Ellen Key

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ellen Key
Ellen Key, kabinettfoto
Ellen Key, kabinettfoto
Född 11 december 1849
Gladhammars socken, Västervik, Sverige
Död 25 april 1926 (76 år)
Strand, Omberg, Östergötland, Sverige
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Detalj av målningen Vänner av Hanna Pauli
Skulptören Carl Milles och Ellen Key omkring 1915.
Bronsstaty av Ellen Key i Ellen Keys park i Stockholm, utförd av Sigrid Fridman 1953.

Ellen Karolina Sofia Key, född 11 december 1849 i Gladhammars socken utanför Västervik, död 25 april 1926 i hemmet Strand på sydsluttningen av Omberg vid Vättern, var en svensk författare, pedagog och kvinnosaksideolog.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ellen Key föddes i Gladhammars socken utanför Västervik, och var dotter till politikern Emil Key (1822–92) och grevinnan Sofia Ottiliana Posse på Sundholms gård i södra Tjust. Modern var brorsdotter till statsminister Arvid Posse.[2] Ellen Key fick undervisning i hemmet av guvernanter innan hon började på flickskolor i Stockholm. Redan i unga år blev hon sin fars sekreterare. Den svenska släkten Key härstammar från James Key som kom till Sverige från Skottland under det 30-åriga kriget.

På 1870-talet bildade Ellen Key en söndagsskola i Stockholm. Verksamheten lades ner på 1880-talet, varpå hon försörjde sig som lärarinna och föreläsare för arbetarrörelsen och godtemplarorden.

Ellen Key är känd som författare och pedagog. Som författare har hon utgivit bland annat en biografi över sin far, flera feministiska artiklar, böcker om folkbildning, arbetarrörelsen och samtidspolitiska pamfletter, och författaranalyser. Det verk som blivit mest omtalat är Barnets århundrade (1900) som översatts till 26 språk och handlade om Keys synpunkter på skola och uppfostran samt Missbrukad kvinnokraft (1896) där hon från ett särartsfeministiskt perspektiv vände sig mot vad hon såg som kvinnorörelsens överdrifter.

Hennes ideologiska grundval är individualism, empirism och humanism. Hon vann både stor beundran och fick motta skarp kritik. Kritiken grundade sig på vad som ansågs vara en legitimering av eugenik, men hon kan anses ha bidragit till att samhället i högre grad satt barns bästa i centrum. Key utövade stor påverkan på skolväsendet, genom att hon påverkad av Rousseau förkastade den auktoritära pedagogiken och den segregerade undervisningen.

Ellen Key var en av sin tids mest inflytelserika författare, även utanför Sveriges gränser. Hennes nära band till August Strindberg gick med tiden över i en ömsesidig bitter fiendskap, manifesterad bland annat i Strindbergs roman Svarta fanor, där Ellen Key framställdes under namnet Hanna Paj som en intrigerande och osympatisk person. Motståndaren Vitalis Norström skrev boken Ellen Keys tredje rike. En studie över radikalismen 1902.[3]

Åderförkalkning och en hjärnblödning ledde till hennes död i hemmet kl. 00.20 den 25 april 1926. Key hade krävt att all flärd omkring hennes bortgång skulle undvikas, och hon vilade därför i en kista av ek på en bädd av vildblommor och grönt från barndomshemmet Sundsholm samt från Strand. Hon vigdes till den sista vilan av ärkebiskop Nathan Söderblom och fick efter eldbegängelse i Örebro krematorium sitt sista vilorum i familjegraven på Västerviks kyrkogård. s. 21.[4][5]

Strand[redigera | redigera wikitext]

Keys hem, kallat Strand, på sydsluttningen av Omberg vid Vättern (58°17′41″N 14°38′28″Ö / 58.29472°N 14.64111°Ö / 58.29472; 14.64111) byggdes 1910-12, och är vanligen känt som Ellen Keys Strand. Det har bevarats i ursprungligt skick och är ett populärt besöksmål. Stiftelsen "Strands vilohem för kroppsarbetande kvinnor", bildades 1914 och skulle aktiveras sex månader efter Ellen Keys död (i praktiken den 2 april 1927). Till stiftelsen skänkte hon sitt hem Strand samt 70 000 kronor, vilket utökades med 55 000 kronor, som insamlats till hennes 70-årsdag av vänner. Vilohemmet var öppet mellan 1 maj och 30 september för kroppsarbetande kvinnor, mestadels hemmahörande i Stockholm, vilka fyllt 25 år och "har kultur nog att vårda och värdera Strand". Tolfternas medlemmar ägde företräde, bildat 1892 av Ellen Key för att sammanföra kvinnor ur olika yrken och klasser.[6][7]

Inredningen på Strand är i stor utsträckning från Keys föräldrars gård samt från mor- och farföräldrarnas hem. De flesta konstverk är gåvor direkt från konstnärerna. Här finns verk av bland andra prins Eugen, Richard Berg, Karl Nordström, Carl Larsson och Anders Zorn Ett porträtt av Ellen Key, målat av Richard Berg, inköptes 1960 av Strandstiftelsen för donationsmedel. På Strand finns också Keys omfattande boksamling av modern skönlitteratur. Den består till stor del av dedikationsexemplar från författarna.[5]

Ellen Keys Strand, utsikt från gången ned till huvudbyggnaden.
Ellen Keys Strand, gaveln

Byggnader och platser namngivna efter Key[redigera | redigera wikitext]

Ellen Keyinstitutet (EKI) har ett kansli med referensbibliotek i Centrumhuset i Ödeshög, där man även har till en av sina huvuduppgifter att ordna utställningar. Institutet utgör ett kontaktnätverk för akademisk forskning om Ellen Key och hennes intresseområden och finansierar utgivning av vetenskapliga arbeten om Ellen Key.

Key har bland annat hedrats genom det så kallade Keyhuset (K-huset) på Campus Valla som används av Linköpings universitets lärarutbildningar. Hon har givit namn åt Ellen Key-skolan (f.d. Norra högstadiet, dessförinnan Högre allmänna läroverket i Västervik). Även Ellen Key-skolan, som är en skola med waldorfpedagogik i Bromsten, Stockholm bär hennes namn [8].

Ellen Key har en gata uppkallad efter sig i Fruängen (Stockholm) och en i Linköping, samt en mindre park, Ellen Keys park, invid Birger Jarlsgatan i centrala Stockholm.

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Ellen Key", artikel av Ronny Ambjörnsson, Nationalencyklopedin, Band 10, Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs 1993, ISBN 91-7024-621-1. s. 583.
  2. ^ Se ätten Posse i Sveriges ridderskaps- och adels-kalender, Volym 6.
  3. ^ Key, Ellen i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
  4. ^ Kvinnokavalkad : en bilderbok om svenska kvinnors liv 1918-1944, av Ellen Rydelius och Anna Odhe, Bonnier, Stockholm 1946, s. 99ff
  5. ^ [a b] Forsström, Axel: "Ellen Key", Ellen Keys Stiftelse Strand, Tranås 1985. s. 21.
  6. ^ Svenska Dagbladets årsbok : 1927, red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom, Stockholm 1928, s. 13
  7. ^ Kvinnokavalkad : en bilderbok om svenska kvinnors liv 1918-1944, av Ellen Rydelius och Anna Odhe, Bonnier, Stockholm 1946, s. 101
  8. ^ Ellen Key skolan – hur det började
  • Händelser man minns – en bokfilm 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]