Essingeleden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°20′41.9″N 18°0′40.4″Ö / 59.344972°N 18.011222°Ö / 59.344972; 18.011222 Essingeleden är en motorväg mellan Solna och Västberga som går längs västra sidan av Stockholms innerstad samt inom en del av Solna. Essingeleden är Sveriges mest trafikerade väg. Vägen är en del av E4 och E20. Essingeleden går från Pampas trafikplats i Solna kommun, över Kungsholmen (förbi Stadshagen, Lindhagen, Kristineberg och Fredhäll) och öarna Lilla Essingen och Stora Essingen och vidare på broar över Gröndal, Aspudden och Liljeholmen och till Nyboda trafikplats i Västberga.

Essingeleden kan benämnas som stadsmotorväg eftersom motorvägen går rakt genom bebyggelse som fanns redan före den tid då motorvägen byggdes. Den är en del av den framtida Stockholms ringled.

Essingeleden från ovan. I mitten av bildens ovankant syns Stora Essingen och strax till höger ligger Lilla Essingen, längst till höger ligger Kungsholmen (norr är till höger).
Essingeleden från ovan. I mitten av bildens ovankant syns Stora Essingen och strax till höger ligger Lilla Essingen, längst till höger ligger Kungsholmen (norr är till höger).


Historia[redigera | redigera wikitext]

Under 1920-talet började trafiken att bli ett allt större problem i Stockholms innerstad. Vid denna tid fanns endast en fast vägförbindelse i nord-sydlig riktning, nämligen över Gamla stan och Slussen. Slussen byggdes på 1930-talet om för att kunna ta hand om den växande biltrafiken men snart stod det klart att det behövdes ytterligare förbindelser. Västerbron tillkom ett par år senare och blev en stor succé.

Efter andra världskriget kom bilismens tillväxt igång på riktigt. Vanligt folk började få råd att skaffa bil, och snart befarade planerarna i Stockholm att Stockholm skulle bli hopplöst efter i utvecklingen om inte en rad projekt sattes igång för att lösa trafikpropparna i innerstaden. Det var så Essingeleden kom till.

Raset av Fredhällsbrons västra spann inträffade den 10 december 1964

År 1958 antogs en ny trafikplan för Stockholm. Det var en ambitiös plan där man skulle bygga en motorvägsring runt staden och en mängd olika anslutande trafikleder in till staden. Flera av dessa projekt fullföljdes aldrig helt, fick andra sträckningar eller gavs upp medan andra fortfarande planeras (se Österleden). Ett av de projekt som gavs prioritet redan från början var Essingeleden, och därför började man redan 1960 att bygga vägen.

Projektet blev under tidiga 1960-talet Sveriges största vägbygge trots att det bara omfattade fem kilometer ny väg. Markexpropieringarna blev betydande och kom att kosta cirka 40 miljoner (den totala kostnaden för projektet blev i slutändan 240 miljoner kronor). En fabrik, flera kolonilotter, en skola och andra byggnader fick lösas in och rivas. Därtill kom att Stora Essingen och Lilla Essingen fick nya broar för lokaltrafiken. De gamla broarna till ön var byggda på 1920-talet och uttjänta i början av 60-talet, alldeles för smala för tung trafik (se Essingebroolyckan). Dessa broar invigdes samtidigt som Essingeleden.

Projektet omfattade en ny trafikplats där Årstalänken anslöts till E3/E4, två "halva" trafikplatser vid Gröndal och på Stora Essingen. På Stora Essingen räknade man med att bygga den så kallade Brommagrenen efter ett par år och kom därför att få en annan utformning än de flesta trafikplatserna. Idag finns inga planer på en Brommagren längre och istället har spårvägen Tvärbanan byggts där Brommagrenen en gång förutsattes gå. Vidare sprängdes en tunnel under Fredhäll, Fredhällstunneln. En trafikplats byggdes på Kungsholmen, Fredhällsmotet, innan vägen slutade vid en tillfällig trafikplats vid Kristineberg. Inalles omfattade projektet tre broar med segelfri höjd, fem trafikplatser, en tunnel och en motorväg med tre filer i vardera riktningen.

