Elfenbensparakit
| Elfenbensparakit Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Papegojfåglar Psittaciformes |
| Familj | Västpapegojor Psittacidae |
| Släkte | Eupsittula |
| Art | Elfenbensparakit E. canicularis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Eupsittula canicularis | |
| Auktor | (Linnaeus, 1758) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Aratinga canicularis | |
Elfenbensparakit[2] (Eupsittula canicularis) är en fågel i familjen västpapegojor inom ordningen papegojfåglar.[3]
Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]
Elfenbensparakiten är en 23–25 cm lång parakit med rätt lång och spetsig stjärt. Fjäderdräkten är huvudsakligen grön, med orangefärgad panna och tygel, gul ögonring, mattblå hjässa och olivbrunt på strupe och bröst. Vidare är buken mer gulgrön och vingpennorna blå. I flykten hörs gälla skrin, från sittande fåglar tjattrande ljud.[4]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Elfenbensparakiten förekommer i Centralamerika. Den delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
- Eupsittula canicularis clarae – förekommer i västra Mexiko (Sinaloa till Colima, Durango och Michoacán)
- Eupsittula canicularis eburnirostrum – förekommer i sydvästra Mexiko (östra Michoacán till Guerrero och Oaxaca)
- Eupsittula canicularis canicularis – förekommer i torra områden från tropiska västra Mexiko (Chiapas) till västra Costa Rica
Nominatformen är introducerad till Puerto Rico.[5]
Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]
Tidigare placerades elfebensparakiten i Aratinga, men DNA-studier visar att arterna i släktet inte är varandras närmaste släktingar.[6] Aratinga har därför brutits upp i flera mindre släkten, där elfenbensparakiten med släktingar förs till Eupsittula.
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Arten hittas i olika miljöer som skogsbryn, lövskog, sumpskog, savann, törnskog och till och med betesmarker och urbana områden. Den ses vanligen i små flockar eller par. Födan består huvudsakligen av frukt och blommor. Den hackar vanligen ut sitt bohål ur termitbon i träd, men kan också utnyttja ett gammalt hackspettshål eller en naturlig hålighet.[4]
Elfenbensparakiten och människan[redigera | redigera wikitext]
Elfenbensparakiten är jämsides vitpannad amazon den vanligast förekommande papeogjfågeln utmed Centralamerikas Stillahavssluttning.[4] Beståndet uppskattas bestå av mellan en halv och fem miljoner vuxna individer.[7] Den verkar ha påverkats relativt lite av habitatförstörelse.[4] Däremot har beståndet minskat relativt kraftigt till följd av illegal fångst för burfågelhandeln.[1] Sedan 2020 anses den därför som utrotningshotad av internationella naturvårdsunionen IUCN, listad i kategorin sårbar.[1] På senare år verkar dock omfattningen av fångsten ha minskat, åtminstone i delar av utbredningsområdet.[1]
Utanför häckningstid kan större flockar orsaka skada på majs- och bananodlingar.[4]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Birdlife International 2020 Eupsittula canicularis . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.1. Läst 11 december 2020.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ [a b c d e] Collar, N., P. F. D. Boesman, and G. M. Kirwan (2020). Orange-fronted Parakeet (Eupsittula canicularis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.orfpar.01
- ^ Dickinson, E. C., and J. V. Remsen, Editors (2013). The Howard and Moore Complete Checklist of the Birds of the World. Fourth edition. Volume 1. Aves Press, Eastbourne, UK.
- ^ Kirchman, J., E.E. Schirtzinger, and T.F. Wright (2012), Phylogenetic relationships of the extinct Carolina Parakeet (Conuropsis carolinensis) inferred from DNA sequence data, Auk 129, 197-204.
- ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019 Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Elfenbensparakit.
Wikispecies har information om Eupsittula canicularis.- Läten på xeno-canto.org
|