Erik Asklund
| Erik Asklund | |
Erik Asklund 1931
|
|
| Född | 20 juni 1908 Södermalm, Stockholm |
|---|---|
| Död | 6 november 1980 (72 år) |
| Yrke | Författare |
| Nationalitet |  Svensk |
| Verksam | 1928-1980 |
Lars Erik Josef Asklund, ursprungligen Larsson, född 20 juni 1908 på Södermalm i Stockholm, död där 6 november 1980, var en svensk författare.
Innehåll |
Biografi och författarskap[redigera]
Asklund var son till sågverksarbetaren Lars Gustaf Larsson och Amanda Zander. Han har skildrat det tidiga 1900-talets Stockholm ur en arbetarförfattares perspektiv.
Erik Asklund växte upp på Långholmsgatan på Södermalm i Stockholm och var barndomsvän med Josef Kjellgren som också blev författare. Han började tidigt försörja sig och arbetade bland annat som cykelbud, kontorist och lagerarbetare innan han i tjugoårsåldern började sälja artiklar och litterära texter till olika tidningar.
| ” | Jag blev författare på grund av arbetslöshet. Sommaren 1928 fick jag sparken från den firma, där jag arbetat som springpojke, lagerarbetare och kontorist i en person, därför att jag i Folkets Dagblad Politiken givit en intervju om mina levnadsförhållanden och bl.a. fällt yttrandet att jag som kontorist "miste mitt människovärde". Direktören tog illa upp och avskedade mig med orden att jag skulle söka mig en "människovärdigare" plats.[1] | „ |
Efter att ha debuterat med den självbiografiska romanen Bara en början 1929 och medverkat i antologin Fem unga stod Asklund under 1930-talet i främsta ledet bland de unga modernistiska författarna. Han skrev romaner som Ogifta och den brett anlagda Fanfar med fem trumpeter som skildrar några arbetslösa ungdomar som startar en jazzorkester, prosadikter i Frukt och lyriska skildringar av den lantliga idyllen i Lilla land. Han gav även ut flera böcker om Stockholm, bland andra Stad i Norden, Ensamma lyktor och Se min stad.
Asklund lovordades som en stockholmsskildrare i August Strindbergs och Hjalmar Söderbergs anda. Sina bästa resultat nådde han i de böcker där han ägnade sig åt ett självupplevt berättande i fint skildrade Stockholmsmiljöer. Hans främsta verk är de självbiografiska berättelserna om södergrabben Manne (Manne, Röd Skjorta, Mormon Boy, Yngling i spegel och Kvarteret Venus 1949-1957) samt trilogin Bröderna i Klara, Livsdyrkarna och Drakens gränd som skildrar det livaktiga litterära livet i Stockholm med bland annat Klarabohemerna under 1930-talet.
Erik Asklund ingick i den modernistiska författarpentetten de "fem unga" som 1929 gav ut en antologi med modernistisk poesi och prosa. Fem unga bestod, förutom Asklund, av Artur Lundkvist, Josef Kjellgren, Gustav Sandgren och Harry Martinson. Erik Asklund sammanställde även den betydelsefulla antologin Modern lyrik 1931 och skrev ungdomsböcker som Silverligan.
Han var gift 1940-1980 (skilsmässa) med Lis Asklund.
Bibliografi (urval)[redigera]
- Bara en början (1929)
- Fem unga, antologi (1929)
- Ogifta (1931)
- Modern lyrik, antologi (1931)
- Kvinnan är stor (1931)
- Frukt (1932)
- Lilla land (1933)
- Fanfar med fem trumpeter (1934)
- Svensk idyll (1937)
- Modisterna (1937)
- Den vita ön (1938)
- Solo i kör (1938)
- Ynglingaresan (1941)
- Stad i Norden (1941)
- Silverligan (1941)
- Torkel Oxdrivare (1942)
- Fattigkrans (1943)
- Avsikter, antologi (1945)
- Stockholm - sommarstaden (1946)
- Människor under jorden (1947)
- Ensamma lyktor (1947)
- Manne (1949)
- Stockholm bakom fasaden (1949)
- Skeppsholmen (1950)
- Röd skjorta (1951)
- Mormon Boy (1951)
- Se min stad (1953)
- Yngling i spegel (1955)
- Söder om Trosa (1956)
- Kvarteret Venus (1957)
- Gäst i naturen (1958)
- Prosadikter (1958)
- Brokigt sällskap (1958)
- Boken om Manne (1959)
- Stadens sånger, antologi (1962)
- Bröderna i Klara (1962)
- Livsdyrkarna (1963)
- Under Stockholms broar (1964)
- Drakens gränd (1965)
- Staden mellan broarna (1965)
- En kille från Hornstull (1968)
- Stockholm och skärgården (1981)
Filmmanus[redigera]
- 1931 - Gamla stan, även regi och medverkan
- 1941 - Söderpojkar (filmatisering av, Fanfar med fem trumpeter, 1934)
- 1939 - Åh, en så'n grabb
- 1939 - Adolf i eld och lågor
Priser och utmärkelser[redigera]
Källor[redigera]
- En kille från Hornstull - Ur Sankt Eriks årsbok 1987
- Svenskt litteraturlexikon, 1970
Referenser[redigera]
- ^ Ur förordet till utgåvan av Ogifta, Folket i Bilds förlag 1947
