Erich Naumann
| Erich Naumann | |
 Erich Naumann i amerikansk fångenskap. | |
 Brigadeführer | |
|---|---|
| Född | 29 april 1905 Meissen, Sachsen, Tyskland |
| Död | 7 juni 1951 (46 år) Landsberg am Lech, Bayern, Västtyskland |
| Begravningsplats | Spöttinger Friedhof, Landsberg am Lech |
| Inträde | 1935 |
| Tjänstetid | 1935–1945 |
| Befäl | 1) Einsatzgruppe VI (Polen) 2) Einsatzgruppe B (Sovjetunionen) 3) Befälhavare för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst i Nederländerna |
| Utmärkelser | Järnkorset av första klassen Krigsförtjänstkorset av första klassen med svärd SS Hederssvärd SS-Ehrenring (Totenkopfring) |
Erich Naumann, född 29 april 1905 i Meissen, död 7 juni 1951 i Landsberg am Lech, var en tysk SS-Brigadeführer. Mellan 1941 och 1943 var Naumann befälhavare för Einsatzgruppe B, en av de fyra mobila insatsgrupper som dödade judar, romer, partisaner, politruker och andra för Tredje riket misshagliga personer i Sovjetunionen och Baltikum.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Naumann blev medlem av NSDAP i november 1929. År 1933 inträdde han i SA och 1935 i SD.
Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]
Naumann var från den 16 november 1941 till den 1 mars 1943 befälhavare för Einsatzgruppe B och därmed bland annat ansvarig för massmord på 17 256 människor i Smolensk i Ryssland. Naumanns Einsatzgruppe förfogade även över tre gasvagnar,[1] i vilka man i huvudsak mördade judar.
Efter sin tid som chef för Einsatzgruppe B innehade Naumann flera höga poster inom Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD). År 1943 var han inspektör för Sipo och SD i Berlin och mellan 1943 och 1944 tjänstgjorde han som chef för Sipo och SD i Nederländerna, med huvudkontor i Haag.[2]
Einsatzgruppenrättegången[redigera | redigera wikitext]
Efter andra världskriget ställdes Naumann inför rätta vid Einsatzgruppenrättegången i Nürnberg 1947–1948. Han ansåg inte att hans gärningar i egenskap av befälhavare för Einsatzgruppe B var moraliskt förkastliga utan att de var nödvändiga, då ordern hade givits av Führern.[3] Tribunalen i Nürnberg dömde Naumann till döden för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Han avrättades genom hängning den 7 juni 1951.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Lewis, Ken (1998). ”The Einsatzgruppen and Gas Vans in the Eastern Territories” (på engelska). The Nizkor Project. Arkiverad från originalet den 26 september 2011. https://www.webcitation.org/61yb4yFaU?url=http://www.nizkor.org/hweb/orgs/german/einsatzgruppen/esg/documents/et.html. Läst 25 september 2011.
- ^ [a b] Klee 2007, s. 429.
- ^ ”Trials of War Criminals before the Nuernberg Military Tribunals under Control Council Law No. 10” (på engelska) (
PDF). Humboldt-Universität zu Berlin · Juristische Fakultät. sid. 95. Arkiverad från originalet den 3 december 2013. https://web.archive.org/web/20131203000422/http://werle.rewi.hu-berlin.de/Einsatzgruppen.pdf. Läst 25 september 2011.
Webbkällor[redigera | redigera wikitext]
- ”Die letzten Sieben Hingerichteten” (på tyska). Landsberg im 20. Jahrhundert — Bürgervereinigung zur Erforschung der Landsberger Zeitgeschichte. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2014. https://www.webcitation.org/6T4t91Gau?url=http://www.buergervereinigung-landsberg.de/kriegsverbrecher/Hingerichteten.pdf. Läst 4 oktober 2014.
- ”GERMANY: Slow Trip to the Gallows” (på engelska). TIME Magazine. 4 juni 1951. ISSN 0040-781X. http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,858077,00.html. Läst 4 januari 2013.
- ”Olokaustos Biografie: Erich Naumann” (på italienska). Olokaustos.org. Associazione Olokaustos. Arkiverad från originalet den 26 september 2011. https://www.webcitation.org/61yZ3bagj?url=http://www.olokaustos.org/bionazi/leaders/naumann.htm. Läst 25 september 2011.
- ”Seven German War Criminals Executed” (på engelska). The Canberra Times. 8 juni 1951. Arkiverad från originalet den 4 januari 2013. https://www.webcitation.org/6DQXmgbYm?url=http://trove.nla.gov.au/ndp/del/article/2830584. Läst 4 januari 2013.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8