Erich Bärenfänger

Från Wikipedia
Erich Bärenfänger
Information
Född12 januari 1915
Menden, Provinsen Westfalen, Preussen, Tyskland
Död2 maj 1945 (30 år)
Berlin, Tyskland
I tjänst för Tredje riket
FörsvarsgrenWehrmacht
Tjänstetid1933–1945
Grad Generalmajor (25 april 1945)
Befäl1) Kommendör för III Bataljonen inom 123:e Grenadjärregementet
2) Kommendör för Försvarsavsnitt A i Berlin
3) Kommendör för Försvarsavsnitt B i Berlin
Slag/krigAndra världskriget
Utmärkelser Riddarkorset av Järnkorset med eklöv och svärd

Erich Bärenfänger, född 12 januari 1915 i Menden, död 2 maj[1] 1945 i Berlin, var en tysk officer under andra världskriget. Han befordrades till generalmajor i april 1945 och blev därmed den yngste generalen i Wehrmacht.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bärenfänger gick in i Wehrmacht år 1936 och blev medlem av ett infanteriregemente. Under det polska fälttåget 1939 och slaget om Frankrike året därpå var han plutonchef. På västfronten sårades han flera gånger. Han deltog i Balkanfälttåget och Operation Barbarossa, anfallet på Sovjetunionen. Bärenfänger stred bland annat på Tamanhalvön och på Krim.

I slutet av andra världskriget tog Bärenfänger del i försvaret av Berlin. I slutet av april 1945 befordrade Adolf Hitler honom till generalmajor och Bärenfänger blev därmed Wehrmachts yngste general. Han fick samtidigt befälet över försvarssektorerna A och B i Berlin. Han ledde två misslyckade anfallsförsök på Schönhauser Allee. Efter ett misslyckat utbrytningsförsök begick Bärenfänger och hans hustru självmord i en källare i närheten av tunnelbanestationen Prenzlauer Berg.[2]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Generalmajor Erich Bärenfänger var en av 160 mottagare av Riddarkorset av Järnkorset med eklöv och svärd.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kurowski 2007, s. 156.
  2. ^ [a b] ”45. Schwerterträger Erich Bärenfänger Generalmajor, Infanterie” (på tyska). Die Ritterkreuzträger der Deutschen Wehrmacht und Waffen-SS 1939–1945. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131019134127/http://www.ritterkreuztraeger-1939-45.de/Infanterie/B/Ba/Baerenfaenger-Erich.htm. Läst 9 september 2013. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bahnsen, Uwe; O'Donnell, James P. (1975). Bunkern: ett historiskt reportage om Tredje rikets sista dagar. Stockholm: Norstedts. ISBN 91-1-751112-7 
  • Kurowski, Franz (2007). Generalmajor Erich Bärenfänger: Vom Leutnant zum General. Würzburg: Flechsig. ISBN 978-3-88189-731-0