colo-Colo Chile Chile 1982

Landslaget[redigera | redigera wikitext]

Han deltog i tre VM-slutspel (England 1966, Tyskland 1974 och Spanien 1982). Spelade 70 matcher och gjorde 2 mål.

Individuella prestationer[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
1973
Brasilien Pelé
Sydamerikas bästa fotbollsspelare
1974
Efterträdare:
1975
Chile Elías Figueroa


Företrädare:
1974
Chile Elías Figueroa
Sydamerikas bästa fotbollsspelare
1975
Efterträdare:
1976
Chile Elías Figueroa


Företrädare:
1975
Chile Elías Figueroa
Sydamerikas bästa fotbollsspelare
1976
Efterträdare:
1977
Brasilien Zico