Emmylou Harris

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Emmylou Harris
Emmylou Harris 2006 2.jpg
Emmylou Harris, 2006.
Födelsenamn Emmy Lou Harris
Född 2 april 1947 (67 år)
Birmingham, Alabama, USA
Bakgrund USA USA
Genre(r) Country, countryrock, folkrock, bluegrass, alternativ country, folk
Roll Sångare, låtskrivare, musiker, musikproducent
Instrument Sång, gitarr, bouzouki, basgitarr, slagverk
År som aktiv 1969 -
Artistsamarbeten Dolly Parton, Linda Ronstadt, Mark Knopfler, Kimmie Rhodes, Ryan Adams, Joan Baez, The Band, Bright Eyes, James Burton, Beth Neilsen Chapman, Earl Thomas Conley, Elvis Costello, Rodney Crowell, Iris Dement. John Denver, Dixie Chicks, Bob Dylan, Steve Earle, Vern Gosdin, Patty Griffin, Arlo Guthrie, Albert Lee, Little Feat, Dave Matthews, Kate and Anna McGarrigle, Mumford and Sons, Willie Nelson, Juice Newton, Roy Orbison, Gram Parsons, John Prine, Ricky Skaggs, Bruce Springsteen, Don Williams, Lucinda Williams, Neil Young, Warren Zevon m.fl.
Relaterade artister Gram Parsons & The Fallen Angels, The Hot Band
Webbplats emmylou.net
Emmylou Harris vid Greenbelt Harvest Picnic 2011.

Emmylou Harris, född 2 april 1947 i Birmingham, Alabama, är en amerikansk countrysångerska, gitarrist och låtskrivare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

De tidiga åren[redigera | redigera wikitext]

Emmylou Harris gick ut från high school som bästa student och erhöll ett stipendium för teaterutbildning vid University of North Carolina i Greensboro. Det var omkring denna period som Harris började studera musik på allvar, influerad av artister som Bob Dylan och Joan Baez.

Harris gifte sig 1969 med sångskrivaren Tom Slocum och spelade in sitt första album Gliding Bird följande år. Efter att albumet släppts gick dock skivbolaget i konkurs. Vid denna tid började även Harris äktenskap med Slocum att spricka och de skilde sig inom kort. Harris levde under en kort tid ensam med sin nyfödda dotter Hallie i Nashville, Tennessee, men på grund av ekonomiska svårigheter var hon tvungen att flytta tillbaka till sina föräldrar som då bodde i Washington, D.C..

Genombrottet under 1970-talet[redigera | redigera wikitext]

Emmylou Harris återvände därefter snart till att uppträda igen, nu som en del i en trio med de lokala musikerna Gerry Mule och Tom Guidera. En kväll 1971 råkade medlemmar ur countrygruppen The Flying Burrito Brothers vara bland publiken, inklusive den förra Byrds-medlemmen Chris Hillman, som tagit över bandet efter grundaren Gram Parsons. Hillman var så imponerad av Harris att han under en kort period övervägde att fråga henne om hon ville bli medlem i bandet. Istället blev det så att Hillman 1972 kom att rekommendera henne till Parsons, som letade efter en kvinnlig sångerska att arbeta med på sitt första soloalbum. Efter inspelningen turnerade Emmylou Harris som medlem i Parsons band Fallen Angels och 1973 återvände hon till studion med Parsons för att spela in albumet Grievous Angel. Parsons dog av en överdos av alkohol och andra droger den 19 september 1973. (I sin sång Boulder to Birmingham beskriver Harris 1975 sin saknad efter Gram efter hans död. De var blev nämligen djupt förälskade under sitt samarbete).

Så småningom mötte hon den kanadensiska musikproducenten (och sin framtida make) Brian Ahern, som producerade hennes första album utgivet på ett stort skivbolag, Pieces of the Sky 1975. Albumet innehöll ett flertal coverlåtar, bland andra The Beatles For No One och låten som kom att bli Harris första hitsingel If I Could Only Win Your Love av The Louvin Brothers. Hon satte därefter samman The Hot Band, en grupp av studio- och turnémusiker, med musiker som Glen Hardin, James Burton, Rodney Crowell, Ricky Skaggs och Albert Lee. Sommaren 1975 medverkade hon som körsångerska vid inspelningarna av Bob Dylans skiva Desire.

