Erik Magnusson (hertig)
.png)
Erik Magnusson, född omkring 1282, död i fångenskap på Nyköpingshus 16 februari[källa behövs] 1318, var hertig av Södermanland från 1303 till sin död. Han var son till Magnus Ladulås och Helvig av Holstein.
Erik kom tidigt att framstå som populärare än brodern Birger, som skulle ärva kronan. I konkurrensen fick han också stöd av brodern Valdemar.
Som ung förlovades Erik med Ingeborg Håkansdotter av Norge. När han krävde bröllop år 1308 vägrade dock kung Håkon Magnusson att ge bort sin dotter eftersom han kommit att stödja brodern Birger i den svenska maktkampen.
Erik gjorde senare en pilgrimsfärd till Wien, och upplöste därefter sin förlovning med Sofia av Mecklenburg-Werle (död 1339 och systerdotter till Erik Menved), varefter han återigen förlovade sig med Ingeborg. Han gifte sig slutligen år 1312 i Oslo med Ingeborg Håkansdotter av Norge.
Om maktkampen mellan hertigarna och kung Birger, se Håtunaleken och Nyköpings gästabud. Erik avled i fängelse på Nyköpingshus 1318.
Erikskrönikan är en propagandaskrift som utgår från hertig Erik men som egentligen handlar om hans efterföljande.
Erik fick följande barn med norska prinsessan Ingeborg Håkansdotter:
- Magnus Eriksson (1316-1374), kung av Sverige 1319-1364
- Eufemia Eriksdotter (1317-1363/1370), gift med hertig Albrekt den store av Mecklenburg (1318-1379)
Erik Magnusson är begravd i Uppsala domkyrka.
Äktenskapsteori [redigera]
Av Annales Lubicenses framgår att en dotter till marsken Tyrgils Knutsson - marscalei [regis] filia - var maka till hertig Erik - Erico duci - men att dessa skilde sig. Ingeborg Håkansdotter skulle då vara Eriks andra maka. Sannolikt giftes den unge Erik i så fall bort med marskens dotter i ett dubbelbröllop kort efter 2 december 1302, det vill säga samtidigt som brodern Valdemar Magnusson äktade en annan dotter till marsken Tyrgils vid namn Kristina. Bröderna kan då ha låtit skilja sig samtidigt från marskens döttrar - det är känt att Valdemar skilde sig från Kristina den 9 december 1305. [Annales Lubicenses 1305, MGH SS XVI, sida 419]
