Erland von Koch
Sigurd Christian Jag Erland Vogt von Koch, född 26 april 1910 i Stockholm, död 31 januari 2009 i samma stad, var en svensk tonsättare. (Han hette Jag i förnamn efter sin gudfar, J.A.G. Acke).
Erland von Koch var son till tonsättaren Sigurd och konstnärinnan Kaju von Koch. Han studerade först på Kungliga Musikaliska Akademiens konservatorium i Stockholm, där han avlade högre organist- och kantorsexamen 1935. Efter detta gick han vidare till att studera komposition, piano och dirigering i Berlin, och studerade även i Frankrike. Hans kompositionslärare i Berlin var Paul Höffer.
I början av sin karriär försörjde sig von Koch bland annat med att skriva filmmusik, bland annat till flera av Ingmar Bergmans tidigare filmer. Han anställdes 1952 han som lärare i harmonilära vid Kungliga Musikhögskolan, där han sedan stannade i tjugotre år. Han blev ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien 1957 och fick professors namn 1968.
von Koch brukar räknas till trettiotalisterna bland svenska tonsättare. Ibland grupperas han tillsammans med Lars-Erik Larsson, Dag Wirén och Gunnar de Frumerie. Han förknippas ofta med sitt intresse för svensk folkmusik, som han använde som material i exempelvis orkesterverken Oxberg-variationer (1956) och Lappland-metamorfoser (1957), men detta är bara en sida av hans mångsidiga skapande. Om sin stil sade han själv: ”Jag strävar efter en enkel, klar, melodisk stil, gärna anknytande till folkton och med fast, rytmisk profil. Harmoniken vill jag ha okomplicerad. Ju äldre man blir, desto klarare kommer man underfund med melodins betydelse.”[1]
På 1970-talet komponerade von Koch en serie solostycken för de vanliga klassiska musikinstrumenten. Styckena heter Monolog nr 1-18 och har blivit ofta spelade. Vidare har von Koch komponerat sex symfonier, ett stort antal konserter för olika soloinstrument och orkester, fristående orkesterstycken, baletter, kammarmusik samt sånger med mera. Han finns representerad i 1986 års psalmbok med tre koraler: nr 202, 484 och 637.
von Koch utgav 1989 memoarboken Musik och minnen (1989), som uppmärksammats främst för att han där beskriver den konflikt som rådde mellan de mer radikala och de mer traditionella svenska tonsättarna under decennierna efter andra världskriget.
Erland von Koch avled den 31 januari 2009 och hans dödsannons publicerades i Svenska Dagbladet den 7 februari. En runa över honom, författad av bland andra tonsättaren Gunnar Bucht, publicerades i Dagens Nyheter den 25 februari 2009.
Han var gift med en syster till skådespelerskan Marianne Gyllenhammar.
Verk i urval
Verk för piano
- Rytmiska bagateller för piano, 1958
Sceniska verk
- Askungen, balett op 24, 1942. Ur denna finns en Svit nr 1 för orkester.
- Pelle Svanslös, sångspel/barnopera op 42, 1948. Härur även svit för orkester.
Orkesterverk
- Dans nr 2, 1938
- Fyra symfoniska myter, 1981-82
- Impulsi – Echi – Ritmi, 1964-66
- Lappland-Metamorphosen, 1957
- Midvinterblot – Sommarsolstånd: Två nordiska fresker, 1985/86
- Nordiskt capriccio op 26, 1943
- Oxberg-variationer, 1956
- Symfoni nr 2, Sinfonia dalecarlica, 1945
- Symfoni nr 3 op 38, 1948
- Symfoni nr 4 op 51, Sinfonia seria, 1962
- Symfoni nr 5, Lapponica, 1976-77
- Symfoni nr 6, Salvare la terra, 1991-92
Filmmusik i urval
- 1946 – Det regnar på vår kärlek
- 1946 – När ängarna blommar
- 1947 – Skepp till India land
- 1947 – Folket i Simlångsdalen
- 1947 – Dynamit
- 1948 – Musik i mörker
- 1948 – Lars Hård
- 1948 – Lappblod
- 1948 – Hamnstad
- 1949 – Fängelse
- 1949 – Havets son
- 1949 – Människors rike
- 1949 – Sampo Lappelill
- 1950 – Den vita katten
- 1950 – Flicka och hyacinter
- 1951 – Kvinnan bakom allt
- 1954 – Gud Fader och tattaren
- 1956 – Tarps Elin
Psalmer
- De blomster som i marken bor (1986 nr 202) tonsatt 1974
- De heliga i landet (1986 nr 484) tonsatt 1979
- En gång i tidens morgon är jorden ny (1986 nr 637) tonsatt 1974