Elefanter

För andra betydelser, se Elefant (olika betydelser).

Elefanter
Stäppelefant L. africana. Gammal hane i Etosha National Park, Namibia
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Snabeldjur Proboscidea
Familj	Elefanter Elephantidae
Vetenskapligt namn
§ Elephantidae
Auktor	Gray, 1821
Utbredning
Elefanternas utbredningsområde; grön = afrikanska elefanter, brun = asiatisk elefant, ljust+mörkt = vid början av 1800-talet, bara mörkt = vid början av 1900-talet
Släkten
Afrikanska elefanter Loxodonta Skogselefant L. cyclotis Stäppelefant L. africana † Nordafrikansk elefant Elephas Asiatisk elefant E. maximus † E. antiquus † E. recki † Stegodon † Deinotherium † Mammutar (Mammuthus)
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Elefanter (Elephantidae) är en familj bland däggdjuren, närmare bestämt av ordningen snabeldjur. Elefanterna är den enda familj av snabeldjur som inte dött ut.

Familjen elefanter innefattar förutom asiatisk elefant, afrikansk stäppelefant och afrikansk skogselefant också mammutar och andra utdöda grupper tillhörande ordningen snabeldjur. De nu levande elefantarterna brukar benämnas egentliga elefanter.

Systematik

Evolution

Elefanter är en jämförelsevis ung grupp i ordningen snabeldjur (Proboscidea). Ordningen snabeldjur uppkom under eocen för 55 miljoner år sedan i norra Afrika. Inom gruppen utvecklades ett flertal familjer som idag är utdöda som Moeritheriidae, Deinotheriidae, Gomphotheriidae och Mammutidae. Dessa taxa liknade alla dagens elefanter men räknas inte till samma familj. Några av de nämnda grupperna levde fram till senaste istiden samtidigt med elefanterna. Elefanterna utvecklades ur familjen Gomphotheriidae under miocen för ungefär 6 miljoner år sedan med släkten som Primelephas och Stegotetrabelodon.

Ett förenklad kladogram för familjen visas här:

Elephantidae
├── Primelephas
├── Elephantini
│   ├── Elephas
│   └── Mammuthus
└── Loxodontini
    └── Loxodonta

Släktet Elephas uppkom under tidigt pliocen i Afrika och spred sig sedan över Eurasien. En av de mest kända utdöda arterna i släktet är Elephas antiquus. De nordligaste fossilfynden av arten är känt från Thüringen och södra Polen. Till släktet hör även några utdöda dvärgformer som levde under pleistocen på sydostasiatiska öar och på öar i Medelhavet. Sedan slutet av pleistocen är släktet begränsat till Asien och idag finns bara arten asiatisk elefant (Elephas maximus) kvar.

Taxonomi

Idag finns tre arter av ordningen snabel- eller elefantdjur kvar som alla tillhör familjen elefanter. :

Familj: Elephantidae

• Släkte Afrikanska elefanter (Loxodonta)
  • Skogselefant (Loxodonta cyclotis)
  • Stäppelefant (Loxodonta africana)
    • † Nordafrikansk elefant
• Släkte Asiatiska elefanter (Elephas)
  • Asiatisk elefant (Elephas maximus)
  • † Elephas antiquus
  • † Elephas recki
• † Släkte Stegodon
• † Släkte Deinotherium
• † Släkte Mammutar (Mammuthus)

Vissa auktoriteter kategoriserar även dvärgelefant som god art och ger den då det vetenskapliga namnet Loxodonta pumilio. Taxonet förekommer i tropisk regnskog i Gabon, Kongo-Brazzaville och Kamerun. Denna artstatus motsägs dock av många andra auktoriteter som menar att det kan röra sig om mindre individer av skogselefant. Inga genetiska studier som hittills genomförts på individer i den centralafrikanska regionen indikerar en fjärde art.

Hybridisering

En korsning mellan afrikansk och asiatisk elefant föddes i Chester Zoo i England på 1970-talet. Denna hybrid är den enda kända för vetenskapen. Elefanten dog vid nio dagars ålder men är ändå ett bevis på att arterna kan hybridisera. Dock vet man inte om denna hybrid var fertil.

Utseende och anatomi

Hane av asiatisk elefant (Elephas maximus).

Elefanterna är stora däggdjur med läderartat tjock hud, tjocka ben, stora öron och snabel. De vuxna djuren har betar av elfenben; hos afrikanska elefantkor är de dock knappt synliga.

