Enhjuling

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Enhjuling

En enhjuling är en cykel som endast har ett hjul.

Att cykla enhjuling är något alla kan lära sig. Det tar cirka 15 timmar och kräver att man är fokuserad. Balansen är en viktig del men inte allt den utgör endast 20%, resten är koordination, fokusering och uthållighet.

Åldern har ingen betydelse, man kan börja cykla från 5- till 7-årsåldern och uppåt finns det ingen gräns. Alla som satsar ca 1 timme per dag i två veckor eller två hela dagar lär sig cykla.

När man väl kan cykla har man en hobby eller sport att ägna sig åt resten av livet. Att cykla enhjuling är utmanande, avkopplande och stimulerande då man är tvungen att hela tiden vara fokuserad. Det ger mycket bra fysträning som även kommer att vara till nytta i andra sporter.

Enhjuling har under de senaste tio åren förändrats avsevärt och nya modeller och användningsområden har vuxit fram. I dagsläget finns det cyklar som passar alla typer av sporter och fritidsintressen. Exempel på modeller och cykeltyper är Freestyle, Flatland, Trail, Muni ( där ingår också Cross Country, OffRoad och Down Hill Motion), Road, Cirkus och Street.

Nya tävlingsformer har etablerats och det hålls årliga nordiska och internationella tävlingar. Man tävlar i bland annat Flatland, Distans ( 100m, 400m, 800m, 1500, 10.000m och maraton), Höjdhopp, Längdhopp, Freestyle ( IUF teknikbana och Slowrace),Trial, speedtrial, onefoot, wheelwalk och Muni.

Enhjulingarna tros ha utvecklats ur höghjulingarna i slutet av 1800-talet. När en höghjuling cyklades in i ett gupp, eller när föraren bromsade in häftigt, lyftes bakhjulet från marken och cyklisten var nödgad att hålla balansen på endast ett hjul. På så vis lärde man sig cykla utan bakhjulet och kunde plocka bort det liksom ramen och styret.

Precis som det finns olika tvåhjulingar finns det olika typer av enhjulingar. Det finns MUni-enhjulingar, som man cyklar mountainbike på, trials-enhjulingar, som man cyklar trial på, freestyle-enhjulingar som man gör olika fristående konster på (kallas även flatland), och giraff-enhjulingar, de höga enhjulingarna som ofta syns på cirkus. I utövandet av Street, en stil lånad från skateboard, åker utövaren i stadsmiljö och utnyttjar exempelvis vägkanter och trappor. Enhjuling kan vara väldigt svårt i början. För att lära sig rätt kan man börja att åka fram och tillbaka vid ett staket eller något annat man kan hålla i sig i. Sedan kan man börja öva lite på gatan eller där det inte kommer några bilar.

En nybörjar-enhjuling kostar runt 1 000 kr, beroende på var man köper den. En professionell enhjuling kostar allt från 2 000 kr till över 10 000 kr beroende på kvalité.

Nybörjarcykel[redigera | redigera wikitext]

Precis som namnet antyder så är dessa enhjulingar avsedda att lära sig på. Enhjulingar med hjulstorlek 12" och 16" används främst av barn. 20" och 24" är vanliga storlekar att börja med för de som är lite längre.

Observera att nybörjarcyklarna inte är lämpade för aggressiv användning. Om du med säkerhet vet vilken disciplin du vill fortsätta med kan det vara värt att satsa på en dyrare enhjuling direkt.

Standardenhjuling är ett begrepp som ofta används men som vi har valt att rationalisera bort den på denna sida. Det är en cykel som ligger på nivån över nybörjarcykeln men ändå inte på samma nivå som freestyle-cykeln.

Freestyle[redigera | redigera wikitext]

Freestyle är ett mycket brett begrepp och omfattar egentligen all typ av trickcykling på plan mark och oftast inomhus (dock inte ett måste); individuellt, par, grupp och vid uppvisning, show, cirkus mm. På VM tävlar man i freestyle (individuellt, par och grupp ) och då mixas rörelse, tricks och show till musik.

Vanligaste hjulstorleken är 20" (kan även vara 24"), däcken är släta och tål högt tryck. Enhjulingen ser smäcker ut men är mycket kraftigt och hållbar. Vi använder vi termen "Freestyle-enhjuling" som benämning på enhjulingar som är nivån över nybörjarenhjulingar till proffscyklar som passar för de flesta tricks, lekar, tävlingar, uppvisningar, enhjulingshockey, basket m.m.

En bra allroundcykel för cykling både inom- och utomhus.


Road[redigera | redigera wikitext]

Road-cyklar finns i två storlekar 28”(29”) och 36” (gäller vuxna) och skiljer sig märkbart från övriga kategorier med sina stora hjul. Enhjulingarna används för att cykla längre sträckor, hjulen är stora och vevarmarna korta. 

Intresset för road-cykling har ökat de senaste 5 åren. Främsta orsaken är att fler och fler använder dem som träningsredskap och transportmedel. 

Det finns internationella långdistansturer med 36” då man under flera dagar (upp till 10 dagar) cyklar längre sträckor på 5-8 mil per dag, mer om det kan du läsa på UniTour. 