Under uppförandet av Fredhällsbrons västra brospann gav en provisorisk bärkonstruktion av stålfackverk vika, vilket hade till följd att ett 30 meter långt spann av bron rasade den 10 december 1964. Olyckan försenade bygget med ett par månader.

Under projektets gång beslöts det att Sverige skulle införa högertrafik. Därför fick trafikplatsernas anslutningar ändras något liksom invigningen. Den 21 augusti 1966 öppnades den östra körbanan med två temporära körfält i vardera riktningen. Först i september 1967 efter att högertrafik införts öppnades den västra körbanan och vägen blev en av Sveriges första sexfiliga motorvägar.

Essingeledens broar[redigera | redigera wikitext]

På sträcken Södertäljevägen - Norra länken är Essingeleden cirka 8 kilometer lång. Av denna sträcka är hälften broar och viadukter. En del av dem är inte namngivna, som den 126 meter långa viadukten över Drottningholmsvägen eller den 250 meter långa viadukten över Hornsbergsdepån och Lindhagensgatan på västra Kungsholmen. Namngivna broar och viadukter är (från söder till norr):

Trafikplatser[redigera | redigera wikitext]

"Kristinebergsmotet" (i bildens mitt) under uppförande 1968, i förgrunden "Trafikplats Fredhäll", klar 1967.

Essingeledens trafikplatser från syd till norr:

  • Nr. 156. Trafikplats Nybohov (Nybohovsmotet), koppling till Hägerstensvägen (endast från/till norr).
  • Nr. 157. Trafikplats Gröndal, koppling till Gröndalsbacken/Gröndalsvägen (endast från/till norr)
  • Nr. 158. Trafikplats Stora Essingen, koppling till Essingeringen.
  • Nr. 159. Trafikplats Lilla Essingen, koppling till Essinge brogata (avstängd).

Efter invigningen[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1960-talet förlängdes Essingeleden norrut och den 3 november 1970 invigdes den norra delen. Brist på pengar under 1970-talet och att kostnaderna för Essingeleden, som betalades av Stockholms stad, blev en betydande utgiftspost samt vissa protester från miljörörelsen och inte minst det faktum att Essingeleden i sig lett till en kraftig avlastning av trafiksituationen i innerstaden gjorde att trafikplanerna för Stockholm ändrades eller bordlades i väntan på bättre tider. Essingeleden slutade därför med en anslutning till Norra Stationsgatan som under de två följande decennierna blev en fruktad kvarvarande trafikpropp i innerstaden. 1991 invigdes den första delen av Norra länken och snart därefter den nya trafikplatsen i Haga, därmed blev det en sammanhängande stadsmotorväg igenom Stockholm. Först 1990 ändrades ägarförhållandet så att Vägverket, numera Trafikverket fick ansvar för vägen.

Avfart "Essingeöarna" mot norr, med tilläggsskylt för trängselskatt

Bland annat befolkningsökningen i Stockholm har dock gjort Essingeleden otillräcklig med köer som följd och under 1990-talet var vägen dessutom under långvarig ombyggnad för att kunna ta mer trafik, främst med tanke på att man nu beslutat att återuppta de gamla trafikplanerna. Enligt Trafikverket är Essingeleden Sveriges mest trafikerade väg. 1960 planerades den för 80 000 fordon/dygn i båda riktningar, trafikintensiteten hade i slutet av 1990-talet ökad till 120 000 fordon/dygn, vilket var över kapaciteten (med köer som följd).

Essingeledens "Motorvägskontrollsystem" (här utan meddelande)

Efter att vägen fått fyra körfält i vardera riktningen ökade kapaciteten till cirka 150 000 fordon/dygn vilken också tagits i anspråk sedan Södra länken öppnades. En åtgärd som förutom att den kompenserat för det ökade kapacitetsbehovet på grund av bl.a. befolkningsökningen också lett till en viss ytterligare minskning av trafiken i innerstaden. I genomsnitt är trafikmängden 160 000 fordon/dygn på Essingeleden. Det vägavsnitt som utgörs av Norra Länken är idag ett problem då Essingeledens fyra körfält i söder samt E4 Uppsalavägens fyra körfält i norr blir 2 genom Eugeniatunneln och Norra länken. Det är oftast kring Norra Länken som trafiken går som trögast i rusningstid och många bilister kör då omvägar genom Solna.[1]

