Erland Josephson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Erland Josephson
Josephson som nyutnämnd Dramatenchef, 1965.
Född Erland Josephson
15 juni 1923
Stockholm, Sverige
Död 25 februari 2012 (88 år)
Stockholm, Sverige
Nationalitet Svensk
Andra namn Buntel Eriksson (författarpseudonym för Erland Josephson och Ingmar Bergman i samarbete)
Yrke/uppdrag Skådespelare, regissör, författare
År som aktiv 1946–2012
Maka Kerstin Wahlbom (1947–1951)
Kristina Adolphson (1959–1989)
Ulla Åberg (2000–till hans död)
Utmärkelser Bästa manliga huvudroll
1986 Amorosa, Offret
Hedersutmärkelse
2004

Erland Josephson, född 15 juni 1923 i Stockholm, död 25 februari 2012 i Stockholm,[1] var en svensk skådespelare, regissör och författare samt chef för Dramaten 1966–1975.[2] Han var verksam vid Helsingborgs stadsteater 1945–49, Göteborgs Stadsteater 1949–56 och Dramaten från 1956. Han var ofta verksam tillsammans med gode vännen Ingmar Bergman. Josephson har även medverkat i en rad utländska produktioner. Han var även författare och skrev såväl romaner som lyrik och dramatik. Josephsons sista roll på Dramaten var som Sagoberättaren i Sultanens hemlighet (2005).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Erland Josephson föddes i Kungsholms församling[3] och växte upp på Kammakargatan[2]Norrmalm i Stockholm. Han var son till Gunnar Josephson och Maud, ogift Boheman. Fadern ägde och drev Sandbergs bokhandel på Sturegatan.[4]

Som skådespelare förknippades Josephson ofta med Ingmar Bergman, genom sitt mångåriga samarbete med denne på film och teater alltsedan 1940-talet. Erland Josephson hade ingen skådespelarutbildning, men var verksam vid Stockholms studentteater innan han 1945 anställdes vid Helsingborgs stadsteater.[4] År 1956 kom han till Dramaten.[2] Han spelade ofta intellektuella rollfigurer.

På 1970-talet inledde han en internationell filmkarriär med ett antal främst europeiska filmer, oftast av en smalare, mer konstnärligt inriktad karaktär. Han spelade bland annat i Andrej Tarkovskijs Nostalghia (1983) och dennes, på Gotland inspelade, sista film Offret (1986). Detta blev till underlag för Josephsons pjäs En natt i den svenska sommaren.

Han arbetade med ett antal produktioner av författare som Lars Norén och Per Olov Enquist på scen och TV/film och skrev och regisserade en del egna filmer, såsom den originella Marmeladupproret (1980).

I Sverige och utomlands filmade han med regissörer som István Szabó, Peter Greenaway, Liliana Cavani, Philip Kaufman, Theo Angelopoulos, Liv Ullmann (vars film Sofie han erhöll flera internationella skådespelarpriser för 1992), Mai Zetterling, Jörn Donner, Lars Molin, Suzanne Osten, Mikael Håfström, Stig Björkman och Unni Straume.

Josephsons parallella yrkesbana som författare inleddes på 1940-talet. Han gav ut diktsamlingar, romaner, noveller, dramatik, bilderböcker och självbiografiska böcker. År 2007 var han också Sommarpratare i Sveriges Radios P1. År 1986 fick han en Guldbagge för bästa manliga skådespelare i Offret och Amorosa, och 2004 tilldelades han en Hedersguldbagge för sitt samlade arbete. Ett antal år tidigare tilldelades han även ett hederspris i italienska Rimini. Erland Josephson fick Parkinsons sjukdom 1999 och bidrog till att sprida kunskap om denna sjukdom.[5]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Erland Josephson var gift med Kerstin Wahlbom, dotter till skådespelaren Nils Wahlbom, från 1947[6] till 1951.[7] Han fick 1951 tvillingsöner i ett förhållande med skådespelerskan Annika Tretow.[8][3] Tillsammans med skådespelerskan Barbro Larsson fick han 1957 dottern Charlotta Larsson, som även hon är skådespelerska. Från 1959[9] till 1989[7] var Josephson gift andra gången med skådespelerskan Kristina Adolphson. De fick barnen Ludvig och Fanny Josephson, som är verksamma på teaterns respektive filmens område. Från år 2000 och fram till sin död var Josephson gift för tredje gången med dramaturgen Ulla Åberg.

