Elias Aspelin
Elias Aspelin, född 7 september 1721 i Fryele socken, död 20 oktober 1795 i Långasjö, var en svensk präst och botaniker, en av Linnés lärjungar.
Levnadslopp[redigera | redigera wikitext]
Aspelin blev student i Uppsala 1741 och filosofie magister 1752. Han prästvigdes 1754, blev kyrkoherde i Långasjö 1772 och prost 1783.
Flora oeconomica[redigera | redigera wikitext]
Aspelin försvarade under Carl von Linnés presidium en avhandling kallad Flora oeconomica 1748 och utgav följande år en svensk upplaga av densamma.[1][2]
Linné skrev själv många av de avhandlingar respondenterna försvarade. Vissa författare menar att Flora oeconomica skrevs av Aspelin själv,[1] men i vilket fall som helst översatte han den från latinet.
Flora oeconomica är en katalog över växter som ansågs kunna vara av nytta i hushållningen för jordbruket, den lantliga ekonomin i allmänhet och i konsterna eller i matlagningen som föda, färgämnen, parfymer, byggnadsmaterial eller som grund för att göra kläder. Den utger sig inte för att beskriva växternas medicinska användningsområden. Växterna räknas upp i den ordning, i vilken de finns i Linnés Flora Svecica, men några botaniska beskrivningar görs inte här. Verket begränsar sig till användningsområdet för de växter som finns i Sverige.[2][3]
Familj[redigera | redigera wikitext]
Elias Aspelin var son till Jonas Aspelin, kyrkoherde i Fryele församling i Växjö stift.[4] Han var brorson till Eric Fröberg.
Elias Aspelin gifte sig med Christina Rebecka Wickelgren.[5] Sonen Petrus Jonas Aspelin, född 1776, död 1800, blev filosofie magister, sonen Johan David Aspelin var kyrkoherde i Tolgs församling och titulärprofessor. Dottern Maria Helena Aspelin gifte sig med kyrkoherde Carl Meurling.
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Linné, Carl von; Aspelin Elias (1749). Flora oeconomica, eller Hushålls-nyttan af de i Swerige, wildt wäxande örter, med medicinska facultetens bifall wid kongl. academien i Upsala, under kongl. archiaterns ... Carl Linnæi inseende, uti et academiskt prof, år 1748, på latin,: och nu på modersmålet utgifwen af Elias Aspelin. ... Stockholm, tryckt på Lars Salvii egen kostnad, 1749.. Stockholm. Libris 2413295. http://books.google.com/books?id=tTg-AAAAcAAJ&printsec=frontcover&hl=sv#v=onepage&q&f=false
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] ”Svenska Växtnamn” (på flera språk). Arkiv för botanik. Stockholm: Norstedt. Libris 8262352. http://books.google.com/books?id=xr8VAAAAYAAJ&pg=RA2-PA84&dq=Aspelin,+Elias+%EF%BB%BFElias+Aspelin&hl=en&ei=Ioc0Tb_-HoPEgQenqJHkCw&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=2&ved=0CCYQ6AEwAQ#v=onepage&q=Aspelin&f=false. ”[...] "Flora oeconomica eller hushållsnyttan af de i Sverige vildt växande örter ... under Kgl. Archiaterns ... Carl Linnaei inseende uti et academiskt prof, år 1748, på latin och nu på modersmålet utgifven af Elias Aspelin", Stockholm 1749. Som bekant var Linné själf författare till många af de under honom försvarade afhandlingarna, och Aspelins disputation finnes äfven upptagen bland Linnés Amoenitates academicae. Men af förordet synes framgå, att Aspelin själf författat arbetet, och i alla händelser har Linné ej haft något som helst med den svenska upplagan att skaffa, ty denna innehåller närmare ett fyratiotal svenska växtnamn, som icke förekomma i någondera upplagorna af Flora svecica. Bland dessa har jag funnit några, som jag förut antecknat först från senare tid, men som här synas för första gången förekomma, nämligen Tätört, Strandklo, Vatn-aloë, Kastlöser, Korskål, Hvitbök (=Hvitbok), Fettistel, Kärrtistel. Aspelin har Björnloka för Heracleum, Linné har detta såsom provinsnamn för Angelica silvestris, medan vid Heracleum (i 2:dra uppl.) Björfloka [sic] står såsom provinsnamn. Man får af de af Aspelin använda namnen det intrycket, att han såsom smålänning föredrog småländska provinsnamn; han har nämligen vid några tillfällen sådana, i stället för de af Linné redan använda "svecis". Ett par namn jämte de förut anförda synas värda att taga vara på, nämligen Bitterblad (Polyg. Hydropiper, sedan upptaget i 2:dra uppl. af Fl. svecica) och Lökmynta (Teucrium Scordium), medan andra, t. ex. Ladduk (Lactuca quercina), Sweitsergula (Hieracium dubium), Flåttost (Malva sylvestris), Llönska (Lathraea squamaria) m. fl., ej äro att rekomendera.”
- ^ [a b] Kungl. biblioteket, digitala samlingarna, Flora oeconomica Arkiverad 5 januari 2016 hämtat från the Wayback Machine., läst 2011-01-17
- ^ Pulteney, Richard (1781) (på engelska). A general view of the writings of Linnæus.. London, printed for T. Payne, at the Mews-Gate; and B. White, Fleet Street, M.DCC.LXXXI. Libris 2978424. http://books.google.com/books?id=NA9AAAAAYAAJ&pg=PA235&dq=Flora+oeconomica,&hl=sv&ei=ZjI1TbD9I5iL4gakwY3xCg&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=8&ved=0CEoQ6AEwBzgK#v=onepage&q=Flora%20oeconomica%2C&f=false
- ^ Leijonhufvud Karl K:son, red (1901-1906). Ny svensk släktbok. Sthlm. Libris 37602. http://books.google.com/books?id=zpk4AAAAYAAJ&pg=PA634&dq=elias+aspelin&hl=en&ei=XTw1TarUHcGqlAeO1oSTCg&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CCAQ6AEwADgK#v=onepage&q=elias%20aspelin&f=false
- ^ Anrep, Gabriel (1872). Svenska slägtboken: första serien. 2. Stockholm. Libris 37507. http://books.google.com/books?id=WUpKAAAAYAAJ&pg=PA198&dq=elias+aspelin&hl=en&ei=XTw1TarUHcGqlAeO1oSTCg&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=2&ved=0CCYQ6AEwATgK#v=onepage&q=elias%20aspelin&f=false
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Elias Aspelin hos Litteraturbanken, som översättare
- (på flera språk) Botaniska notiser: an international journal of plant taxonomy19061839-1980. Lund. Libris 8257375. http://books.google.com/books?id=CMIVAAAAYAAJ&pg=PA218&dq=Aspelin,+Elias+%EF%BB%BFElias+Aspelin&hl=en&ei=Q4c0TfjoBsaBgAfI6LjfCw&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CCAQ6AEwADgK#v=onepage&q=Aspelin%2C%20Elias%20%EF%BB%BFElias%20Aspelin&f=false
|