Den kraftiga snabeln har bildats av att överläppen och nosen vuxit samman och snabeln består av omkring 400 muskler. Den afrikanska elefantens snabel har två "fingrar" längst ut på snabeln, medan den asiatiska har ett.

Elefanter har fyra stora kindtänder. Dessa tänder ersätts sex gånger under elefantens livstid genom att den nya tanden växer ut från bakre delen av käken och skjuter fram den nedslitna tanden, som tappas bit för bit. När den sista uppsättningen tänder har slitits ut svälter elefanten ihjäl.

Elefanten växer hela livet och deras storlek varierar därför mycket men stora afrikanska elefanttjurar (elefanthannar) blir drygt 3 meter i mankhöjd och väger då över 5 ton. Den tyngsta elefanten som påträffats var en afrikansk elefanttjur som sköts 1978 i Angola. Den hade möjligen en mankhöjd på 4,2 meter, en vikt på 12 ton (andra data nämner 4,0 meter och 10 ton) och en längd på över 10 meter (från snabelspets till svansspets). En högre men inte så tung elefant sköts 1978 i Namibia.

Morfologiska skillnader

Vänster: Afrikansk elefant Höger: asiatisk elefant.

	Asiatisk elefant	Afrikanska elefanter
		Skogselefant	Savannelefant
Antal tår	fem fram, tre bak		fyra fram, tre bak
Öronform	mindre	större
Snabel	ett "finger" på snabelspetsen	två "fingrar" på snabelspetsen
Ryggform	(oftast) konvex, rund rygg	konkav sadelrygg
Betar	sällsynt, och endast hos hannar	mycket vanligt, och hos båda könen
Hud	slätare	skrynkligare

Ekologi

Socialt beteende

Vuxna elefanter lever på olika sätt. Honorna är utpräglade flockdjur medan vuxna hanar mestadels lever själva även om de i bland bildar mindre grupper men de är inte alls lika sammansvetsade som en flock med hon elefanter. De vuxna hanarnas (i bland kallade tjurar) umgänge med honorna begränsas mest till parningen.

En flock med hon elefanter består förutom av modern med sina ungar även av andra nära släktingar som moderns syskon och mostrar . Flocken leds av familjegruppens äldste medlem, den s.k. matriarken. Studier av livet i elefantflockar har visat att de sociala banden är mycket starka. Elefanterna visar många beteenden som har tolkats som att de känner både glädje sorg. Man har observerat elefanter i det vilda som har försökt hjälpa andra skadade medlemmar i gruppen och stannat i närheten av den livlösa kroppen i timmar eller t.om dagar efter att en medlem i gruppen dött. Man har många gånger även observerat elefanter som begraver en död gruppmedlem med kvistar, löv mm. Få andra djur visar intresse för döende eller döda individer av den egna arten på samma vis. Om en kalv föds död kan en elefanthona dröja kvar vid kroppen länge efter att resten av flocken gett sig av. Det finns också observationer av en afrikansk elefanthona som med hjälp av sin snabel bar sin döda kalv med sig i flera dagar innan hon lämnade den. Elefanter som varit åtskilda en tid återförenas ofta under frambringandet av trumpetande ljud och berör varandra med snablarna.

Elefanten är det landdjur som har den största hjärnan, den väger drygt 5 kg. Den anses också vara ett av de mest intilligenta djuren. Det visar sig b l a i förmåga att samarbeta för att lösa problem, tillverka enkla redskap, visa medkänsla för sina artfränder mm. Test med elefanter har även visat att de har ett självmedvetande och känner igen sin egen spegelbild. Förutom människan är det få djur som visar dessa egenskaper.

Den afrikanska elefanterna kan med sina två "fingrar" längst ut på snabeln fatta tag om saker, medan de asiatiska elefanten rullar sin snabel runt föremålet. Elefanter använder sin snabel till många olika saker, från att plocka upp föda, slita loss blad och grenar från träd, till att svalka kroppen genom att sprida sand och vatten på ryggen.

Föda

Elefanter är växtätare och konsumerar 100 till 150 kg växtmaterial per dag. Deras föda består av gräs, löv, frukter och små grenar och kvistar. Snabeln används för att slita av gräs och kvistar. Elefantens betar kan användas för att skala bark av träden för att äta. Med sina stora kindtänder mal de sönder maten.

