Erik Ljungner
Erik Ljungner, född den 21 maj 1892 i Ljungs församling, Västergötland, död den 13 mars 1954 i Lund, Skåne, var en svensk geograf och geolog.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Ljungner tog sin fil. dok.-examen 1927 och arbetade därefter som statsgeolog i Argentinas geologiska undersökning 1927-31. Vid återkomsten till Sverige arbetade vid Uppsala universitet i den docentur han tilldelades 1930 och som universitetslektor från 1939. År 1948 blev han vid Lunds universitet den förste innehavaren av en professur i ”geografi, särskilt naturgeografi”.
Med erfarenhet från vidsträckta resor, bland annat en expedition till Sydamerika 1932—34 och resor i Lappland för Bolidens gruvaktiebolag 1939—46, behandlade Ljungner i sina arbeten bland annat geomorfologi och tektonik i västra Sverige, glacialgeologi och morfologi i de svensk-norska fjällen, som han kallade Skanderna, samt Andernas geologiska uppbyggnad och fysiska geografi.
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
Av Ljungners litterära arbeten kan nämnas
- Några drag av den bohuslänska granitskärgårdens geologi och geomorfologi (1923),
- Landformskarta över mellersta Bohuslän (1927),
- Spaltentektonik und Morphologic der schwedischen Skagerak-Küste (1927—30),
- De större landformerna i mellersta Bohusläns gneisområde (1938),
- A forest section through the Andes of Northern Patagonia (1939),
- Massupphöjningens betydelse för höjdgränser i Skanderna och Alperna (1944),
- East-west balance of the quaternary ice caps in Patagonia and Scandinavia (1949),
- Urbergsytans form vid fjällranden (1950),
- Refflornas bidrag till vår sista istids historia (1969).
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Bra Böckers lexikon, 1977
- Ljungner, Erik, geograf Svensk Uppslagsbok 1955.
- Erik Ljungner i Libris