Enterokocker

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Enterococcus
Enterokockinfektion i lungvävnad.
Enterokockinfektion i lungvävnad.
Systematik
Domän Bakterier
Division Firmicutes
Klass Bacilli
Ordning Lactobacillales
Familj Enterococcaceae
Släkte Enterococcus
(ex Thiercelin & Jouhaud 1903)
Schleifer & Kilpper-Bälz 1984
Arter

E. avium
E. casseliflavus
E. durans
E. faecalis
E. faecium
E. gallinarum
E. solitarius

etc.

Enterokocker är en grupp grampositiva, fakultativt anaeroba bakterier som finns i magtarmkanalen. De kan orsaka sjukdom så som urinvägsinfektioner, sårinfektioner och ibland även sepsis och endokardit. Den vanligaste sjukdomsalstrande enterokocken är Enterococcus faecalis; näst vanligast är Enterococcus faecium.[1] Båda arterna och särskilt Enterococcus faecium är ofta resistenta mot många sorters antibiotika och alltid mot cefalosporiner[2].

Vancomycinresistenta enterokocker[redigera | redigera wikitext]

Ett stort problem utgör enterokocker som utvecklat resistens mot vancomycin, ett antibiotikum som är ytterst viktigt för intensivvården. Denna typ av enterokocker kallas vancomycinresistenta enterokocker, eller kort VRE.

VRE beskrevs första gången 1988 i Storbritannien och sedan dess har dessa bakterier spridit sig i mycket hög hastighet. Idag finns de största problemen med VRE i USA. I Sverige rapporterades 2007 53 fall och 2008 453 fall till Smittskyddsinstitutet. Fallen kan huvudsakligen härledas till en specifik VRE-typ på sjukhus i Stockholm och Västerås. En VRE-infektion ska enligt smittskyddslagen anmälas till smittskyddsläkare samt till Smittskyddsinstitutet. Fyndet av en infektion ska också föranleda så kallad smittspårning.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.bakteriologi.se/vgrtemplates/Page.aspx?id=15126#E
  2. ^ http://www.srga.org/MRB/mrbent.htm.