M/S Estonia
- För informationstidskriften, se M/S Estonia (tidskrift). För asteroiden, se 1541 Estonia. För landet, se Estland.
| Allmänt | |
|---|---|
| Tidigare namn | 1980–1990: MS Viking Sally 1990–1991: MS Silja Star 1991–1993: MS Wasa King 1993–1994: MS Estonia |
| Typ | Bil- och passagerarfartyg, typ RO-RO |
| Systerfartyg | MS Diana II |
| Fartygsnummer | Varvsnummer: 590 |
| Anropssignal | IMO: 7921033 |
| Ägare | 1980–1988: Rederi Ab Sally 1988–1992: Effoa 1992–1993: Effdo 3 Oy 1993–1994: Estline Marine Co Ltd |
| Operatör | 1980–1987: Rederi Ab Sally (Viking Line-trafik) 1987–1990: Rederi AB Slite (Viking Line-trafik) 1990–1991: Silja Line 1991–1993: Wasa Line 1993–1994: EstLine |
| Registreringshamn | 1980–1991: Mariehamn 1991–1993: Vasa 1993–1994: Tallinn |
| Fartområde | Östersjön |
| Historik | |
| Beställd | 11 september 1979 |
| Byggnadsvarv | Jos L Meyer Werft, Papenburg, Tyskland |
| Kölsträckt | 18 oktober 1979 |
| Sjösatt | 26 april 1980 |
| I tjänst | 29 juni 1980 |
| Öde | Sjönk den 28 september 1994 |
| Tekniska data | |
| Längd | 157,02 m |
| Bredd | 24,21 m |
| Djupgående | 5,60 m |
| Deplacement | 15 598 ton |
| Bruttodräktighet | 15 598 ton registerton |
| Nettodräktighet | 8 372 ton† |
| Dödvikt | 2 800 ton |
| Maskin | 4 × MAN 8L 40/45-dieslar 17 652 kW (24 000 hk) |
| Fart | 21 knop |
| Besättning | 169[1]
|
| Passagerare | 1256[2]
|
| Hytter | 605 som tillsammans innehåller 1355 bäddar.[3] |
| †. Sortlöst jämförelsetal enligt 1969 års internationella skeppsmätningskonvention. |
|
M/S Estonia var en kombinerad Bil- och passagerarfärja som ägdes av Estline som i sin tur ägdes av Estniska staten och det svenska rederiet Nordström & Thulin. Estonia har tidigare hetat M/S Viking Sally (1980–1990), M/S Silja Star (1990–1991) och M/S Wasa King (1991–1993). Färjan byggdes 1979/80 på det tyska skeppsvarvet Meyer Werft i Papenburg. Hon förliste i Östersjön den 28 september 1994. Med 852 krävda offer var hennes undergång en av de dödligaste fartygskatastroferna under det sena 1900-talet.[4][5]
Innehåll |
[redigera] Historia
Fartyget ritades på Götaverken Cityvarvet i Göteborg och byggdes av Jos. L. Meyer GmbH i Tyskland för Viking Line (AB Sally) under namnet M/S Viking Sally. Då fartyget sjösattes trafikerade hon Stockholm – Mariehamn – Åbo och var det näst största fartyget på Östersjön. Den 6 november 1988 gick Viking Sally på grund efter en nödväjning men utan att personskador uppstod.[6] 1990 övergick Viking Sally till Silja Line, då fartyget började trafikera Stockholm – Åbo under namnet M/S Silja Star. Åren 1991-1992 ägdes fartyget av Wasa Line, hette M/S Wasa King och trafikerade Umeå – Vasa respektive Sundsvall – Vasa. På färjan arbetade 115 besättningsmän.[7] Därefter ägdes färjan av Estline, ett rederi till hälften ägt av svenska Nordström & Thulin, till hälften av estniska Estonian Steamship Company. Fartyget gick då på rutten Stockholm – Tallinn under namnet M/S Estonia. Många svenskar har således någon gång rest med färjan under hennes livstid 1980 till 1994.
Passagerargränsen för Estonia pendlade mellan två inställningar.
På korta resor under dagen mellan hamnar fick Estonia bära 2000 passagerare och vid övernattningsavgångar sjönk hennes passagerargräns till 1425.
[redigera] Konstruktion, underhåll och utredning
M/S Viking Sally (M/S Estonia) och hennes systerfartyg M/S Diana II byggdes för trafik i kustnära vatten på rutten Stockholm–Mariehamn–Åbo. Därför installerades aldrig vissa säkerhetsdetaljer som annars skulle finnas på roro-färjor, såsom extra vattentäta skott bakom bogrampen och förstärkta låsanordningar. Specifikationen glömdes senare bort när färjorna bytte ägare och började gå i mera öppet hav; M/S Diana II var nära att förlisa söder om Trelleborg, då bogvisiret höll på att slitas upp i ett oväder i början av 1993.
