En natt i Venedig

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Naima Wifstrand i En natt i Venedig

En natt i Venedig (tyska: Eine Nacht in Venedig) är en österrikisk operett i tre akter komponerad av Johann Strauss d.y. till ett libretto av F. Zell (Camillo Walzel) och Richard Genée baserat på Le Château Trompette av Eugène Cormon och Richard Genée. Den hade urpremiär den 3 oktober 1883 på Neues Friedrich Wilhelmstadisches Theater i Berlin med kompositören själv som dirigent.

Zell och Genée lät Strauss välja mellan den polska berättelsen om Tiggarstudenten och den italienska En natt i Venedig. Utan att ha läst texten valde Strauss den italienska och avsade sig därmed den succé till fördel för tonsättaren Carl Millöcker som fick Tiggarstudenten. Redan under arbetet med verket var Strauss på det klara med misstaget. Han skrev i ett brev:

Du vet att jag alltid klagat över texten till 'En natt i Venedig'.

Operetten var den enda av Strauss, som inte blev uppförd i Wien. Under repetitionerna framstod ännu tydligare bristerna i texten. Strauss berättar att teaterns direktör Fritsche:

...redan i den första scenen fick den geniala idén att Ciboletta (en av huvudpersonerna) vid sin entré skulle snubbla över en liten pojke för att därmed förstärka intrycket (senare blev det två pojkar)...uppmuntrad av vårt bifall lät vår käre direktör pojkarna ge den stackars fallne en spark i ändan. Detta är - tack vare Fritsches hjälp - pjäsens absolut mest verkningsfulla scen!

Vid premiären var publiken någorlunda behärskad under verkets två akter. Men när tredje akten kom med texten Bei Nacht sind die Katzen ja grau. Dann singen sie zärtlich miau... ljöd ett jamande från bänkraderna. Musikkritikern Ernst Décsey berättar:

Det oavbrutna skämtet gick berlinarna på nerverna. Även om man från kulisserna ropade till tenoren: 'Stryk texten!', blev resultatet den livligaste kattmusik i salen.

Melodin till den famösa texten var Lagunvalsen.

Föreställningen drunknade i:

...visslingar, skrik och skrän. Och så var den festligaste teaterskandal i gång, som inte ens Strauss välklingande melodier kunde få bukt med.

Texten omarbetades sedermera fullständigt av intendenten vid Wiesbadener Staatstheater, Carl Hagemann, och musiken bearbetades av tonsättaren Erich Wolfgang Korngold. I sin nya version blev den en succé.

Operetten hade svensk premiär på Oscarsteatern 1915 i svensk översättning av Nalle Halldén.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 11, Mack-Old. Höganäs: Bra böcker. 1992. Sid. 172. Libris 7665089. ISBN 91-7752-269-9 
  • Ottoson, Elvin (1941). Minns du det än... : ett avsnitt ur operettens historia. Stockholm: Fritzes bokförl. Sid. 201. Libris 1404046 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Musiklexikon. AB Kulturhistoriska Förlagen Göteborg. 1982

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]