Under augusti 2007 slogs rekordet med en trafikmängd på runt 170 000 fordon/dygn. Det berodde på bland annat trängselskatten, på ombyggnad av Centralbron i centrala Stockholm samt ökad folkmängd i regionen. Denna trafikmängd skapade svåra köer, både på Essingeleden och Södra länken. Essingeleden är ett känsligt vägavsnitt där en olycka kan skapa svåra störningar i trafiken. Det exemplifierades vid en lastbilsolycka den 23 april 2008 då trafiken stod still under stora delar av eftermiddagen vilket orsakade en samhällsekonomisk kostnad på 33 miljoner kronor, enligt en schablonmässig beräkning. Troligen var verklig summa större då en sådan oväntad lång störning medför att ytterligare personer får vänta på de som är försenade, att folk missar flyg och så vidare. Sådana här olyckor inträffar i genomsnitt en gång per år i Stockholm.[2]

Den 14 oktober 2005 gick pontonkranen Lodbrok in i Essingebron som är en av Essingeledens broar vilket orsakade sprickor och bron fick stängas av under ett antal timmar. Se kollisionen mellan Lodbrok och Essingebron.

För att effektivisera trafikflödet på Essingeleden infördes under hösten 2002 ett trafikstyrningssystem kallad Motorvägskontrollsystem (MCS - Motorway Control System) på sträckan Eugeniatunneln - Västberga. MCS är ett automatiskt kövarningssystem, styrt av detektorer som bland annat registrerar trafikens hastighet och var köer börjar respektive slutar. Via variabla skyltar uppmanas trafikanterna att sänka hastigheten och/eller byta körbanan.[3]

Underhåll och framtidsplaner[redigera | redigera wikitext]

Delvis avstängd Essingeleden, augusti 2011.

Som en av Sveriges mest trafikerade leder slits Essingeleden ner fort. Vägverket respektive Trafikverket har med jämna mellanrum utfört underhålls- och reparationsarbeten på flera konstruktionsdelar, både i bärighets- och i beständighetssynpunkt. Även ledens broar, speciellt deras fogar har setts över ett flertal gånger. Arbetena läggs ofta under sommarsemestern för att minimera trafikstörningar eftersom trafikintensiteten är lägre och väderleken är gynnsammare än övrig tid på året. På dagtid stängs en eller flera körfält och nattetid stängs delar av hela leden. Tung trafik lotsas i regel genom arbetsplatsen.[4]

I de planer som återupplivades under 1980-talet ingick, förutom Södra länken, planer för en hel ringled (se Ringled Stockholm), i likhet med motorvägssystemen kring andra större städer i världen, vilket anses vara den effektivaste strukturen för att avlasta en innerstad. Dessutom fanns planer för en ny västlig motorväg, Förbifart Stockholm. På grund av politiskt motstånd har de övriga projekten skjutits upp. För närvarande (2009) är Norra länken under byggnad och beräknas vara klar år 2015. För resten av ringen, Österleden har en ny förstudie påbörjats och en ny förstudie för den västra motorvägen väntas avslutas med ett beslut om alternativ under 2005. Men även efter dessa projekt kommer sannolikt Essingeleden att förbli Sveriges mest trafikerade väg och under flera år framåt så kommer Essingeleden att ha sin nuvarande funktion att bära huvuddelen av all trafik mellan Stockholms läns båda länshalvor. Något som redan lett till kraftig köbildning när befolkningen fortsatt att öka och i och med att trängselskatter införts runt innerstaden.

För närvarande planeras en motorväg väster om Essingeleden, Förbifart Stockholm, som skall leda trafiken huvudsakligen i tunnlar mellan Kungens Kurva i syd via Lovön till Häggvik i norr. Kostnaden för leden beräknas till 28 miljarder kronor i 2009 års prisnivå. Byggstart blir tidigast år 2014 och byggtiden beräknas till minst tio år[5].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vägverket: Förbifart Stockholm – projektet går vidare
  2. ^ DN: Trafikolycka på Essingeleden kostade 33 miljoner kronor
  3. ^ Uppgift enligt Trafik Stockholm
  4. ^ Trafikverket om underhållsarbeten på Essingeleden, läst 2011-08-09.
  5. ^ Trafikverket om Förbifart Stockholm

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]