På VM körs två långlopp; 10 km och maraton 4,2 mil 

Med 36"-däck kan en van åkare komma upp i 30 km/h medan 29" kan uppnå farter av 20 km/h. Vi rekommenderar inte dessa enhjulingar till nybörjare då de generellt är svårare att hantera i början. Växlade enhjulingar som har börjat dyka upp på marknaden tillåter ännu högre farter.

MUni – mountain unicycling, terrängcykling, offroad[redigera | redigera wikitext]

MUni står för Mountain Unicycling och är enhjulingens motsvarighet till mountainbike. Enhjulingen ska kunna ta sig fram i terräng och är därför utrustad med ett grovt mönstrat däck och kraftig fälg. Storleken på hjulet (för vuxna) brukar variera mellan 24” och 26” men även 29” används och går ofta under benämningen XC - cross country. 

MUni är ett samlingsbegrepp och innefattar olika grenar; terrängcykling, downhill, north shore, uphill, cross country. 

Fenomenet att cykla i terräng med enhjulingar började i mitten på 90-talet. Intresset spred sig långsamt och det är först de senaste 7-8 åren som MUni har blivit ett vanligt begrepp i enhjulingsvärlden. 

2008 när VM i enhjuling gick av stapeln i Danmark kördes MUn1-tävlingarna i Sverige vilket fick upp intresset i medierna.


Nu är MUni en av de snabbast växande enhjulingsgrenarna i världen, åkare från tvåhjulsvärlden och då främst mountainbike-cyklister har hittat till denna relativt nya gren. 

MUni inget för nybörjare, men den som behärskar enhjulingscykling kan finna nya utmaningar inom detta område. En vettig storlek för den som vill börja cykla MUni är 24". Enhjulingar med större (runt 26" och uppåt) brukar vara svårare att lära sig på och rekommenderas inte till nybörjare.

Trial[redigera | redigera wikitext]

Trial-cyklingen slog igenom för 7-8 år sedan och är den gren som attraherar ungdomar mest. Orsaken till det stora genombrottet var filmen "Universe Video" som inspirerade massor av ungdomar att hoppa upp på bord, pallar, cykla på räcken m.m. Förutom det mindre hjulet, som är lättare att hoppa med, finns det många likheter med MUni-enhjulingen. Man kan självklart använda en trial-enhjuling till MUni, men den mindre hjulstorleken gör det betydligt svårare att rulla över hinder så som rötter och stenar. Trialcykeln är en 20" cykel med kraftigt däck. Cykeln är byggd på en 19" -fälg och ett däck med dimensionen 2,5" är den vanligaste tjockleken. Inom Trial har nya grenar vuxit fram som Street och Flatland. Skillnaden på cyklarna är inte så stora och man kan oftast köra Trial, Street och Flatland med samma cykel. Trial: Trial definieras som att man skall ta sig fram över olika hinder, det kan t.ex. vara naturliga hinder eller uppbyggda hinder av pallar. Tävling i Trial: Ta sig över ett hinder utan att sätta ner fötterna.


Street: Är en blandning av lite Trial och Flatland. Man hoppar upp och ner på föremål och utför samtidigt tricks. Tävling i Street: Utföra tricks på plant underlag samt hoppa från mindre höjder. Poäng ges av flera domare som bedömer hur väl man genomfört programmet.

Flatland: Gäller som ordet säger platt underlag, man utför tricks med enhjuling på plant underlag. Påminner lite om freestyle fast enhjulingen är betydligt kraftigare. Tävling i flatland: Utföra tricks på plant underlag. Poäng ges av flera domare som bedömer hur väl man genomfört programmet.


Giraff[redigera | redigera wikitext]

En giraff är en hög enhjuling, oftast med kedja. Den är inte märkbart svårare att cykla på när du övervunnit rädslan av att sitta så högt upp, men är inte lämplig som nybörjarcyklar på grund av den uppenbara skaderisken.

Race-enhjuling[redigera | redigera wikitext]

En race enhjuling kan beskrivas som en landsvägscykel, mycket smalt däck, tunn fälg, färre ekrar och låg vikt. Race enhjulingen används i spurtlopp, dvs tävlingar där man kör 100 m, 400 m, 800m och stafett 4x400 m. Storleken är 24" men det finns även 29" som körs i 1500m lopp.

UW (Ultimate Wheel)[redigera | redigera wikitext]

En enhjuling utan ram och sadel. Benämns som den mest optimala enhjulingen då den inte är utrustad med några "onödiga delar". Den är inte lätt att cykla på och när man väl lärt sig så orkar man inte cykla speciellt långt, men den är mycket populär på uppvisningar.

BC-Wheel (Impossible Wheel)[redigera | redigera wikitext]

En cykel utan ram, sadel och har plattor som man står på istället för pedaler. Hjulet rullar fritt, ungefär som på en skateboard. Namnet BC wheel kommer från en serietidning där en stenålderskille åkte runt på denna typ av hjul. Benämns ofta som det omöjliga hjulet och det kan stämma då det är mycket svårt att lära sig.


Det finns sedan några udda modeller till på marknaden, ofta specialbyggda som används i uppvisningar eller enbart har byggts för skoj skull som t.ex. den sneda giraffen, känguru-enhjulingen m.m.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]