Emanuel Vigeland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Glasmålning ovanför altaret i Oscarskyrkan.
Jesus fördriver månglarna ur templet, Oslo domkyrka

Emanuel Vigeland, född 2 december 1875 i Mandal, död 22 december 1948 i Oslo, var en norsk målare och bror till skulptören Gustav Vigeland. Han är känd för sin kyrkokonst, främst glasmålningar och för det mausoleum med freskomålningar han byggde, Tomba Emmanuelle.

Barndom[redigera | redigera wikitext]

Emanuel Vigeland var den yngste av fyra söner till Elesæus Thorsen, en möbelsnickare med egen verkstad i den sydnorska staden Mandal. Gustav var den näst äldste sonen, sex år äldre än Emanuel. Fadern var välstående och pietistisk, men på början av 1880-talet led han en stor ekonomisk förlust, vilket medverkade till att han förlorade sin tro och började dricka. Han öppnade en lönnkrog i familjens hus och blev våldsam mot både sin hustru och barnen. När han också fick barn med en ung kvinna i trakten blev han omyndigförklarad. Han dog kort därefter av tuberkulos. För Emanuel Vigeland, som var drygt tio år vid faderns död, var det en traumatisk tid, som inte underlättades av att han genom en jaktolycka förlorade sitt högra öga. Gustav Vigeland hade redan börjat utbilda sig till skulptör i den norska huvudstaden och Emanuel följde efter.

Utbildning och debut[redigera | redigera wikitext]

Emanuel Vigeland studerade vid Kunst- og håndverkskolen i Kristiania (Oslo) 1894, hos Peder Severin Krøyer i Köpenhamn 1898 och i Paris 1899-1901 och var sedan i Italien, Spanien och Palestina. Hans målningar behandlade motiv sådana som Adam och Eva (1897), som han debuterade med på Statens konstutstilling och där han lät Adam få sina egna drag. Andra tidiga målningar var Kamp om kvinnan och Ett människopar (1898), Domedag och Livet.

Monumentalmålningar[redigera | redigera wikitext]

På monumentalmåleriets område utförde han 1904 fresker i Vålerengen kyrka i Kristiania med omkring 80 stora figurer, inspirerade av italiensk ungrenässans. Samma år gjorde han två fresker i Köpenhamns rådhus och 1909-11 utkast till väggbilder i en tävling om att få utsmycka Kristiania universitets nya festsal. Vigelands förslag visar tre beridna riddare som angriper en drake. Motivet symboliserade vetenskapens kamp mot okunskapen. Edvard Munch vann emellertid tävlingen.

Glasmålning[redigera | redigera wikitext]

Vigeland hade omkring 1907 börjat ägna sig åt glasmålning och fick på detta område stora uppdrag. Han stil var emellertid för personlig för att han skulle få delta i tävlingen om glasfönsetr i Nidarosdomen i Trondheim. Vigelands glasmålningar var inte tillräckligt gotiska utan mer inspirerade av de engelska prerafaeliterna och jugend. Han gjorde 1910-1916 sju glasmålningar i Oslo Domkyrka. En utställning av hans glasmålningar anordnades i Stockholm 1919. Samma år mottog Vigeland beställning att med målade fönster medverka vid Oscarskyrkans i Stockholm nya dekorering.

Tomba Emmanuelle[redigera | redigera wikitext]

Byggnaden Emanuel Vigelands Museum i Slemdal i Oslo uppfördes av Vigeland själv 1926 med tanke på ett framtida museum för hans skulpturer och målerier. Under 1940-talet bestämde han att museet också skulle fungera som gravkammare. Väggarna täcktes med freskomålningar som skildrade livskraften och mycket erotiska motiv. Alla fönster murades igen och hans aska skulle placeras i en urna över dörren. Gravkammaren, kallad Tomba Emmanuelle, öppnades för allmänheten 1959. Den är emellertid bara öppen från 12-17 på söndagar på somrarna och 12-16 på vintern.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Maj-Brit Wadell, artikel i Kunst og Kultur nr 4, 2004, Universitetsforlaget
  • Maj-Brit Wadell: Tidlige malerier, artikel i katalog från Vigelandmuseet, 1999
  • Lau Albrektsen: Monumentalmaleren, artikel i katalog från Vigelandmuseet, 1999
  • Nordisk familjebok, Vigeland, Emanuel, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]