Ernst Robert Curtius

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ernst Robert Curtius, född den 14 april 1886 i Thann, Elsass, död den 19 april 1956 i Rom, var en tysk romanist, sonson till Ernst Curtius.

Curtius var först docent i filosofi vid Bonns universitet, blev 1920 professor i romansk filologi i Marburg, därefter från 1924 i Heidelberg. År 1929 återvände han till Bonn, där han var verksam till 1951. Han gjorde sig känd som en skarpsinnig skildrare av den samtida franska litteraturen.

Av hans arbeten märks särskilt Ferdinand Brunetiére (1914), Die literarischen Wegbereiter der neuen Frankreich (1919), Maurice Barres und die geistigen Grundlagen des französischen Nationalismus (1920, svensk översättning 1926), Der syndikalismus der geistesarbeiter in Frankreich (1921), Französischer Geist im neuen Europa (1925), samt Joyce und sein Ulysses (1929)

Curtius omnämns i Victor Klemperers dagböcker Intill slutet vill jag vittna. De båda var konkurrenter i sina akademiska karriärer.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Curtius, Ernst Robert, 1904–1926.