Elektriska konstanten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Den elektriska konstanten ε0 (permittiviteten för tomrum) är en fysikalisk konstant som förbinder enheten för elektrisk laddning med de mekaniska enheterna. Inom SI är dess värde

\varepsilon_0 \approx 8,\! 854 187 817 \cdot 10^{-12} F/m.[1][2]

Detta värde är en konsekvens av sambandet \varepsilon_0 \mu_0 c^2 = 1 med de definierade värden för ljusets hastighet c och den magnetiska konstanten μ0.

Den elektriska konstanten förekommer främst i Coulombs lag som en proportionalitetskonstant:

\frac{1}{ 4 \pi \varepsilon_0} = \frac{\mu_0\ c^2}{4 \pi} = 10^{-7}\ c^2 = 8,\! 987\ 551\ 787\ 368\ 176\ 400\ \cdot 10^9 \approx 9\cdot 10^9 N·m²/C².

Den elektriska konstanten är också proportionalitetskonstanten mellan det elektriska fältet E och förskjutningsfältet D i vakuum:

\mathbf{E} = \frac{1}{\varepsilon_0} \mathbf{D}.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Standardiseringsgruppen, STG (2000). Storheter och enheter - SI måttenheter. Stockholm: Standardiseringen i Sverige. ISBN 91-7162-516-X 
  2. ^ ”Electric constant”. 2006 CODATA recommended values. NIST. http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?ep0.