Epiktetos

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Epiktetos

Epiktetos (klassisk grekiska: Ἐπίκτητος, betonat på i, Epíktetos ), född cirka 55, död cirka 135, var en grekisk/romersk stoisk filosof. Han föddes som slav i Hierapolis i Frygien (idag Pamukkale i Turkiet) och kom i sin ungdom till Rom där han så småningom frigavs. Han försörjde sig därefter som lärare i filosofi fram till sin påtvingade exil av kejsare Domitianus cirka år 93, varefter han levde i Nikopolis i dagens nordvästra Grekland fram till sin död. Hans läror nedtecknades av hans elev Arrianos i dennes Utläggningar av Epiktetos och Handbok i livets konst.

Enligt Epiktetos var filosofi ett sätt att leva och inte bara ett teoretiskt ämne. Alla yttre händelser bestäms av Ödet och är därför bortom vår egen kontroll - vi bör således försöka acceptera vad som än händer med lugn och jämnmod. Men, som individer är vi ansvariga för våra egna handlingar, vilka kan analyseras och kontrolleras med självdisciplin och som människor är det vår plikt att bry oss om våra medmänniskor. Lidandet uppkommer när vi försöker kontrollera eller önska sådant som är oberoende av oss och som vi inte kan påverka, eller när vi försummar sådant som står i vår makt. De som följer dessa föresatser kommer att uppnå eudaimonia (lycka) och ataraxia (sinnesfrid).

Levnad[redigera | redigera wikitext]

Epiktetos föddes ungefär år 55,[1] förmodligen i Hierapolis, Frygien.[2] Vilket namn han gavs av sina föräldrar är okänt - ordet epíktetos (επίκτητος) betyder helt enkelt förvärvadgrekiska. Han tillbringade sin ungdom som slav i Rom under Epafroditos, en välbärgad frigiven och beryktad gunstling vid Neros hov.[3][4]

Romerska ruiner vid Nikopolis

I tidiga år fick Epiktetos en förkärlek för filosofi och, med tillstånd från sin ägare, studerade han stoisk filosofi under Gaius Musonius Rufus,[5] som lät honom få ökat inflytande allteftersom han blev mera utbildad.[6] Av någon anledning blev han halt, och fastän Origenes återberättar en historia om att hans ben avsiktligt bröts av hans herre[7] hävdar Simplicius att han varit halt sedan barndomen.[8]

På något vis fick Epiktetos sin frihet och började undervisa i filosofi i Rom. Ungefär år 93 förvisade kejsar Domitianus alla filosofer från staden[9] och Epiktetos reste då till Nikopolis i Epirus, Grekland där han stiftade en skola.[10]

Hans mest berömda elev, Arrianos, studerade under honom som ung (c:a år 108) och denne hävdade att han skrivit de berömda Utläggningarna från sina föreläsningsanteckningar - men vissa menar att de skall betraktas som originalverk av Arrianos, jämförbara med den sokratiska litteraturen.[11] Arrianos beskriver Epiktetos om en mäktig talare som kunde "få lyssnaren att känna just det Epiktetos ville att han skulle känna".[12] Många framstående personer eftertraktade att konversera med honom.[13] Kejsar Hadrianus sägs ha varit en vän till honom[14] och kan ha lyssnat till honom i hans skola i Nikopolis.[15][16]

Han levde ett mycket enkelt liv, hade få ägodelar[8] och levde ensam länge.[17] På äldre dagar adopterade han en väns son som annars skulle lämnats att dö och födde upp honom med hjälp av en kvinna.[18] Epiktetos dog omkring 135.[19] Efter hans död köptes hans oljelampa för 3000 drachmer av en beundrare.[20]

På svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Epicteti Enchiridion (översättning: C.F. Hamilton) (1912)
  • Handbok i livets konst (Encheiridion) (översättning: Nino Runeberg) (Björck & Börjesson,1919)
  • Handbok i livets konst (Encheiridion) (översättning: Gottfried Grunewald och Stig Y. Rudberg) (P. Åström, 1984)
  • Handbok i livets konst (Encheiridion) (översättning: Anders Håkansson) (Bakhåll, 2000)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt, eller delvis, översatt från engelskspråkiga Wikipedia. Dock är inte hela artikeln översatt än.

  1. ^ Hans födelseår är osäkert. Han måste ha varit gammal nog att undervisa i filosofi vid den tid då Domitianus förvisade alla filosofer från Rom cirka år 93. Han beskriver också sig själv som en gammal man för Arrianus cirka år 108. Jämför Utläggningarna, i.9.10; i.16.20; ii.6.23; etc.
  2. ^ Suda. Epictetus.
  3. ^ Epaphroditus, livius.org
  4. ^ Epiktetos (1989). Handbok i livets konst. Stockholm: Fabel. ISBN 7842-099-7 , Översättarens förord
  5. ^ Epiktetos, Utläggningar, i.7.32.
  6. ^ Epiktetus, Utläggningar, i.9.29.
  7. ^ Origenes, Contra Celcus. vii.
  8. ^ [a b] Simplicius, Kommentarer till Enchiridion, 13.
  9. ^ Suetonius, Domitianus, x.
  10. ^ Aulus Gellius, Attiska nätter, xv. 11.
  11. ^ Hendrik Selle: Dichtung oder Wahrheit – Der Autor der Epiktetischen Predigten. Philologus 145 [2001] 269-290
  12. ^ Epiktetos, Utläggningar, prolog.
  13. ^ Epiktetos, Utläggningar, i.11; ii.14; iii.4; iii. 7; etc.
  14. ^ Historia Augusta, Hadrian, 16.
  15. ^ Fox, Robin The Classical World: An Epic History from Homer to Hadrian Basic Books. 2006 sid. 578
  16. ^ En bevarad Altercatio Hadriani Et Epicteti från andra eller tredje århundradet återger en uppdiktad konversation mellan Hadrianus och Epiktetos.
  17. ^ Simplicius, Kommentar till Enchiridion, 46. Det finns också ett skämt på Epiktetos bekostnad i Lucianus Demonax liv om det faktum att han saknade familj.
  18. ^ Simplicius, Kommentar till Enchiridion, 46. Han kan ha gift sig med henne, men Simplicius språk är obestämt.
  19. ^ Han levde uppenbarligen under Hadrianus regim (117-138). Marcus Aurelius (född år 121) beundrade honom men träffade honom aldrig, och Aulus Gellius (ii.18.10), som skrev under århundradets mitt, talar om honom som tillhörande det nyss förgångna.
  20. ^ Lucianus, Påpekanden till en icke läskunnig bokälskare.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]