Erik av Pommern

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Erik
1500-talsporträtt av kung Erik.[1]
Kung av Norge
Regeringstid 8 september 1389–1 juni 1442
(&&&&&&&&&&&&&052.&&&&&052 år och &&&&&&&&&&&&0266.&&&&&0266 dagar)
(Margareta Valdemarsdotter samregent till 1412)
Kröning 1392 i Oslo
17 juni 1397 i Kalmar
Företrädare Margareta Valdemarsdotter (regerande drottning av Norge)
Efterträdare Kristofer av Bayern
Kung av Danmark
Regeringstid Januari 1396–23 juni 1439 (Margareta Valdemarsdotter samregent till 1412)
Kröning 17 juni 1397 i Kalmar
Företrädare Margareta Valdemarsdotter (regerande drottning av Danmark)
Efterträdare Kristofer av Bayern
Kung av Sverige
Regeringstid 23 juli 1396–16 augusti 1434
(&&&&&&&&&&&&&038.&&&&&038 år och &&&&&&&&&&&&&024.&&&&&024 dagar)
(Margareta Valdemarsdotter samregent till 1412)
Kröning 17 juni 1397 i Kalmar
Företrädare Margareta Valdemarsdotter (regerande drottning av Sverige)
Efterträdare Engelbrekt Engelbrektsson (rikshövitsman)
Kung av Sverige
Regeringstid 14 oktober 1435–11 januari 1436
(89 dagar)
Företrädare Engelbrekt Engelbrektsson (rikshövitsman)
Efterträdare Engelbrekt Engelbrektsson (rikshövitsman)
Kung av Sverige
Regeringstid 1 september 1436–29 september eller 1 oktober 1439
(&&&&&&&&&&&&&&03.&&&&&03 år och &&&&&&&&&&&&&030.&&&&&030 dagar)
Företrädare Karl Knutsson (rikshövitsman)
Efterträdare Karl Knutsson (riksföreståndare)
Hertig av Pommern-Stolp
Regeringstid 1449–3 maj 1459
Företrädare Bogislav IX
Efterträdare Erik II
Gemål Filippa av England
Cecilia (morganatiskt äktenskap)
Ätt Grip
Far Vratislav VII av Pommern
Mor Maria av Mecklenburg
Född 1382
Rügenwalde (numera Darłowo i Polen)
Död 3 maj 1459
Rügenwalde
Begravd Rügenwalde

Erik av Pommern (oegentligt Erik XIII), född 1382 i Rügenwalde, död där 3 maj 1459, var 1396–1439 (med två avbrott) kung av Sverige, som Erik III kung av Norge 1389–1442 samt som Erik VII kung av Danmark 1396–1439. Han var son till hertig Vratislav VII av Pommern och Maria av Mecklenburg, systerdotterson till drottning Margareta som adopterade honom efter att hennes son Olof av Danmark och Norge avlidit 1387.

Med Erik infördes furstehuset Grip i Sverige som engångsföreteelse.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Erik av Pommern har adopterats av drottning Margareta och kröns till kung av Danmark, Sverige och Norge.

Erik föddes omkring 1382 under namnet Bogislav in i den slaviska härskarätten Gryf (Grip). Han var son till hertig Vratislav VII av Pommern och Maria av Mecklenburg. 1388, bara sex år gammal, utsågs Erik till sin mormors syster Margaretas medregent och efterträdare i Norge då han var den ende levande manlige ättlingen till det norska kungahuset.

Bogislav kröntes där till norsk kung påsktiden 1392[2]. Därvid lät drottning Margareta ändra hans slaviska namn Bogislav till Erik för att lättare få honom accepterad i Skandinavien. I Danmark och Sverige hyllades han som kung 1396 och kröntes endast 14 år gammal till de konung av Danmark och Sverige i Kalmar 17 juni 1397. Han förklarades myndig vid 18 års ålder år 1400 i Helsingborg och red 1401 sin eriksgata, men regerade inte självständigt fullt ut förrän efter Margaretas död 1412. År 1406 förmäldes han i Lund med Filippa av England (död 1430), dotter till kung Henrik IV av England.

I Pommern övergick regeringen efter faderns död 1395 till farbrodern, Bogislav VIII av Pommern. Sedan denne avlidit 1418 blev dock Erik förmyndare för sin minderårige kusin Bogislav IX av Pommern, och reste då till Pommern för att överta sitt regentskap i Pommern-Stolp. Han passade vid samma tillfälle på att sluta en allians mot Tyska orden med den polske kungen Wladislaw Jagiello, och gifte samtidigt bort sin kusin med den polske kungens enda dotter, Hedvig. Bogislav IX var av den barnlöse Erik utsedd till hans efterträdare på den nordiska tronen.[3]

Förändringar i den polska politiken ledde dock till att äktenskapsavtalet revs upp, och Hedvig bortlovades istället till kurfursten Fredrik I av Brandenburgs 7-årige son Fredrik. I samband med kung Eriks Jerusalemsresa besökte han 1424 och 1425 Polen för att försöka få detta äktenskapsavtal upprivet och åter få sin kusin bortgift med Hedvig. Efter sin återkomst till Norden 1425 invecklades han i kriget mot Holstein, och blev förhindrad att fortsätta sina äktenskapsplaner. Hedvig avled ogift 1431.[4]

Eriks regeringstid[redigera | redigera wikitext]

Kung Eriks sigill.

