Emil Wikström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ainofontänen i Snellmanparken i Lahtis
Skulpturer utanför stationen i Helsingfors
Snellmans monument i Helsingfors

Emil Erik Wikström, född 13 april 1864 i Åbo, död 26 september 1942, var en finländsk skulptör.

Emil Wikström var son till en timmerman och en bonddotter. Han gjorde sig i sin ungdom bemärkt genom träskulptur och fick med understöd studera vid Finska konstföreningens skolor i Åbo och Helsingfors samt reste med ett litet statsstipendium till Wien 1883 för att utbilda sig i ornamentsmodellering och xylografi. Han studerade i Wien 1883-85, därpå ett år i Paris och vistades sedan i Helsingfors, där han modellerade statyn Smultronflicka (Konstföreningens galleri). Därefter studerade han skulptur i Wien och Paris 1887-92 med ett uppehåll i hemlandet 1890-91, där han utförde skulpturen Stockflottare. År 1893 fick han vid en tävling första priset för gavelgrupp till Ständerhusets fasad, framställande Alexander I omgiven av Finlands ständer vid lantdagen i Borgå 1809. Gruppen avtäcktes 1903.

Hans nästa monumentalverk blev Elias Lönnrots monument. Han vann första priset 1899, men utförde därefter ett nytt förslag, som blev antaget och utfört (avtäcktes 1902) i Helsingfors; det framställer Lönnrot mellan Väinämöinen och den unga flicka som enligt sägnen erbjöd siaren sitt gyllene hår till strängar på hans kantele). Mellan dessa båda verk faller Fredrik Pacius’ byst i Kaisaniemi, Helsingfors, 1895).

Till hans verk hör även Snellmans monument i Helsingfors och skulpturerna utanför Helsingfors centralstation. Wikströms skulpturverk beröms för realistisk hållning, kraftfull karakteristik, känsloinnerlighet och vekt behag. Flera av sina alster har han själv gjutet i brons i det gjuteri som han upprättade 1903.

Andra verk (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • När oskulden sover (barnhuvud, 1891, Åbo museum)
  • Invokation (kvinnlig byst, 1895, i marmor 1897)
  • Moder och barn (halvfigurer i marmor, Paris, 1900)
  • Fattiga barn (grupp i brons, 1903, alla tre i galleriet i Helsingfors)
  • Tidsgudens fånge (grupp i trä, 1897)
  • Vår postgubbe (brons, Åbo museum)
  • Värdinnan i Tuonella
  • Tavastländsk bonde
  • Döende flicka
  • Byst av Mikael Agricola (Viborg, Ryssland)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]