Ernst Trygger

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ernst Trygger


Ämbetsperiod
19 april 1923–18 oktober 1924
Monark Gustaf V
Företrädare Hjalmar Branting
Efterträdare Hjalmar Branting

Född 27 oktober 1857
Skeppsholmen, Stockholms län
Död 23 september 1943 (86 år)
Stockholm, Stockholms län
Politiskt parti Första kammarens nationella parti
Maka Signe Söderström
Ministär Regeringen Trygger

Ernst Trygger, född 27 oktober 1857, död 23 september 1943, var en svensk högerpolitiker, juris professor, finansman, riksdagsman 1898-1937 (första kammaren), ledare för förstakammarhögern 1913-1933, statsminister 1923-1924, utrikesminister 1928-1930 och universitetskansler 1926-1937.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ernst Trygger föddes på Skeppsholmen i Stockholm, som son till kaptenlöjtnant Alfred Trygger och Charlotte von Schmiterlöw.

Efter en diger vetenskapskarriär, vilken omfattade en juris utriusque doktorstitel 1885, en docentur i svensk allmän lagfarenhet, romersk rätt och rättshistoria, 1888 en professorsfullmakt och 1889 en professur vid Uppsala universitet i processrätt, prorektor 1901-1905, blev han först invald i riksdagens första kammare 1897 och spelade en aktiv roll i 1895-1898 års unionsrevisionskommitté. Under åren 1905-1907 var han också justitieråd i Högsta domstolen. Under den lagtima riksdagen 1905 samt under åren 1908 till 1910 var han ordförande i lagutskottet. Under året 1911 var han även ordförande i Konstitutionsutskottet.

I samband med det så kallade bondetåget 1914 och den därpå följande borggårdskrisen, varvid regeringen Staaffs försvarspolitik desavouerades, tillhörde Trygger en av kungens (och drottningens) främsta rådgivare, och han motarbetade i det längsta parlamentarismens implementering som grund för regeringsmaktens utövning. Först efter första världskriget och det demokratiska genombrottet 1918, under den liberala/socialdemokratiska regeringen Edén, kom Trygger att acceptera utvecklingen, genom, vad han kallade, en "intelligent anpassning".

När Hjalmar Brantings socialdemokratiska ministär föll på frågan om arbetslöshetsunderstöd 1923, gick kungens bud om att bilda regering till Ernst Trygger. I tre år hade Branting strävat efter att hålla Högern utanför regeringen och återupprätta samarbetet med Liberalerna. Nu hade den strategin nått sitt slut. Förstakammarhögerns ledare nådde nu slutligen statsministerposten, som andrakammarhögerns ledare Arvid Lindman tidigare hindrat honom att nå 1920. Efter valet 1924, då visserligen Högern gick fram, fick Trygger lämna plats för Branting, vars parti gjort än större valframgång och dessutom hade utsikt att nå uppgörelse med de frisinnade om försvaret.

Efter det hätska och oförsonliga andrakammarvalet 1928, det så kallade "kosackvalet", bildade Arvid Lindman regering tillsammans med Trygger, som blev utrikesminister. Efter att högerregeringen hade tvingats avgå 1930 började långsamt men säkert Trygger trappa ner på sina politiska förtroendeuppdrag, och lämnade över ledarskapet för förstakammarhögern till förre jordbruksministern Bernhard Johansson i Fredrikslund i december 1933.

Från 1922 till sitt frånträde från riksdagen 1937 var Trygger första kammarens ålderspresident.

Åren 1926-1937 var Trygger universitetskansler. Han invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1925.

Efter att ha brutit benet hösten 1943 insjuknade Trygger allvarligt och avled den 23 september 1943, 85 år gammal. Han är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm. [1]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Ernst Tryggers gravvård på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

Ernst Trygger gifte sig 1891 med fil. kand Signe Söderström, dotter till grosshandlaren Christian Söderström[2]. De fick tre barn tillsammans, däribland tidnings- och finansmannen Carl Trygger och Ulla, gift med Gustaf af Ugglas, ägare till Forsmarks bruk.[3] 1914 lät de bygga Tryggerska villan i Diplomatstaden i Stockholm.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hitta graven
  2. ^ [1]
  3. ^ Privat hemsida

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Gottfrid Billing
Första kammarens nationella partis partiordförande
1913–1923
Efterträdare:
Johan Nilsson
Företrädare:
Hjalmar Branting
Sveriges statsminister
1923–1924
Efterträdare:
Hjalmar Branting
Företrädare:
Axel Vennersten
Första kammarens nationella partis partiordförande
1924–1933
Efterträdare:
Johan Bernhard Johansson
Företrädare:
Eliel Löfgren
Sveriges utrikesminister
1928–1930
Efterträdare:
Fredrik Ramel