Harris följande album, Elite Hotel (1976), Luxury Liner (1977) och Quarter Moon in a Ten Cent Town (1978) blev alla countryhits, men Harris musik kunde även tilltala lyssnare av rockmusik. Inom countrymusiken, som vid denna tid hade framgång med en genreöverskridande blandning, var inställningen hos många artister att förena musiken med en mjukare och mer tillrättalagd Los Angeles-pop. Harris riktade däremot sin musik mer mot rockmusiken.

Förutom sin egen solokarriär under denna period påbörjade Harris även samarbeten med andra artister, flera som hon kom att fortsätta arbeta med under sin senare karriär. Hon gav 1979 ut julalbumet Light of the Stable på vilket bland andra Dolly Parton, Linda Ronstadt och Neil Young medverkade. Från mitten av 1970-talet och därefter har Harris haft ett återkommande samarbete med dessa tre artister. Hennes sång hade en även framträdande plats på Bob Dylans album Desire från 1976. Hon arbetade under denna period också tillsammans med The Band och medverkade i filmen The Last Waltz. 1977 gifte sig Harris med Brian Ahern och fick 1979 ännu en dotter, Meghann. Harris och Ahern skildes 1984.

Hon gav 1979 ut albumet Blue Kentucky Girl vilket kännetecknas av countrymusik framförd i samma stil som countrylegendarerna Loretta Lynn och Kitty Wells.

1980-talet[redigera | redigera wikitext]

Emmylou Harris album Roses in the Snow som utgavs 1980 innehöll en samling med bluegrasslåtar och belönades med en Grammy Award.

1980 spelade hon in duetten That Lovin' You Feelin' Again med rock'n'roll-legendaren Roy Orbison, för vilken de erhöll en Grammy Award i kategorin Best Vocal Duo, och 1981 nådde hon plats 37 på Billboards poplista med en cover av Mister Sandman från sitt album Evangeline. (Albumversionen av låten innehöll stämsång av Dolly Parton och Linda Ronstadt, men då varken Partons eller Ronstadts skivbolag tillät att deras artisters sång användes på singelutgåvan gjorde Harris en nyinspelning av låten, själv sjungande alla tre stämmorna).

White Shoes från 1983 var en eklektisk samling av låtar, som bland annat innehöll en rockig version av Diamonds Are a Girl's Best Friend och en countryversion av Donna Summers hit On the Radio. Harris som inte tidigare gjort sig känd för att vara en låtskrivare skrev samtliga låtar på sitt nästa album The Ballad of Sally Rose 1985. Albumet var något av en självbiografisk komposition, baserat på hennes relation med Parsons, och Harris beskrev själv albumet som "country opera". Harris gifte sig 1985 med musikern Paul Kennerley, de skilde sig senare 1993.

1987 spelade Harris tillsammans med Dolly Parton och Linda Ronstadt in albumet Trio. Albumet nominerades till tre Grammy Award och vann en Grammy för Best Country Collaboration. Trio nådde topp-tio på både pop- and country-listorna och resulterade i fyra hitsinglar.

1990-talet[redigera | redigera wikitext]

I början av 1990-talet upplöste hon The Hot Band, för att istället sätta samman en grupp med musiker kallade The Nash Ramblers vilka spelade akustiska instrument som fiol, mandolin, banjo, gitarr och dobro. De spelade in ett Grammy-belönat livealbum vid Ryman Auditorium.

Det var vid denna tid som Harris (och till synes alla andra countryartister som var äldre än 40 år) började spelas allt mindre i de breda amerikanska countryradiokanalerna, då radiostationerna skiftade fokus till det mer ungdomsinriktade "new country"-formatet. Medan Harris tidigare album hade sålt någorlunda bra så avtog nu hennes listframgångar. Hennes album Cowgirl's Prayer från 1993 spelades knappt i radio, trots att det blivit kritikerrosat, och singeln från albumet, High Powered Love, lyckades inte ta sig upp på listorna, vilket ledde till att hon sökte en ny inriktning i sin musikkarriär.

1995 gav Harris ut albumet Wrecking Ball producerat av Daniel Lanois, mest känd för sina arbeten med U2, Peter Gabriel och Bob Dylan. Det var minst sagt ett experimentellt album för Harris, som inkluderade hennes tolkning av titelspåret skrivet av Neil Young (Young var gästsångare på två av albumets låtar), Steve Earles Goodbye, Julie Millers All My Tears, Jimi Hendrix May This Be Love, Kate & Anna McGarrigles Goin' Back to Harlan och Gillian Welchs Orphan Girl. Larry Mullen Jr från U2 spelade trummor i detta projekt, som fick lyssnare av alternativ rock att upptäcka Harris. Följande år medverkade hon på Willie Nelsons album Teatro, även det producerat av Lanois.