Elefanter är väldigt beroende av vatten och håller sig aldrig för långt borta från ett vattenhål. De dricker upp till 200 liter vatten per dag. Elefanterna lever tillsammans i grupper av honor och ungar. Grupperna består av cirka 20 individer, som är sociala och har starka familjeband. Vuxna tjurar lever ofta ensamma. De äldre honorna är de som hittar vattnet vid torrperioder och styr hjorden. Elefanter vandrar ofta långa sträckor för att hitta föda och vatten under torrperioden. De springer sällan men uppretade elefanter kan vanligtvis komma upp i 40 km/h (den högsta hastigheten som uppmätts var 48 km/h)

Fortplantning och livslängd

Elefanterna blir könsmogna vid tolv till fjorton års ålder och får ungar vartannat till vart fjärde år. Dräktigheten varar i cirka 2 år. De starka sociala banden visas också genom en stor omsorg för avkomman. Förutom modern deltar även flockens övriga vuxna medlemmar i omvårdnaden.

Elefantens uppgivna livslängd är ofta överdriven, men mellan 40 till 60 år är normalt. Den äldsta dokumenterade elefanten levde i Taipeis zoo och blev 86 år gammal.

Elefanten och människan

I kulturen

Enligt en afrikansk sägen fick elefanten sin långa snabel då en krokodil bet den i näsan och inte släppte taget förrän näsan blivit tre meter lång, denna berättelse har återgivits av bland annat Rudyard Kipling i Just så-historier från 1902. Elefanter har även spelat huvudrollen i ett flertal filmer och barnböcker, däribland Dumbo och Babar. Elefanten är maskot för Republikanska partiet i USA.

I naturreservat

Det finns forskare som menar att vissa elefanter i sydafrikanska naturreservat lider av posttraumatisk stress efter att deras hjordar delats upp. Det finns observationer av hur elefanter har attackerat och dödat noshörningar och dessa aggressiva handlingar, tillsammans med en ökning av HEC-incidenter (konflikter mellan elefanter och människor), har av vissa förklaras med att de lider av posttraumatisk stress.

I djurparker

Aveln av elefanter i djurparker är fortfarande liten. Sedan den första elefanten föddes i Europa 1902 har det fötts cirka 400 djur i fångenskap. Flertalet av dem som föddes före 1980 har inte uppnått avelsduglig ålder. Liknande statistik uppvisar Amerika och Asien, varför djurparkerna än idag inte är självförsörjande på elefanter. I Sverige föddes den första elefanten 2001 i Borås Djurpark. Sedan dess har det fötts ytterligare tre afrikanska elefanter i Sverige, alla i Borås djurpark. Kolmårdens framtida avelsgrupp fick olyckligtvis avlivas efter att den blivit smittad av tuberkulos i början av 2000-talet, under den första dokumenterade dräktigheten hos asiatisk elefant i Sverige. I Kolmårdens djurpark bygger man just nu^[när?] upp en ny avelsgrupp, med bland annat de två elefanterna Bua och Sanoi som skänktes från Thailands kung till Sveriges konung 2004.

I svenska djurparker

Elefanter förekommer i två svenska djurparker: Kolmårdens djurpark och Borås djurpark. Dessutom fanns det mellan 1930 och 1992 elefanter på Skansen i Stockholm. Även Furuviksparken och Parken Zoo har tidigare hållit elefanter.

Tjuvjakt

Elefanten har räknats som ett storvilt och var en av de fem arterna som rika västerländska storviltsjägare förr i tiden skulle jaga i Afrika. Idag är jakt på elefant, och handel med elefantdelar förbjuden. De är dock ett eftertraktat byte bland tjuvskyttar, då deras betar av elfenben har ett högt värde. Dels används dessa till hantverk, dels anses de ha medicinska effekter.

I jorbruket

Vilda elefanter har tämjts av människan i tusentals år för att användas som hjälpreda i både jord och skogsbruk. Framförallt är det den asiatiska elefanten som används i dessa syften.

I krig

Elefanter har använts i ett flertal krig, däribland de puniska krigen.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 2 december 2008.

Se även

• Wikimedia Commons har media som rör Elefanter
  Bilder & media
• Olifant
• Sveriges första elefant
• Fem myror är fler än fyra elefanter
• Heffaklump
• Avrättning med elefant

Externa länkar

• Fakta om elefanter på svenska
• Ännu mer fakta om elefanter