Regissören och teatermannen Ludvig Josephson var bror till Erland Josephsons farfarsfar, och han är även släkt med konstnären Ernst Josephson samt med konsthistorikern och chefen för Dramaten, Ragnar Josephson.

Filmografi, i urval[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Lyrik[redigera | redigera wikitext]

  • Cirkel, 1946
  • Lyssnarpost, 1949

Prosa (romaner, noveller)[redigera | redigera wikitext]

  • Spegeln och en portvakt, 1946
  • Spel med bedrövade artister 1947
  • Ensam och fri, 1948
  • De vuxna barnen, 1952
  • En berättelse om herr Silberstein, 1957
  • Loppans kvällsvard, 1986
  • Kameleonterna, 1987
  • Gubbröra, 1994
  • Reskamrater, 2009
  • Livets mening och andra bekymmer, 2010 (med Ulf Peter Hallberg)

Självbiografiskt[redigera | redigera wikitext]

  • Rollen, 1989
  • Sanningslekar, 1990
  • Föreställningar, 1991
  • Självporträtt, 1993
  • Vita sanningar, 1995
  • Svarslös, 1996

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

  • Kvartett, 1950
  • Villorna, 1952
  • Domaredans, 1953
  • Sällskapslek, 1956
  • Vår egen park, 1958
  • Lille Emanuel och hans faster, 1959
  • Kungen ur leken 1960
  • Den sköna Helène, 1960
  • Benjamin, 1963
  • Generalskan, 1963
  • Doktor Meyers sista dagar och Kandidat Nilssons första natt, 1964
  • Om vi leker, 1964
  • Dialoger på en avsides ort, 1965
  • Flimmer, 1967
  • Journalisten och poeten, 1968
  • Fladder, 1976
  • Hans och Greta, 1981
  • Lejon i övergångsåldern, 1981
  • En talande tystnad, 1984
  • En hörsägen, 1984
  • Janna, Chris och Charlotte, 1985
  • Magasinet, 1995
  • En natt i den svenska sommaren, 2002
  • Blomsterplockarna, 2006

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

  • Färgen, 1988

Bilderböcker[redigera | redigera wikitext]

  • Konrad på teatern, 1987
  • Peter åker traktor, 1989
  • Konrad på gubbdagis, 1991
  • Konrad tar semester, 1993

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Erland Josephson död”. Dagens Nyheter. 26 februari 2012. http://www.dn.se/kultur-noje/erland-josephson-dod. Läst 6 juli 2012. 
  2. ^ [a b c] TT (26 februari 2012). ”Erland Josephson död”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/erland-josephson-dod. Läst 26 februari 2012. 
  3. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970
  4. ^ [a b] Atrium förlag - Erland Josephson
  5. ^ Parkinsonfonden, minnesord om Erland Josephson och hans insatser för uppmärksamhet omkring sjukdomen
  6. ^ Stockholms stadsarkiv, Matteus kyrkoarkiv, volym E I a:49 (lysningsbok 1947), nr 411
  7. ^ [a b] Sveriges befolkning 1990
  8. ^ Strömberg, Niklas (2007-07-23). ”"Det är svårt att tala om"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article11144616.ab. Läst 26 februari 2012. 
  9. ^ Stockholms stadsarkiv, Kungsholms kyrkoarkiv, volym E I:59 (lysnings- och vigselbok 1957–1961), s 89

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]