M/S Estonia var en omtyckt färja hos alla de ägarna som ägde henne och var aldrig inblandad i några större incidenter, trots att hon under tiden som M/S Wasa King gick på öppet hav mellan Umeå respektive Sundsvall och Vasa (våghöjden i Bottniska viken är betydligt lägre än i egentliga Östersjön[8]).
När sedan Estline tog över fartyget försämrades underhållet och låsanordningarna för bogvisiret slets sakta men säkert ner under tiden från övertagandet i januari 1993 till förlisningen i september 1994.[citat från källa efterfrågat] Detta talas det dock inte så mycket om, utan för det mesta talar man['Man' verkar syfta på vissa instanser.?] om att fartygets konstruktion skulle ha varit felaktig, vilket också framgår i den officiella haverikomissionen JAIC.[förtydliga] Konstruktionen var svag, men kombinerat med det dåliga underhållet så blev situationen troligtvis mer kritisk än den annars skulle ha varit, vilket en senare dykning anordnad av varvet som byggde fartyget kunde påvisa. Många sanningar förblir fortfarande nästan två decennier efter katastrofen osagda.[Insinuation som bör konkretiseras][9] [10]
[redigera] Förlisning
Den 28 september 1994 klockan 01.48 EET sjönk Estonia i hårt väder under en färd från Tallinn mot Stockholm. Fler människor omkom än vid någon annan fartygsolycka i fredstid i Norden – 852 personer. Fartygets bogvisir bröts loss i de fyra meter höga vågorna,[11] och vatten strömmade in på bildäck. Fartyget fick en kraftig slagsida som snabbt förvärrades, vilket gjorde det svårt att ta sig ut. Mindre än en timme efter det första tecknet på att någonting var fel hade fartyget sjunkit.
Andra fartyg befann sig i närheten och nådde relativt snabbt fram till olycksplatsen, men hade inga effektiva metoder för att rädda människorna i vattnet: liv- och räddningsbåtarna kunde inte sjösättas i den hårda sjögången. Endast 34 personer räddades direkt från fartygen och ytterligare 104 personer med hjälp av helikoptrar.
På grund av vad många[vilka?] uppfattat som brister i haveriutredningen har konspirationsteorier flödat rörande haveriorsaken.
Olyckan ledde till en mängd skärpta regler vad gäller passagerarlistor, nödutgångar, räddningsutrustning och begränsning av fria ytor på till exempel bildäck. Dessutom installerades ett extra vattentätt skott på samtliga ro-ro-färjor som skulle hålla fören vattentät även om bogvisiret skulle ramla av.
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
- ^ http://www.safety-at-sea.co.uk/mvestonia/downloads/gws2/Petri%20Valanto.pdf
- ^ http://www.safety-at-sea.co.uk/mvestonia/downloads/gws2/Petri%20Valanto.pdf
- ^ http://www.safety-at-sea.co.uk/mvestonia/downloads/gws2/Petri%20Valanto.pdf
- ^ Soomer, H.; Ranta, H.; Penttilä, A. (2001). ”Identification of victims from the M/S Estonia”. International Journal of Legal Medicine 114 (4–5): ss. 259–262. doi:.
- ^ Boesten, E. (2006): The M/S Estonia Disaster and the Treatment of Human Remains. In: Bierens, J.J.L.M. (ed.): Handbook on Drowning: 650–652. ISBN 978-3-540-43973-8.
- ^ http://yle.fi/elavaarkisto/?s=s&g=7&ag=61&t=&a=6118
- ^ http://www.estoniasamlingen.se/newsItemTT.aspx?id=19940928:TT:0061:0
- ^ Vågrekorden på Östersjön (engelska)
- ^ ”Uppdrag Granskning - M/S Estonia, sanningen på 80m djup(1/6)”. Youtube/gladnicke3]. http://www.youtube.com/watch?v=uwQmlMGT684.
- ^ ”M/S Estonia - Kalla Fakta - Expedtion Estonia (2000) 1/6”. Youtube/gladnicke3]. http://www.youtube.com/watch?v=Yim0RHC4Tg4.
- ^ Haverikommissionens slutrapport om Estonia-olyckan, avsnitt 5.4.2 Vågor, tabell 5.4, s. 57, samt avsnitt 13.1 Väderförhållanden s. 171
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör M/S Estonia.
- Fakta om fartyg - M/S Viking Sally
- Bilder
- Artiklar med begärda citat från källa 2011-11
- Artiklar med vem-mallar 2011-11
- Artiklar som behöver förtydligas 2011-11
- Fluff-samtliga
- Fluff 2011-11
- Artiklar med vem-mallar 2011-09
- Passagerarfartyg
- Skeppsvrak i Östersjön
- Svenska färjor
- Estoniakatastrofen
- Kryssningsfärjor
- Fartyg sjösatta 1980
- Estländska färjor
- Fartyg byggda i Tyskland