Ernst Robert Curtius

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ernst Robert Curtius, född den 14 april 1886 i Thann, Elsass, död den 19 april 1956 i Rom, var en tysk romanist, sonson till Ernst Curtius.

Curtius var först docent i filosofi vid Bonns universitet, blev 1920 professor i romansk filologi i Marburg, därefter från 1924 i Heidelberg. År 1929 återvände han till Bonn, där han var verksam till 1951. Han gjorde sig känd som en skarpsinnig skildrare av den samtida franska litteraturen.

Curtius omnämns i Victor Klemperers dagböcker Intill slutet vill jag vittna. De båda var konkurrenter i sina akademiska karriärer.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Ferdinand Brunetiére (1914)
  • Die literarischen Wegbereiter der neuen Frankreich (1919)
  • Maurice Barres und die geistigen Grundlagen des französischen Nationalismus (1920)
    • Maurice Barres och den franska nationalismens andliga grundvalar (översättning Carl-Gustaf Thomasson) (Gleerup, 1926)
  • Der Syndikalismus der Geistesarbeiter in Frankreich (1921)
  • Französischer Geist im neuen Europa (1925)
  • Joyce und sein Ulysses (1929)
  • Die französische Kultur: eine Einführung (1930)
    • Den franska kulturen: en orientering (översättning Sven Stolpe) (Natur och kultur, 1932)


Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Curtius, Ernst Robert, 1904–1926.
  • Libris