Eric Sahlström
Eric Sahlström, född 1912, död 1986, var en svensk nyckelharpist och riksspelman från Tobo i norra Uppland. Han var far till Sonia Sahlström.
Sahlström vann allmän aktning för sitt musicerande i en tid då spelmansmusiken ännu inte var en etablerad konstform. Han anlitades av Bo Nilson 1962 för att spela i ett nyskrivet verk vid Venedigbiennalen.[1] Sahlström mottog 1968 Samfundet för hembygdsvårds stora medalj av Gustaf VI Adolf och samma år Kungliga Musikaliska Akademiens medalj "För tonkonstens främjande och bevarande" och tilldelades 1976 konstnärslön för "konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv" som den förste spelmannen att erhålla utmärkelsen.
Eric Sahlström är en av de som bidragit mest till nyckelharpans renässans i modern tid.[2] Instrumentet fanns visserligen kvar och trakterades av en handfull spelmän i Uppland.
Som konstruktör och instrumentbyggare vidareutvecklade Eric Sahlström instrumentet[3] till den så kallade kromatiska nyckelharpan vilken går att spela i alla tonarter. Han komponerade även ett stort antal spelmanslåtar. Bland de mest kända kan nämnas valsen "Spelmansglädje" samt polskorna "Stormyren" och "Hardrevet".[4]
En bronsstaty av Ingvar Jörpeland föreställande Eric Sahlström restes 1992 utanför hembygdsgården i Tegelsmora.[5] Eric Sahlström Institutet i Tobo är uppkallat efter Sahlström.
Nyckelharporkestern har på sitt studioalbum Till Eric (1995) tolkat Sahlströms kompositioner.
[redigera] Referenser
- ^ Jan Ling (1967). Nyckelharpan: studier i ett folkligt musikinstrument. P. A. Norstedt. sid. 262. http://books.google.com/books?id=rAIJAQAAMAAJ. Läst 14 april 2011
- ^ Lena Roth; Ewa Bjarnholt (1987). Musical life in Sweden. Swedish Institute. sid. 101. ISBN 9789152002018. http://books.google.com/books?id=Pd4XAQAAIAAJ. Läst 14 april 2011
- ^ Simon Broughton; Mark Ellingham; Richard Trillo. World music: the rough guide. Africa, Europe and the Middle East. Rough Guides. sid. 299–. ISBN 9781858286358. http://books.google.com/books?id=gyiTOcnb2yYC&pg=PA299. Läst 14 april 2011
- ^ Hans Åstrand (1979). Sohlmans musiklexikon. [Del 5. Particell-Øyen]. Sohlman. sid. 260–. ISBN 9789171980250. http://books.google.com/books?id=axoKAQAAMAAJ&pg=PA260. Läst 14 april 2011
- ^ ”Eric Sahlströms staty”. nyckelharpansforum.net. http://nyckelharpansforum.net/spelman/strake.htm. Läst 14 april 2011.
[redigera] Litteratur
- Jan Ling - Gunnar Ahlbäck: Boken om Eric Sahlström (1992, andra upplagan 2005)
