Ensamkommande barn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ensamkommande barn är enligt FN:s definition barn och ungdomar under 18 år, eller annan lägre myndighetsålder, som söker asyl i ett land utan att ha föräldrar eller andra vårdnadshavare tillgängliga i mottagarlandet. Som annan vårdnadshavare räknas normalt släktingar.[1]

Inom EU räknas alla asylsökande under 18 år som kommer till unionens territorium utan tillgång till legal vårdnadshavare eller annan vårdnadshavare till kategorin ensamkommande barn. [2]

I Sverige kallas gruppen ensamkommande flyktingbarn eller ensamkommande barn.

Ensamkommande barn i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I den lagändring som genomfördes den 1 juli 2006 ville lagstiftaren bland annat tydligt skilja på omhändertagande och asylprövning för ensamkommande barn och ungdomar. [3]

Kommunerna[redigera | redigera wikitext]

Sveriges kommuner fick ett tydligt ansvar för omhändertagandet huvudsakligen utifrån Socialtjänstlagen (2001:453), men också reglerat enligt annan lagstiftning.

Migrationsverket[redigera | redigera wikitext]

Migrationsverket fick det man i förarbeten kallat ett övergripande ansvar. Detta innebär att Migrationsverket ska teckna överenskommelser med kommunerna om mottagande samt huvudsakligen, utifrån dessa överenskommelser, anvisa asylsökande ensamkommande barn till kommunerna. Genom Migrationsverkets anvisning tydliggörs vilken kommun som är vistelsekommun enligt Socialtjänstlagen och som därmed har ansvaret för att barnet får det stöd och den hjälp som föreskrivs i Socialtjänstlagen. Migrationsverket ansvarar också för prövningen av barnens och ungdomarnas asylärende och för återvändandet för de individer som får avslag, samt att betala ut ersättning till kommunerna för deras arbete.


Asylbedömning[redigera | redigera wikitext]

Vid bedömningen av ett ensamkommande barns asylskäl görs samma bedömning som vid vuxna asylsökande, men med ett barnperspektiv och med iakttagande av barnkonventionen. Det innebär bland annat att lite lägre krav ställs på att barnet i detalj ska kunna redogöra för sin flyktinghistoria för att den ska bedömas som sammanhängande, oförändrad och sannolik, de krav som ställs på den sökandes berättelse för att den skall anses ha högt bevisvärde och den asylsökande ska anses vara trovärdig.

Om barnet gjort sin identitet sannolik och anses trovärdig bedöms vid en asylprövning om barnet har flyktingskäl, är skyddsbehövande i övrigt eller om det vid en samlad bedömning föreligger synnerligen ömmande omständigheter. Som flyktingskäl räknas om den asylsökande känner en välgrundad fruktan för förföljelse, grundad på ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp.[4] Den sökande ska heller inte kunna eller på grund av sin fruktan inte vilja, begagna sig av sitt lands skydd.[5] Skyddsbehövande i övrigt anses de barn vara som känner en välgrundad fruktan för att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.[6] Även barn som behöver skydd på grund av yttre eller inre väpnad konflikt i hemlandet eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp anses vara skyddsbehövande i övrigt, liksom de som på grund av en miljökatastrof inte kan återvända till sitt hemland.[7] Med allvarliga övergrepp menas exempelvis risken att barnet utsätts för tortyr, barnarbete, trafficking eller om de riskerar att rekryteras som barnsoldater.

Vid den samlade bedömningen om det finns synnerligen ömmande omständigheter lägger man särskild vikt vid barnets hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet. Det är en undantagsregel[8] som enligt praxis används restriktivt, men när det gäller barn behöver inte omständigheterna ha samma tyngd som vid en bedömning av en vuxen asylsökande.[9] I praktiken kan det innebära att det inte måste handla om livshotande tillstånd, utan kanske bara en mycket allvarlig sjukdom, som inte kan behandlas lika bra i hemlandet eller ett par års års vistelse i Sverige, istället för uppåt tio och femton års vistelse som ofta krävs av vuxna.

Om barnet inte uppfyller något av de uppräknade villkoren och antas ha föräldrar i hemlandet avvisas eller utvisas barnet. Det anses då vara det bästa för barnet, också av internationella människorättsorganisationer.[10] Om barnet däremot inte antas ha varken föräldrar eller andra vuxna släktingar som kan ta hand om barnet i hemlandet kan barnet få uppehållstillstånd, vanligen på grund av synnerligen ömmande omständigheter.

Barnets situation[redigera | redigera wikitext]

I en undersökning (Grundin 1994) var det en av 20 unga som uppger sig ha valt att resa till Sverige, men i en annan (Hessle 2000) var det 8 av 100.

