Equites

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Equites (plural av latinets eques, 'ryttare', 'riddare', av equus, 'häst'), var det fornromerska rytteriet som utgjordes av förmögna medborgare. Under romerska republikens sista tid bildade equites ett särskilt riddarstånd, en samhällsklass mellan patricier och plebejer. De motsvarade hippeis i antikens Grekland och riddare under medeltiden.

Romerska rikets rytteri[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligen var equites en militärisk inrättning i Rom, som tillskrivs Romulus. Denne ska nämligen ha upprättat en rytteritrupp om tre centurier, det vill säga 300 man, celeres, egentligen de snabba, tillsammans med fotfolkslegionen.

Tarquinius Priscus och Servius Tullius utökade antalet centurier så att rytteriet utgjorde 1 800 man. Ryttarna erhöll medel av staten till inköp och underhåll av häst. De kallades ryttare med statshäst.

De 18 ryttarcenturierna räknades till första klassen och hade 18 röster i centurieförsamlingen. För att kunna tillhöra rytteriet skulle man äga en viss förmögenhet. Tjänstetiden upphörde med det 46:e levnadsåret. Mönstring av rytteriet ägde rum vid varje census och årligen 15 juli färdades ryttarna i högtidligt tåg från trakten av Porta Capena till Capitolium.

Från Camillus tid (omkring 400 f.Kr.) fanns utom de nämnda 18 ryttarcenturierna ett frivilligt rytteri, vars medlemmar hade så kallad riddarförmögenhet. De tjänade till häst utan den vanliga ersättningen av statsmedel och hade inga särskilda politiska rättigheter. Däremot åtnjöt dessa equites liksom fotfolket, sold. De sades tjäna med egen häst.

I äldre tider var de romerske ryttarna snarare ett bihang till fotfolket och tycks inte ha spelat någon betydande roll. De hade sin plats på flyglarna. Rytteriet till legionens 4 200 man fotfolk var 300, indelade i 10 turmer, varje turma i tre dekurier. Beväpningen utgjordes av mindre, rund sköld (parma), hjälm, harnesk och benskenor samt dubbelspetsad lans och ett långt svärd.

De egentliga ryttarcenturiernas militära betydelse minskades efter det andra puniska kriget (218 - 201 f.Kr.). Man började då använda huvudsakligen bundsförvanter och provinsinvånare till rytteritjänst. Samtidigt ökades styrkan betydligt.

Under Augustus blev rytteriet med statshäst, som då var indelat i sex turmer och användes blott till parad, en plantskola för kandidater till högre civila och militära tjänster. I spetsen stod tronföljaren såsom princeps iuventutis. Medlemmarna utsågs av kejsaren och erhöll sin häst av honom.

Riddarstånd[redigera | redigera wikitext]

Under republikens sista århundrade utgjorde equites ett särskilt politiskt stånd, det så kallade riddarståndet, ordo equester. Gaius Gracchus genomdrev 122 f.Kr. en lag, enligt vilken domarna skulle utses bland dem som hade så kallad riddarcensus, det vill säga en förmögenhet av minst 400 000 sestertier. Visserligen gjordes ändringar senare beträffande domsrätten men det nya ståndet som egentligen bestod av kapitalister eller affärsmän, i synnerhet förpaktare av statsinkomsterna (publcani), bibehöll sig alltjämt.

Riddarståndets anseende synes ha varit högst på Ciceros tid. Riddarna hade vissa utmärkelsetecken, nämligen guldring och tunika med smalare purpurrand och vid högtidliga tillfällen bar de trabea, en mantel med purpurränder. Efter 67 f.Kr. hade riddarna särskild plats på teatern, nämligen de fjorton främsta bänkarna, närmast till orchestra (senatorernas plats).

Under Augustus reseverades en mängd poster i den militära och civila förvaltningen för riddarståndet som då fick ökad politisk betydelse.

Källor[redigera | redigera wikitext]