Emil Kinander

Från Wikipedia
Emil Kinnander.

Carl Emil Kinander, född 15 april 1860 i Långtora församling, Uppsala län,[1] död 14 juli 1929 i Hedvig Eleonora församling, Stockholms stad,[2] var en svensk jurist, riksgäldsfullmäktig och riksdagsledamot.

Kinander blev 1879 filosofie och 1885 juris kandidat i Uppsala, vice häradshövding 1888, var 1889–1902 sekreterare hos Stockholms stads drätselnämnd och var från 1902 verkställande direktör i Järnkontoret. Han var dessutom ledamot i styrelserna för Sabbatsbergs sjukhus (1902, ordf. 1912), Stockholms högskola (1903; ordf. 1921), Handelshögskolan i Stockholm (1909), Metallografiska institutet (1920; vice ordf. s. å.), fullmäktig i Riksgäldskontoret (1904; ordf. 1916), pensionsförsäkringsfonden (1916) och Postsparbanken (1922). Dessutom var han (sedan 1897) sekreterare och ombudsman hos Trafik-a.b. Grängesberg-Oxelösund samt styrelseledamot i Sveriges allmänna exportförening (1908; vice ordf. 1913) och i ett antal andra affärsföretag.

Som politiker var Kinander stadsfullmäktig i Stockholm (1903–1917), en av stadens representanter i riksdagens första kammare (1906–1909) samt ledamot av byggnadsverksamhets- (1912), tobaks- (1915) och järnvägs- (1918) kommittéerna m. m.

Kinander förblev riksgäldsfullmäktig till 1925. Samma år blev han ordförande i AB Svenska handelsbankens styrelse. Emil Kinander är begravd på Solna kyrkogård.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Långtora församlings födelse- och dopbok 1852–1861, bild 23
  2. ^ Hedvig Eleonora församlings död- och begravningsbok 1926–1930, s. 146
  3. ^ Gravar.se
Företrädare:
Berndt Wijkander
Styrelseordförande för Svenska Handelsbanken
1925–1929
Efterträdare:
Erik E:son Rålamb