Antal ensamkommande barn till Sverige[redigera | redigera wikitext]

År 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013
Antal ensamkommande barn per år i Sverige[11] 350 461 550 561 388 398 820 1264 1510 2250 2393 2657 3578[12] 3852

Under 2014, januari – april, har 1 405 ensamkommande barn sökt asyl i Sverige, vilket är en ökning med 63 procent i förhållande till samma period 2013. Av dessa var 249 flickor vilket motsvarar 17 procent. Den 5 maj fanns det 2 794 asylsökande ensamkommande barn inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem.[13]


UNHCR producerar tillsammans med några andra organisationer en årlig statistik över antalet ensamkommande barn till europeiska länder.[14]

Omhändertagande, ansvar och stödverksamhet[redigera | redigera wikitext]

Det är den kommun där det ensamkommande barnet vistas som är skyldig att ansvara för barnets skydd och stöd, på samma grund som kommunen är skyldig att agera när andra barn i kommunen behöver särskilt skydd och stöd.[15] Migrationsverket anvisar vilken kommun som ska ta emot barnet och socialnämnden i kommunen beslutar om lämpligt boende. Det kan vara familjehem hos släktingar eller nära anhöriga som sådan finns i Sverige, andra familjehem eller ett tillfälligt boende för asylsökande barn.[16]

Socialtjänsten är skyldig att anordna beslutat boende, ansvara för barnets skydd och stöd i övrigt samt att eftersöka barnets anhöriga.[17]

Det finns en del stödverksamhet för ensamkommande barn i Sverige. Bland annat Allmänna Arvsfonden ger bidrag till olika projekt för ensamkommande, både vad gäller stödverksamhet, metodutveckling, och organisationsutveckling. Bland mottagarorganisationer återfinns exempelvis Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar[18] , High Coast youth and sailing service [19] och Svensk Flyktignhjälp/Swera[20]

Barnens psykiska hälsa[redigera | redigera wikitext]

Allmänna arvsfonden bedömer att de ensamkommande som söker sig till Sverige ofta utgörs av den äldste sonen i syskonskaran. Ett problem för ensamkommande barn och unga är att det förekommer att de emigrerar till följd av familjens vilja. Således kan just denna grupp av barnen känna press att lyckas i det nya landet för att kunna hjälpa familjen som är kvar i hemlandet

Experter med erfarenhet av ensamma flyktingbarn har påpekat att det är en särskilt stor psykisk press för de barn och ungdomar som av vuxna blivit ålagda att lämna felaktiga uppgifter om sig själva. De blir fråntagna sin identitet och tvingas leva med och upprätthålla en lögn som de tror är avgörande för deras egen och ibland familjens framtid. De har därmed inte heller någon som de i förtroende kan vända sig till för att få hjälp och stöd med sin oro, förtvivlan och hemlängtan.[21]

Det är långt ifrån säkert att barnets egen önskan är att få stanna i landet. Barnets lojalitet mot den eller de personer som skickat henne eller honom till Sverige är emellertid ibland så stark att barnet fullföljer ansökan om uppehållstillstånd mot sin egen vilja.

I psykolog Marie Hessles avhandling "Ensamkommande men inte ensamma", där hon gjorde en 10-årsuppföljning av 100 ensamkommande barn som kom till Sverige 1996-97, fann hon att ganska få uppfyllde kriterierna för regelrätta psykiatriska diagnoser. De hade oftast problem med sömnstörningar och koncentrationssvårigheter, i överraskande få fall uppfyllde de kriterierna för PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) och inget barn hade uppgivenhetssymtom. Cirka hälften av ungdomarna behövde stödsamtal från barn- och ungdomspsykiatrin. Vid uppföljningen 10 år senare hade nästan alla barn fått ett gott liv i Sverige, de var etablerade med arbete eller studier, hade ett socialt nätverk och hade ofta bildat familj.[22]

Barnets rättigheter[redigera | redigera wikitext]

Ett ensamkommande barn som söker asyl i Sverige har rätt att, utöver boende och omvårdnad, få en god man utsedd.[17] Barnet har också rätt att få skolundervisning. Om barnet får uppehållstillstånd, skall en särskilt förordnad vårdnadshavare utses.

Återförvisning till Grekland enligt Dublinförordningen[redigera | redigera wikitext]

Migrationsverket beslutade i maj 2008 att ej utnyttja Dublinkonventionen för att utvisa ensamkommande barn till Grekland i de fall när Grekland är första asylland. Detta motiverades med att de ensamkommande i Grekland hålls i låsta förvar i upp till 3 veckor.[23] Rädda Barnen menade att beslutet var bra men att Sverige bör följa UNHCR:s rekommendationer fullt ut och inte återförvisa någon till Grekland.[24] UNCHR menar att Greklands hantering av asylsökande inte når upp till Europeisk och internationell standard och att asylsökande riskerar att inte få en rättssäker prövning av sina asylskäl. UNHCR rekommenderade därför i juli 2007 att inga asylsökande bör avisas till Grekland till dess läget förändras.[25]

Framtid i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Enligt Merjem Maslo (M)[26] är flertalet ensamkommande barn svensktalande och självförsörjande med avslutat gymnasium före 21 års ålder.

