Eugénie de Montijo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Eugénie de Montijo 1854.
Kejsarinnan Eugénie omgiven av sina hovdamer, målning av Franz Xaver Winterhalter (1855).
Eugénie de Montijo i änkedräkt 1873.

Eugénie de Montijo (född Eugenia de Montijo e Guzmán), född 5 maj 1826 i Granada, död 11 juli 1920 i Madrid, fransk kejsarinna och tidvis regent; gift 1853 med Napoleon III. Berömd under sin tid för sin skönhet och elegans, var hon Europas dåvarande modeförebild. Hon fungerade som Frankrikes regent under makens frånvaro och utövade ett visst inflytande över politiken.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Eugénie de Montijo var dotter till en spansk grand, C. de Guzmán y Portocarrero, greve av Montijo, och María Manuela Kirkpatrick av skotsk härstamning. Hon uppfostrades i Spanien och Frankrike och fick sin utbildning vid en klosterskola i Paris. Eugenie deltog i sällskapslivet tillsammans med sin mor i Paris, Madrid och London och mötte Napoleon III på en bal i Elyséepalatset under hans tid som president. Napoleon blev förälskad i henne och beslöt att gifta sig med henne, trots att regeringen hade föredragit ett dynastiskt parti. Då han motiverade sitt val för regeringen framhöll Napoleon att Eugenie var utlänning och alltså inte hade några släktingar som kunde parasitera vid hovet; att hon var en troende katolik som med sina böner skulle gynna Frankrike, samt att hon hade själsliga kvaliteter som skulle göra henne till en prydnad för tronen och till dess skydd om det någonsin skulle visa sig nödvändigt. Han tillade också att han inte ville ingå ett arrangerat äktenskap.

Kejsarinna[redigera | redigera wikitext]

Eugénie de Montijo gifte sig med Napoleon III den 30 januari 1853. Bröllopet innefattade en civil vigsel på Tuilerierna följt av en kyrklig vigsel i Notre Dame. Hon tackade nej till den gåva av diamanter som myndigheterna ville ge henne och bad i stället om bidrag till en institution för utbildning av fattiga flickor. I äktenskapet föddes en son, Louis Napoleon Bonaparte, Napoleon IV, den 16 mars 1856. Efter födseln tillerkändes hon av kejsaren en ställning som sin sons förmyndare och landets regent om han skulle bestiga tronen som omyndig.

Eugénie beskrivs som en stor skönhet och omgavs med en hel del sexuella rykten från oppositionens sida. Hon beskrivs som passionerad och självständig men också som vidskeplig och ytlig och ängslig inför vilket intryck hon gjorde. Hon var intresserad av mode och skönhetsvård och var känd för att sminka sig, vilket inte var okontroversiellt under denna tid. Eugenie beundrade Marie Antoinette och var den tidens stilikon; hon lanserade det mode som skapades av den tidens modedesigner Worth, bland annat krinolinen 1855 och dess avskaffande 1868. Hon var berömd för sina juveler och hennes utseende blev en välkänd förebild genom de porträtt som målades av henne av Franz Winterhalter. Hon intresserade sig även för konst och anses ha legat bakom den stil som var förhärskande under makens regeringstid.

Eugénie intresserade sig också för jämställdhet och det noteras att hon flera gånger ingrep för att hjälpa fram kvinnliga förebilder; tack vare hennes personliga ingripande tilläts Julie-Victoire Daubié ta ut sin studentexamen, Rosa Bonheur fick ett pris som normalt enbart brukade ges till män och Madeleine Bres tilläts anmäla sig till läkarutbildningen.

Kejsaren var dock otrogen och när kärleken började svalna sökte Eugénie tröst i politiken. Hon utövade många gånger påtryckningar till förmån för konservativa och katolska åtgärder. Under åren 1859, 1865 och 1870 var hon utövande regent i Frankrike under makens frånvaro. Hennes åsikter gjorde henne hatad av den demokratiska oppositionen. Hon fick ta kritiken för den misslyckade franska interventionen i Mexiko 1864 och den mexikanske kejsar Maximilians död 1867. Under 1865 var hon regent vid makens resa till Algeriet. Hon trodde på ultramontanismen och stödde påven Pius IX i hans protester mot Italiens enande. Hon protesterade även mot öppningen av Suezkanalen, som hon dock var med om att inviga 1869 i närvaro av flera av Europas monarker. Hon gjorde 1869 ett statsbesök i Istanbul. 1870 blev hon regent under kejsarens fångenskap i Tyskland och fick då hantera det fortsatta kriget och revolutionen. Hon avyttrade i sin egenskap av regent territoriet Alsace till Tyskland 1870.

Senare liv[redigera | redigera wikitext]

Efter kejsardömets fall 1870 slog sig familjen ner i England i Chislehurst nära London, där Napoleon III avled 1873. Hennes son slogs på brittisk sida i zulukriget. Under ett rekognoseringsuppdrag överraskades han av zulukrigare och dödades den 1 juni 1879 (i nuvarande Swaziland). Eugenie gjorde året därpå en pilgrimsfärd till Zululand för att se sonens dödsplats. Från 1885 delade hon sin tid mellan sin engelska egendom Farnborough och den franska Rivieran, där hon kallades "drottningen av Biarritz".

Efter att ha förlorat både maken och sonen blev Eugénie allt mer ensam. Hon behöll dock alltid ett levande intresse för omvärlden. Hon stod gudmor för Victoria Eugenia av Battenberg 1887, och även sedan denna konverterade till katolicismen 1906 för att bli drottning i Spanien. År 1910 besökte hon en gång sitt före detta hem som kejsarinna; då som en del av en turistgrupp. Under första världskriget inrättade hon ett sjukhem på sin engelska egendom Farnborough.

Ett spa, en efterrätt, ett körsbär och en jordgubbe har fått sitt namn efter Eugénie de Montijo, samt även en asteroid; 45 Eugenia.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia


Succession[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Marie Louise av Österrike
(med titeln drottning: Maria Amalia av Bägge Sicilierna
Kejsarinna av Frankrike (ej regent)
18531870
Efterträdare:
Titeln avskaffad