Elias Martin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Elias Martin.
Litografi av Otto Henrik Wallgren.
Elias Martin, porträttrelief från hans gravsten på Adolf Fredriks kyrkogård.

Elias Martin, döpt 8 mars 1739 i Stockholm, död 25 januari 1818, svensk målare som vann internationell berömmelse under sin livstid för sina landskapsmålningar, porträtt och genremålningar, och var "associate member" av Royal Academy of Arts. Martinvägen i Södra Ängby, Stockholm är uppkallad efter Elias Martin.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Elias Martin var son till åldermannen i snickarämbetet Olof Martin i Dillnäs socken och Ulrika Haupt, syster till Georg Haupt. Han fick sin första utbildning hos fadern och visade sådan talang att han sändes till ämbetsmålaren F.C. Schultz. Genom denne fick han anställning hos Fredrik Henrik af Chapman som arkitekturritare och teckningslärare för officerarna i Sveaborg. Där fick han ledning av fältmarskalken Augustin Ehrensvärd, och umgick med och undervisade dennes son Carl August Ehrensvärd.

År 1766 for Elias Martin på studieresa till Paris, och antogs på Alexander Roslins rekommendation till École académique för undervisning av Joseph Vernet och troligen även François Boucher. Elias Martin tilltalades dock inte av den franska klassicismen, och flyttade därför till London 1768. Två år senare upptogs han som associate member av Royal Academy där han deltog med utställningar och var teckningslärare, vilket torde bero på att han blivit god vän med arkitekten William Chambers. I England utvecklade han akvarelltekniken vilken anses vara den teknik han bäst behärskade. Han undervisade även kopparstickare och mezzotintgravörer, men med dessa tekniker lyckades han aldrig själv uppvisa personliga drag.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Han återvände till Sverige 1780 och året därpå blev han medlem av Konstakademien där han även undervisade. Han anställdes av Gustav III, för vilken han gjorde gravyrserien "Svenska vuer". Under senare år blev motiven alltmer religiösa, och "Johannes döparens predikan i öknen" (Sörmlands museum) och "Fader vår" räknas till några av hans främsta arbeten. Han är representerad vid Nationalmuseum bland annat med porträtt av vännen Carl Michael Bellman och ett självporträtt. Hans efterlämnade verk utgörs bland annat av mer än 200 oljemålningar.

Han gifte sig 1770 med engelskan Ann Lee med vilken han fick sonen Fredrik Erik Martin, tillika konstnär. Brodern Johan Fredrik Martin var en känd grafiker och professor vid Konstakademien. Även sonsonen Elias Fredrik Martin blev grafiker och målare, bosatt i Nyköping. Ålderdomen tillbringade han i undanskymdhet, plågad av ekonomiska bekymmer och ögonbesvär, men var under sina verksamma år en väl sedd gäst i konstnärshem, och umgicks förtroligt med Bellman, Erik Palmstedt och Johan Tobias Sergel. Martin ligger begravd på Adolf Fredriks kyrkogård.

Galleri (urval)[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Bröderna Martins stockholmsbilder: utställning anordnad av Nationalmuseum och Stockholms stadsmuseum till minnet av Elias Martins födelse d. 8 mars 1739. Stockholm 1939. [Stockholm]. 1939. Libris 2900241 
  • Akvareller och teckningar: ett urval reproduktioner i färgfaksimil och svarttryck. Ur Nationalmusei handteckningssamling ; 3. Malmö: Malmö ljustrycksanst. 1943. Libris 1421274 
  • Mästare i svensk konst. 9, Carl Larsson ... Elias Martin. Malmö. 1951. Libris 1282728 
  • Mästare i svensk konst. 10, Elias Martin ... Lorens Pasch d.ä.. Malmö. 1951. Libris 1282732 
  • Gustavianska bilder: ett album. Stockholm: Jan förl. 1954. Libris 1443142 
  • Två stockholmsbilder.. Stockholm: Fritzes hovbokh. 1954. Libris 8220182 
  • Teckningar till Sveriges historia. Malmö: Allhem. 1956. Libris 1323242 
  • Kronprinsens barnabok. Stockholm: Proprius. 1983[1971]. Libris 7604971. ISBN 91-7118-432-5 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Ahlund, Mikael (2011). Landskapets röster: studier i Elias Martins bildvärld. Stockholm: Atlantis. Libris 12055072. ISBN 978-91-7353-423-9 
  • Davidsson, Åke (1989). ”Elias Martin som skildrare av den äldsta svenska historien.”. Årsbok / Kungl. Humanistiska vetenskaps-samfundet i Uppsala (Uppsala : Kungl. Humanistiska vetenskaps-samfundet i Uppsala, 1943-) 1987/1988,: sid. 5-32 : ill.. ISSN 0349-0416. ISSN 0349-0416 ISSN 0349-0416.  Libris 3080884
  • Desaix, Ingmari (2002). ”Några spår av bröderna Martins besök i Göteborg: jämte en kortfattad historik”. Göteborg förr och nu 2002(29),: sid. 49-66 : ill.. 0348-2189. ISSN 0348-2189.  Libris 9131976
  • Hoppe, Ragnar (1933). Målaren Elias Martin. Sveriges allmänna konstförenings publikation, 99-0481499-6 ; 42. Stockholm: Norstedt. Libris 8198552 
  • Häller, Ulrica (2005). Hertigen av Smålands Dop: av Elias Martin. Lund: Institutionen för konst- och musikvetenskap vid Lunds universitet. Libris 10257563 
  • Lindhagen, Nils (1955). ”Elias Martin”. Svenska mästartecknare : Sergel, Martin, Ehrensvärd : en konstbok från Nationalmuseum (1955): sid. 65-116.  Libris 11653669
  • Lundqvist, Maja (1925). Elias Martin: den nya naturuppfattningen i England - den samtida engelska akvarellkonsten. Stockholm. Libris 9052804 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]