Åldersbestämning[redigera | redigera wikitext]

Det förekommer att Migrationsverket skriver upp åldern på ensamkommande barn, vilket kan resultera i att barnet utvisas.[27] [27] Förfarandet har mött kritik från bland annat Kristdemokraterna.[28]

Tandtester har i Norge använts för att åldersbestämma ensamkommande barn, men forskning på testmetoderna[29] visar att de är för osäkra[30] för att kunna användas, då forskningen visar att sannolikheten för att testerna anger en annan ålder än den verkliga kan variera mellan 30 % och 50 %, testerna angav en annan ålder än den uppgivna i 90 % av fallen.[31]

Metoder för åldersbestämning finns beskrivet i ett juridiskt examensarbete ("Åldersbestämning i utlänningsärenden") vid Uppsala Universitet.[32]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Guidelines on Policies and Procedures in dealing with Unaccompanied Children Seeking Asylum. UNHCR. sid. 7. http://www.refworld.org/docid/4113abc14.html. ”Ensamkommande barn är en person under 18 år, såvida inte den lag som är tillämplig på barnet stadgar en tidigare myndighetsålder, som är åtskild från båda sina föräldrar och som inte tas om hand av någon annan vuxen person som enligt lag eller sedvana har sådant ansvar” Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  2. ^ ”Asylum procedures” (html). http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/policies/asylum/common-procedures/index_en.htm:SV:HTML. 
  3. ^ ”Om ensamkommande barn och ungdomar” (html). http://www.migrationsverket.se/Andra-aktorer/Kommuner/Om-ensamkommande-barn-och-ungdomar.html:SV:HTML. 
  4. ^ Utlänninglagen, kap 4 § 1, st 1
  5. ^ Utlänninglagen, kap 4 § 1, st 2
  6. ^ Utlänninglagen, kap 5 § 6, p 1
  7. ^ Utlänninglagen, kap 5 § 6, p 2-3
  8. ^ http://www.regeringen.se/sb/d/2675#item15004 Frågor och svar - Migrationpolitik, läst 18 oktober 2009
  9. ^ http://www.migrationsverket.se/index.jsp?swedish/asyl/barn.jsp Vanliga frågor och svar – ensamkommande barn och ungdomar, Migrationsverket, läst 18 oktober 2009
  10. ^ UNHCR - Save the children, The rights and needs of separated children, läst 26 juli 2008
  11. ^ http://www.migrationsverket.se/index.jsp?news/getArticleList.do?name=faq&ldid=19&nolist=true
  12. ^ Kommuner tvingas ta emot flyktingbarn, Dagens Nyheter, 2 maj 2013.
  13. ^ http://www.migrationsverket.se/download/18.220d99db144da03853b653d/1399883300548/Aktuellt+om+maj+2014.pdf Aktuellt om ensamkommande barn och ungdomar
  14. ^ UNHCR - Save the children, Who are 'separated children'?, läst 26 juli 2008
  15. ^ Ett gemensamt ansvar för ensamkommande barn och ungdomar, Migrationsverket, läst 18 oktober 2009
  16. ^ Olika myndigheters ansvar, Migrationsverket, läst 20 juli 2014.
  17. ^ [a b] Ett gemensamt ansvar för ensamkommande barn och ungdomar, sid 2 Migrationsverket, läst 18 oktober 2009
  18. ^ Samverkan till stöd för ensamkommande barn, Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar 2005, läst 18 oktober 2009
  19. ^ Barn och migration - projektutvärdering 2007, sid 39, Allmänna Arvsfonden, läst 18 oktober 2009
  20. ^ Barn och migration - projektutvärdering 2007, sid 45, Allmänna Arvsfonden, läst 18 oktober 2009
  21. ^ http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10917/2002-107-7_20021077.pdf De kommer sällan på eget initiativ, sidan 27
  22. ^ Hessle, Marie (2009), Ensamkommande men inte ensamma. Elanders. ISBN 978-91-7155-902-9
  23. ^ http://www.migrationsverket.se/news/getArticle.do?ldid=10&id=43961&view=1
  24. ^ Rädda Barnen, läst 18 oktober 2009
  25. ^ UNHCR position on the return of asylum-seekers to Greece under the "Dublin regulation", UNHCR, läst 18 oktober 2009
  26. ^ Skyll inte bostadsbristen på de ensamkommande unga
  27. ^ [a b] http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=34007&a=1435013
  28. ^ http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33874&a=1434102&from=tipsa
  29. ^ www.kunnskapssenteret.no/binary?id=1192
  30. ^ http://www.aftenposten.no/iriks/UDIs-alderstest-far-strykkarakter-6403502.html
  31. ^ http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=552786
  32. ^ http://www.sweref.org/mediabank/FileDownload.aspx?ID=1658&file=aldersbestamning_060406.pdf