Emma Hamilton

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För filmen från 1941, se Lady Hamilton (film).
Emma Hamilton, porträtterad av Elisabeth Vigée-Lebrun.

Emma Hamilton, Lady Hamilton, född som Amy Lyon 26 april (döpt 12 maj) 1765 i Neston, Cheshire, död 15 januari 1815 i Calais, Normandie, var en brittisk dansös, modell och societetsdam, mest känd som den brittiske amiralen Horatio Nelsons älskarinna.

Hon var dotter till en smed och kom vid ungefär 15 års ålder (omkring 1780) till London som tjänsteflicka och sägs ha fört ett "lösaktigt leverne". 1782 blev hon älskarinna till Charles Greville, men 1786 överlät denne Emma till sin morbror, sir William Hamilton, som var brittiskt sändebud i Neapel, mot att denne betalade Grevilles skulder. Emma och William Hamilton gifte sig 1791, och hon fick genom äktenskapet med honom titeln Lady Hamilton.

Emma Hamilton blev en av de ledande figurerna i Neapels societetsliv; hon blev en känd konstnärsmodell, ofta porträtterad som romersk gudinna. Bland hennes beundrare märks Goethe. Genom sin vänskap med drottning Maria Karolina av Österrike blev hon även en politisk faktor av vikt.[1] Hon träffade Lord Nelson första gången 1793 och efter hans återkomst från Nilen 1798 blev hon hans älskarinna. Det påstås att hon svimmade då hon såg honom efter återkomsten – han hade förlorat höger arm såväl som de flesta av sina tänder samt led av svår hosta; dessutom var han blind på höger öga. 1800 kallades William Hamilton hem från Neapel reste hon tillsammans med älskaren och maken genom Europa hem till Storbritannien.[1]

Hon skötte om Nelson i sitt hem och då han fyllde 40 år ordnade hon en fest med över tusen gäster. Hon födde honom den 30 januari 1801 dottern Horatia, som 1822 gifte sig med en präst vid namn Philip Ward och dog 6 mars 1881.

Det sägs att Nelson under slaget vid Köpenhamn 2 april 1801 medförde Emma Hamilton, som installerades i ett hus strax utanför Helsingborg. Hennes make avled 1803 och hon och Nelson levde sedan helt öppet tillsammans.

Vid sin död efterlämnade Nelson åt Emma en årlig summa på 2000 pund. Likväl, på grund av sin slösaktighet, lyckades hon försätta sig i svår skuld. För att undkomma sina fordringsägare tog hon sin tillflykt till Calais i Frankrike. Där avled hon i fattigdom, svårt alkoholiserad, den 15 januari 1815.


Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 455.