Erik Plogpenning

Från Wikipedia
Erik Plogpenning
Kalkmålning av kung Erik från omkring 1300 i Sankt Bendts Kirke i Ringsted
Regeringstid 28 mars 1241–9 eller 10 augusti 1250
Kröning 30 maj 1232[a]
Företrädare Valdemar Sejr
Efterträdare Abel
Gemål Jutta av Sachsen
Barn Sofia
Jutta
Agnes
Ingeborg
Ätt Ylvingaätten
Far Valdemar Sejr
Mor Berengaria av Portugal
Född 1216
Död 9 eller 10 augusti 1250
Slienfjorden nära slottet Gottorp
Begravd Först Schleswigs domkyrka, 1258 överförd till Sankt Bendts Kirke

Erik IV Plogpenning, född 1216, död 9 eller 10 augusti 1250 (mördad), kung av Danmark från 1241. Son till Valdemar Sejr av Danmark. Bror till Abel och Kristofer I. Gift 9 oktober 1239 med Jutta av Sachsen.

Erik hyllades vid den äldre halvbrodern Valdemars död som kung 1232 och började sin regering 1241. Under hela sin regering låg Erik nästan oavbrutet i stid med sin yngre bror hertig Abel av Slesvig. Sitt namn skall han ha fått av en av honom pålagd plogskatt. 1250 tillfångatogs han av Abel och mördades på Slien av dennes män. Erik begravdes först i dominikanerklostrets kyrka i Slesvig, sedan i domkyrkan tills stoftet 1258 överfördes till Sankt Bendts Kirke i Ringsted, de danska kungarnas begravningskyrka. Omständigheterna runt hans död gav honom helgonrykte, och trots att han aldrig kanoniserades hyllades han som helgon.[1]

Barn:

  1. Sofia, Sveriges drottning genom sitt äktenskap med kung Valdemar Birgersson
  2. Jutta
  3. Agnes
  4. Ingeborg, Norges drottning genom sitt äktenskap med kung Magnus Lagaböter

Noter

  1. ^ Han utsågs till faderns medregent 1232 och kröntes därför redan då.

Källor

Externa länkar