Endymion

För boken, se Endymion (bok).

Endymion var i grekisk mytologi en vacker yngling med vanan att sova på ett berg. Mångudinnan Selene upptäckte honom på berget och förälskade sig i honom. Tillsammans fick de femtio döttrar, som vardera rådde över en av månens faser (enligt antik grekisk uppfattning hade månen femtio olika faser).

I senare tids bildkonst och diktning var det Artemis alias Diana som betraktades som mångudinnan, och som blev Endymions älskade och mor till hans femtio döttrar - detta trots att Artemis/Diana i alla andra myter alltid framställs som jungfrulig.

Skön, med lågande hy och slutna ögon,
Slumrar herden så ljuvt i månans strålar.
Nattens ångande vindar
Fläkta hans lockiga hår.
 
Stum, med smäktande blick och våta kinder,
Honom Delia ser från eterns höjder:
Nu ur strålande charen
Svävar hon darrande ned.
 
Och, av klarare ljus vid hennes ankomst,
Stråla dalar och berg och myrtenskogar.
Utan förerska spannet
Travar i silvrade moln.
 
Herden sover i ro: elysiskt glimma
I hans krusiga hår gudinnans tårar.
På hans blomstrande läppar
Brinner dess himmelska kyss.
 
Tystna, suckande vind i trädens kronor!
Rosenkransade brud, på saffransbädden
Unna herden att ostörd
Drömma sin himmelska dröm.
 
När han vaknar en gång, vad ryslig tomhet
Skall hans lågande själ ej kring sig finna!
Blott i drömmar Olympen
Stiger till dödliga ned.
    (dikten Endymion av Erik Johan Stagnelius ca 1820)

(Stagnelius dikt med ursprunglig stavning:

Skön, med lågande hy och slutna ögon,/ Slumrar herden så ljuft i Månans strålar./ Nattens ångande vindar/ Fläkta hans lockiga hår.

Stum, med smäktande blick och våta kinder,/ Honom Delia ser från eterns höjder;/ Nu ur strålande charen/ Sväfvar hon darrande ned.

Och af klarare ljus, vid hennes ankomst,/ Stråla dalar och berg och myrtenskogar./ Utan förerska spannet/ Trafvar i silfrade moln.

Herden sofver i ro: elysiskt glimma/ I hans krusiga hår Gudinnans tårar./ På hans blomstrande läppar/ Brinner dess himmelska kyss.

Tystna, suckande vind i trädens kronor!/ Rosenkransade Brud på saffransbädden/ Unna herden att ostörd/ Drömma sin himmelska dröm.

När han vaknar en gång, hvad ryslig tomhet/ Skall hans lågande själ ej kring sig finna!/ Blott i drömmar Olympen/ Stiger till dödliga ned.)