En kärlekens tragedi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En kärlekens tragedi
La Roue
Regissör Abel Gance
Producent Abel Gance
Charles Pathé
Manus Abel Gance
Originalmusik Arthur Honegger
Fotograf Léonce-Henri Burel
Gaston Brun
Marc Bujard
Maurice Duverger
Klippning Marguerite Beaugé
Abel Gance
Premiär 14 december 1922
Speltid 273 minuter (Återställd version)
Land Frankrike
Språk Franska
IMDb

En kärlekens tragedi (franska: La roue, "Hjulet") är en fransk dramafilm från 1922 i regi av Abel Gance.[1]

Filmen handlar om en lokförare som adopterar en flicka som överlevt en tågolycka. När flickan blivit äldre blir hon centrum i ett våldsamt svartsjukedrama. Filmen var i sitt ursprungliga skick över sju timmar lång. Den mest kompletta bevarade versionen är fyra och en halv timme lång. Filmen introducerade flera nya tekniker och lekfullheten med olika filmiska grepp är något som utmärker den. Andra stildrag är dess psykologiska realism, dess många utomhusscener samt en snabb och rytmisk klippning.[2]

Filmen tog tre år att färdigställa. Den var ett prestigeprojekt och hade premiär över tre dagar, 14, 21 och 28 december 1922, vid Gaumont-Palace i Paris med plats för 6000 åskådare. Efter premiären hånades filmen av vissa kritiker för sin överdådighet och melodramatiska handling, men mottagandet var i huvudsak positivt. Filmen kom att ha betydelse för regissörer som Sergej Eisenstein, Georg Wilhelm Pabst och Akira Kurosawa. Författaren och filmaren Jean Cocteau sade: "Det finns film före och efter En kärlekens tragedi på samma sätt som det finns måleri före och efter Picasso".[2]

Medverkande[redigera | redigera wikitext]

  • Séverin Mars som Sisif
  • Ivy Close som Norma
  • Gabriel de Gravone som Elie
  • Pierre Magnier som Jacques de Hersan
  • Max Maxudian som mineralogen Kalatikascopoulos
  • Georges Térof som Machefer
  • Gil Clary som Dalilah

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”La roue (1921)”. Svensk Filmdatabas. Svenska Filminstitutet. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=MOVIE&itemid=30101. Läst 2013-02-07. 
  2. ^ [a b] ”La roue (1922) d’ Abel Gance” (på franska). lemonde.fr. 2012-01-22. http://films.blog.lemonde.fr/2012/01/22/la-roue-abel-gance/. Läst 2013-01-07. ”Il y a le cinéma d'avant et d'après La roue comme il y a la peinture d'avant et d'après Picasso.”