1997 började Harris engagera sig i det globala problemet med landminor, och har sedan 1999 organiserat en årlig välgörenhetsturné kallad Concerts for a Landmine Free World. All vinst från turnéerna stöder Vietnam Veterans of America Foundations (VVAF) insatser för att stödja oskyldiga offer för konflikter i världen och arbetet med att väcka USA:s medvetenhet om problemet med landminor. Artister som har medverkat tillsammans med Harris i dessa konserter är Mary Chapin Carpenter, Bruce Cockburn, Steve Earle, Joan Baez, Patty Griffin och Nanci Griffith.

År 1998 släppte Harris livealbumet Spyboy, uppbackad av ett nytt band som inkluderade musikproducenten och låtskrivaren Buddy Miller från Nashville. Albumet innehöll nya versioner av Emmylou Harris tidigare hits.

Hennes album Red Dirt Girl från 1999 producerades av Daniel Lanois protegé Malcolm Burn och innehöll för första gången sedan The Ballad of Sally Rose ett antal av Harris egna kompositioner. Precis som Wrecking Ball så var albumets musikstil mer alternativ rock än country. År 1999 gavs även ett andra Trio album ut med Harris, Dolly Parton och Linda Ronstadt, kallat Trio II. (Albumet spelades in i början av 1990-talet, men förblev outgivet under fem år på grund av dispyter mellan skivbolagen samt planeringsproblem och karriärprioriteringar för de tre artisterna).

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

Harris med Mark Knopfler 2006

År 2000 gav Harris och Linda Ronstadt ut ett duettalbum, Western Wall: The Tucson Sessions. Samma år var Harris gästsångerska på Ryan Adams debutalbum Heartbreaker. Harris medverkade även detta år i en all star-grupp bestående av traditionella country-, folk- och bluesmusiker med musik som producerades av T Bone Burnett till bröderna Coens film, O Brother, Where Art Thou?. En dokumentär/konsertfilm kallad Down from the Mountain gjordes även för musiken till filmen. År 2002 medverkade Harris tillsammans med många av dessa musiker på turnén Down from the Mountain Tour.

Emmylou Harris gav år 2003 ut Stumble into Grace, en uppföljare till Red Dirt Girl, som liksom sin föregångare mestadels innehöll låtar skrivna av Harris. År 2005 arbetade Harris med Conor OberstBright Eyes album I'm Wide Awake, It's Morning, där hon sjöng bakgrundssång på tre låtar. I juli 2005 medverkade hon flera gånger på Elvis Costellos USA-turné. Samma år var Harris gästsångerska på Neil Youngs album Prairie Wind.

2006 utgavs All the Roadrunning, ett duettalbum på vilket hon samarbetar med Dire Straits frontfigur Mark Knopfler. Harris och Knopfler hade sporadiskt arbetat med albumet under sju år, sedan de träffats när de spelade in en TV-sänd hyllningskonsert för Chet Atkins. Albumet, som hamnade på topp-tio-listorna i flera länder, följdes av en turné i Europa och Nordamerika under maj och juni 2006. Turnén gav upphov till livealbumet Real Live Roadrunning.

På albumet All I Intended to Be, utgivet i juni 2008, samarbetade Harris återigen med Brian Ahern, för första gången på 25 år. Albumet gästades bland annat av Dolly Parton och systrarna Kate och Anna McGarrigle.

Utmärkelser (urval)[redigera | redigera wikitext]

Emmylou Harris har (fram till maj 2006) erhållit 12 Grammy Award, två Country Music Association Award, två Nashville Music Award, tilldelats "ASCAP Harry Chapin Humanitarian Award" och blivit invald i Alabama Music Hall of Fame.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Låten "Emmylou" av svenska duon First Aid Kit från albumet The Lion's Roar 2012, är bland annat en hyllning till Emmylou Harris, med text som refererar til hennes forhållande till Gram Parsons.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Album

Medverkan på andra album (urval)[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Emmylou Harris: Angel in Disguise, Jim Brown, Fox Music Books, 2004. ISBN 1-894997-03-4
  • In the Country of Country: A Journey to the Roots of American Music, Nicholas Dawidoff, Vintage Books, 1998. ISBN 0-375-70082-X

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]