Som unionskung drevs Erik av att hindra och tävla med Hansans och Tyska ordens växande ekonomiska och militära hegemoni i Östersjön vilket också var avsikten med Kalmarunionen. Erik drevs även av de negativa erfarenheter av den tyska expansionen som hans ätt i Pommern samt grannlandet Polen gjort. Polens härskarätt Piast var besläktad med Eriks pommerska ätt Gryf (Grip). Eriks politik gick därför ut på att förvandla de nordiska länderna till en stark enhet som skulle stärka Norden mot utländskt hot, främst just från de tyska staterna. Erik köpte till exempel år 1408 tillbaka Gotland från Tyska Orden som erövrat ön från Danmark 1398 (Tyska orden ville inför ett krig med Polen-Litauen inte riskera ett tvåfrontskrig med Kalmarunionen varför man raskt och till underpris gjorde sig av med ön).

1410 inledde Erik kriget mot holsteinarna som besatt det danska Sønderjylland samt med hansestäderna som skaffat sig ett förödande handelsmonopol i Norden. Kriget pågick med avbrott fram till 1435. Erik verkade under denna konflikt för ett förbund mellan Kalmarunionen och det Polsk-Litauiska samväldet mot Ordenstaten. År 1413 grundlade Erik (i egenskap av dansk regent) vid fiskeläget Søndre Sæby staden Landzcrone som dock snabbt döptes om till Landskrone och efter 1658 till Landskrona vid Öresund. 1419 ingick Erik bland annat ett anfallsförbund med Polen-Litauens kung Vladislav Jagiello mot Ordenstaten. Han inrättade även Öresundstullen 1429 och lät i detta syfte resa borgen Kronborg i Helsingör. Nu måste den rika Hansan betala tull till Kalmarunionen vid in- och utfart ur Östersjön. Militärt gick Eriks krig också bra och det såg ut som Hansan skulle mista sina nordiska handelsprivilegier.

Erik införde också en modern centralstyrning i sitt vidsträckta rike genom att tillsätta egna danska och tyska fogdar i de olika länen i Sverige och Norge som var direkt underställda honom. Eriks regerande drog emellertid in Kalmarunionens stater i konflikter som hämmade handeln på Östersjön. Hansan, som hade ett fullständigt handelsmonopol försatte Kalmarunionen i blockad. De lokala stormännen i Sverige och Norge var också mycket missnöjda med att de blivit förbigångna av Eriks danska och tyska fogdar.

Bland annat detta var orsaken till det svenska upproret i Bergslagen 1434, lett av den tyskättade bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson. En annan orsak var att bergsmännen i gruvorna, både arbetsgivarna och arbetarna, ofta var tyskättade eller invandrade tyskar som var missnöjda med Eriks politik både av ekonomiska och känslomässiga skäl. Hansans handelsblockad lamslog järnexporten från Bergslagen och de tyskättade bergsmännens skrån ville därför av naturliga skäl ha goda förbindelser med sina tyska fränder i Hansan vilket ytterligare undergrävde Eriks ställning i Sverige.

Kung Eriks Västeråsörtug.
Erik av Pommern år 1424. Teckning av okänd konstnär.

Engelbrektsupproret ökade de separatistiska tendenserna i Sverige och fick slutligen Erik avsatt från Sveriges tron. I äldre svensk historieskrivning anses Erik ha gynnat Danmark till nackdel för Sverige. Kriget gjorde att Sverige fick brist på en mängd förnödenhetsvaror, som endast kunde fås genom handel; myntet försämrades och var sällsynt, ett problem som för kungen var värre eftersom man strävade efter att få skatterna utbetalade i pengar (tidigare hade de till större delen betalats i varor). Kungen besökte sällan det glesbebyggda och glesbefolkade Sverige och Norge vilket också ökade motviljan mot honom och uppmuntrade en utbrytning ur Kalmarunionen. Erik försökte upphäva de gamla lagmanstingen och ersatte dessa med en kunglig räfst, som dock inte regelbundet skötte sitt uppdrag.

