Erik Ågren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För boxaren med samma namn, se Erik Ågren (boxare).
För översättaren, främst av Franz Kafkas verk, född 1953, se Erik Ågren (översättare).

Erik Ågren, född den 4 augusti 1924 i Ytterjeppo i Nykarleby, död den 12 mars 2008 i Korsnäs, var en finlandssvensk författare och poet. Han var bror till författarna Gösta Ågren och Leo Ågren. Ågren var i sitt andra äktenskap gift med författaren Carita Nyström. Han hade tre döttrar och en son.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tretton år gammal blev Ågren skogshuggare, sedan deltog han i kriget. Ågren hann arbeta i över trettio år som byggnadsarbetare, vaktmästare, landsvägsjobbare, gårdskarl och gjuteriarbetare före han år 1971 tog slutlikvid från Wärtsiläs gjuteri i Jakobstad för att bli fri författare. I början av 80-talet bosatte han sig i Korsnäs och 1984 grundade han med sin hustru Carita Nyström förlaget Hantverk.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

År 1973 debuterade Ågren med romanen Sårad, en vidräkning med krig, hat och kadaverdisciplin. Arbetslust och Modellfilare bygger på livet i gjuteriet. Edvin skildrar hans egen och brödernas uppväxt. Olga är en skildring av modern. Han har också bidragit i samlingsverket Hurrarna (1974). ("Hurrare" kommer från ett nedsättande finskt ord för finlandssvenskar [1].)

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Sårad: en roman från fortsättningskriget, 1973
  • Arbetslust, 1975
  • Modellfilaren, 1982
  • Sången om byn, 1983 (lyrik)
  • Sivs äventyr, 1984 (barnbok)
  • Trollkarlen: pjäs för radio, 1986
  • Bockfliken: en fiskehistoria, 1987
  • Edvin: roman, 1991
  • Lappil och andra berättelser, 1994
  • Solvända: en drömd bok, 1997
  • Olga: historien om en mor, 2004

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Minnesskrift i SFV-kalendern 2008 av Anna-Lisa Sahlström