Erik Plogpenning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kung Erik, kalkmålning från cirka år 1300 i Sankt Bendts Kirke, Ringsted.

Erik IV Plogpenning, född 1216, död 10 augusti 1250 (mördad), kung av Danmark från 1241. Son till Valdemar Sejr av Danmark. Bror till Abel och Kristofer I. Gift 9 oktober 1239 med Jutta av Sachsen.

Erik hyllades vid den äldre halvbrodern Valdemars död som kung 1232 och började sin regering 1241. Under hela sin regering låg Erik nästan oavbrutet i stid med sin yngre bror hertig Abel av Slesvig. Sitt namn skall han ha fått av en av honom pålagd plogskatt. 1250 tillfångatogs han av Abel och mördades på Slien av dennes män. Erik begravdes först i dominikanerklostrets kyrka i Slesvig, sedan i domkyrkan tills stoftet 1258 överfördes till Sankt Bendts Kirke i Ringsted, de danska kungarnas begravningskyrka. Omständigheterna runt hans död gav honom helgonrykte, och trots att han aldrig kanoniserades hyllades han som helgon.[1]

Barn:

  1. Sofia Eriksdotter av Danmark, gift med Valdemar Birgersson av Sverige.
  2. Jutta av Danmark
  3. Agnes av Danmark
  4. Ingeborg av Danmark, norsk drottning, gift med Magnus Lagaböter.

Källor [redigera]

  1. ^ ”Erik 4. Plovpenning”. Dansk Biografisk Leksikon. Gyldendals. http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Monarki_og_adel/Konge/Erik_4._Plovpenning. Läst 8 augusti 2012. 

Externa länkar [redigera]

Wikimedia Commons logotyp
Wikimedia Commons har media som rör Erik Plogpenning.
Företrädare:
Valdemar Sejr
Kung av Danmark
1241–1250
Efterträdare:
Abel