Elisabet av Ryssland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Elisabet av Ryssland
Elisabet av Ryssland, målat av Charles Van Loo (1705-1765)
Regeringstid 1741-1762
Företrädare Ivan VI av Ryssland
Efterträdare Peter III av Ryssland
Föräldrar Peter den store och Katarina I
Född 1709
Död 1762
Elizaveta Petrovnas promenad genom Saint Petersburg (1903), av Alexandre Benois.
Elizaveta Petrovna i Tsarskoe Selo (1905), av Eugene Lanceray.

Elisabet (ryska Елизаве́та Петро́вна, Jelizaveta Petrovna), född 18 december 1709, död 5 januari 1762, var rysk monark, tsarinna, från 1741. Hon var dotter till Peter den store och Katarina I.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Då efter tsarinnan Annas död 1740 den späde Ivan VI under sin mor Anna Leopoldovnas förmynderskap besteg tronen, inlät sig Elisabet, som dittills levt främmande för politiken, i stämplingar mot den svaga och hatade regeringen. Hennes främsta rådgivare härvid var den franske läkaren Lestocq och franska sändebudet, markis De la Chétardie. För att befordra planen började hon även underhandlingar med svenske ministern i Petersburg och lockade genom lösa förespeglingar om landavträdelser det i Sverige rådande hattpartiet att angripa Ryssland för att på det sättet framkalla förvirring i Petersburg.

Svenskarnas marsch mot Petersburg hejdades av nederlaget vid Villmanstrand (augusti 1741), men då under den följande oron Elisabets hållning föreföll de styrande misstänkt, tvingades hon av faran för sin egen frihet att våga ett avgörande steg. Natten till 6 december 1741 infann hon sig personligen i de missnöjda gardesregementenas kaserner, utropades till monark och lyckades fängsla regenten och hennes tyska rådgivare. Ivan och hans familj inspärrades i fängelse, hans anhängare sändes massvis till Sibirien, medan tusentals personer, som landsförvisats av de båda föregående regeringarna, fick återvända hem.

Monark[redigera | redigera wikitext]

Sedan Elisabet kommit på tronen, ville hon inte höra talas om någon landavträdelse till svenskarna, utan lät sina trupper rycka in i Finland och vann genom freden i Åbo (1743) ytterligare en del av detta land. Efter statskuppen var Lestocq till en början hennes allsmäktige rådgivare, men sedan han störtats, föll styrelsens ledning i händerna på ryska gunstlingar, av vilka framför allt Bestusjev blev den verklige regenten. Själv saknade Elisabet både lust och kraft att styra och utövade endast undantagsvis något personligt inflytande på politiken. Därför ska Fredrik II:s bitande skämt över "sedeslösheten" vid hennes hov bidragit till att hon i det sjuåriga kriget (1756-63) slöt sig till hans fiender.

Hennes regering, mycket uppburen av det gammalryska partiet, anses dock inte lyckad för Ryssland. Elisabet undertecknade ingen dödsdom, men de grymmaste kroppsstraff användes, och tusentals personer drevs i landsflykt eller hölls i tvångsarbete. Inom lagskipningen och finansförvaltningen härskade oreda och korruption. Till hennes regerings bättre åtgärder är att räkna stiftandet av universitetet i Moskva och de fria konsternas akademi i S:t Petersburg samt upphävandet av de inrikes tullarna (1753 och 1758). Elisabet dog 5 januari 1762 och efterträddes av sin systerson Peter III.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Elisabet av Ryssland var hela 180 cm lång, ca 20 cm längre än medelkvinnan på den tiden. På ålderdomen ska hon ha druckit mer alkohol. Med greve Aleksej Razumovskij - som först var hennes lakej, sedan hennes kammarherre och slutligen troligen hennes morganatiske gemål - hade hon enligt ryktet två eller tre barn. Den ortodoxa kyrkans religiösa bruk iakttog hon med stränghet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Succession[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Ivan VI
Kejsarinna av Ryssland
17411762
Efterträdare:
Peter III