Erik Bye

Från Wikipedia
Erik Bye
FödelsenamnErik Erikssøn Bye
Född1 mars 1926
Brooklyn, New York, USA
Död13 oktober 2004 (78 år)
Hvalstad, Norge
BakgrundNorge Norge
GenrerVisor, folk
RollSångare, låtskrivare, journalist, programledare i radio och TV, skådespelare, författare
År som aktiv1958–2004
SkivbolagFontana, Philips, CBS, Kirkelig Kulturverksted, Sonet Records
ArtistsamarbetenOtto Nielsen, Finn Ludt, Willy Andresen, Josephine Baker, Nora Brockstedt
Utmärkelser
Lytterprisen (1964)
Spellemannpris för årets manliga artist (1972)
Årets Peer Gynt (1974)
Spellemannpriset, juryns hederspris (1978)
Akershus fylkes kulturpris (1982)
Fritt Ord-priset (1989)
Cappelenpriset (1993)
Norsk kulturråds ærespris (1993)
Kardemommestipendiet (1995)
Tekstforfatterfondets hederspris (1996)
Solprisen (1996)
Hans Christian Ostrøs minnespris (1997)[1]
Gullrutens hederspris (1998)
Skjæraasenpriset (2000)
Spellemannpriset för vissång (2003)
Riddare av första klass av Sankt Olavs orden

Erik Erikssøn Bye född 1 mars 1926 i Brooklyn, New York, USA, död 13 oktober 2004, var en norsk tevepersonlighet, sångare och journalist. Han var bosatt i Asker.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Erik Bye var son till operasångaren Erik Ole Bye och Rønnaug Dahl.

Han studerade engelska, journalistik och dramaturgi vid University of Wisconsin (1953). Han var journalist vid Associated Press (1953–1955), BBCs norska avdelning (1955–1958), och sedan vid NRK.[2]

TV-karriär[redigera | redigera wikitext]

Erik Bye var involverad i flera av de tidiga teveprogrammen i NRK. I samarbete med Willy Andresen skrev han en lång rad melodier. Erik Bye väckte bland annat uppståndelse då han lät en grupp psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar uppträda med «Folk og røvere i Kardemomme by» på norsk teve, något som aldrig hade gjorts tidigare.

Andra intressen[redigera | redigera wikitext]

Han arbetade för Redningsselskapet under stora delar av sitt liv, och fick något år före sin död ett räddningsfartyg uppkallat efter sig.[2]

1994 engagerade Bye sig som motståndare till ett norskt medlemskap i EU.[2]

Film om Erik Bye[redigera | redigera wikitext]

Dokumentärfilmen Giganten (2005) skildrar Byes tre sista levnadsår och hans sista offentliga uppträdanden.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Bye kom 17 december 2005 på tredje plats, i en direktsänd omröstning om århundradets norrman på NRK, efter kung Olav V och Einar Gerhardsen.[3]

Diskografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Album
  • Vi går ombord (1960)
  • Erik Bye synger Skjæraasen (1966)
  • Jeg vet en vind (1972)
  • Gammel er min fjord (1974)
  • Norske folketoner (1978)
  • Askøyarven vil vi verja: Erik Bye gjester Askøy (1978)
  • Vandring på Vår Herres klinkekule (1985)
  • Langt nord i livet (1994)
  • I dur og brott (2003) (med Kongelige Norske Marines Musikkorps)
  • Støv og stjerner (2003)

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Munspel under bar himmel (1967)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]