Han försökte också överskrida rikenas valrätt då han, själv barnlös, ville göra kusinen hertig Bogislav av Pommern, till sin efterträdare. Erik förklarades i Sverige avsatt från och med 30 augusti 1434, men blev 14 oktober 1435 åter erkänd som kung mot löfte att bättre sköta sina plikter. Han medgav att de viktiga drots- och marskämbetena åter fick besättas så att landet under hans frånvaro skulle ha styresmän. I övrigt ville han inte gå med på svenskarnas fordringar och bröt efter förlikningen sina löften. Därefter ansåg svenskarna fördraget brutet, och kungen förklarades åter avsatt. Karl Knutsson (Bonde) utsågs 1436 till riksföreståndare i hans ställe. Den 1 september samma år ingicks en ny förlikning, enligt vilken Erik återfick Sveriges krona. Det visade sig dock snart att Erik fortfarande var lika ovillig att uppfylla de löften som han i nödens stund gett. och han blev därför 24 september 1439 blir han för alltid avsatt i Sverige. Något tidigare, i juni samma år hade han blivit avsatt i Danmark, där hans regering också gett upphov till missnöje, och norrmännen följde slutligen de två andra rikenas exempel 1442. Han ersattes på tronen av sin systerson Kristofer av Bayern.

Erik drog sig tillbaka till Gotland och bosatte sig på ön, där han invid Visby hade uppfört det starka fästet Visborg. Här fortsatte han att regera och försörjde sig på bland annat sjöröveri mot Hansans och Tyska Ordens skepp. 1449 efter belägring av Visby och förhandlingar med det svenska fastlandets nye kung Karl, överlämnade Erik även Gotland till denne efterträdare. Han flyttade då tillbaka till sitt Västpommerska hertigdöme där han regerade under namnet Erik I av Pommern(-Stolp). Han avled 1459 i sätesstaden Rügenwalde, som i vår tid heter Darłowo, där han också är begraven.

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Eriks grav i Mariakyrkan i Darlowo.

Erik sörjde för städernas utveckling, han lät grunda nya städer (bland andra Landskrona 1413) och borgar, han gjorde Köpenhamn till huvudstad (1417), förbättrade riksadministrationen genom centralstyrning via fogdar och sörjde för näringslivets utveckling. Hans åtgärder och krig var dock kostsamma och många gånger obegripliga för de ganska isolerade och provinsiella nordborna (en av anledningarna till att Erik föredrog egenhändigt tillsatta mer drivna och erfarna tyska och danska fogdar). De svenska stormännen inser inte de långsiktiga vinsterna med politiken att stoppa det tyska inflytandet och bygga ett östersjövälde och reduktionen av kyrkans egendomar och gods förrän under Gustav Vasas och hans söners tid 100 år senare. Gustav Vasa fick landsfader-status men Erik svartmålades redan på sin tid av meningsmotståndare. Erik kan därför aldrig glädjas över någon större popularitet i Norden då hans handlingar kortsiktigt kom att hämma Skandinaviens handel och ekonomi och genom fogdeväldet åsidosatte de svenska och norska stormännen.

Erik av Pommern beskrivs som en närmare 190 cm lång, en omvittnat ståtlig och energisk och sexig man. Påven Pius II (som Eneas Sylvius innan han blev påve): "Erik av Pommern hade en vacker kropp, rödgult hår, rödlätt ansikte och en lång, smal hals ... ensam, utan hjälp och utan att röra byglarna, hoppade han upp på en häst, och han drog alla kvinnor till sig, särskilt kejsarinnan, med en älskogs längtan." [5] Under en barnsäng då drottning Filippa kan ha fött kungaparets enda kända barn[6], som avled inom kort, försämrades moderns hälsa. Det är okänt om detta var kungens son Erik[7], eller om denne likaledes tidigt avlidne pojke var son till den Cecilia med vilken kungen efter Filippas död ingick i en morganatisk förening. Erik dog barnlös.

Ett minne i Sverige efter Eriks regeringstid är Malmös stadsvapen och sedermera även Skånes landskapsvapen, det krönta griphuvudet, som ursprungligen är de pommerska furstarnas familjevapen. Vapnet återfinnes därför följdriktigt även i den polska västpommerska kuststaden Szczecins stadsvapen. I Stockholm minner den av Erik år 1430 anlagda kungliga köksträdgården med kålplantor – dagens Kungsträdgården – om hans regeringstid i Sverige.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lars-Olof Larsson i Kalmarunionens tid s. 245
  2. ^ Larsson (2003), sid. 12
  3. ^ Sverige och Polen under medeltiden, Gottfrid Carlsson, 1961 s. 11-12
  4. ^ Sverige och Polen under medeltiden, Gottfrid Carlsson, 1961 s. 13-15
  5. ^ Gyldendal og Politikens Danmarkshistorie, bd. 6, 1400 – 1500, av Troels Dahlerup
  6. ^ minnessida på Find-A-Grave "Famous" (artiklar godkända av administratörer)
  7. ^ Edward Rymar Rodowód książąt pomorskich Komitet Badań Naukowych, Szczecin 1995 tabell VII

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Erik, 1907.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]